Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gräsfly ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenska arter. Den blifver endast 12-18
cm. lång. Färgteckningen är mindre lysande än hos
åtskilliga af de öfriga snultrorna. Grundfärgen
är brun eller gulbrun, med blå långstreck på
hufvudets sidor samt blå kant på kroppsidornas
fjäll. Gräs-snultran synes hålla sig tämligen
långt ute från kusten och är i Sverige, hvarest
den ej blifvit funnen söder om Bohuslän, ganska
sällsynt. Vid Norges kust anträffas hon något oftare,
men är äfven der, liksom vid öfriga Nordsjökuster,
tämligen sällsynt. Någon praktisk användning har
hon ej. R. L.
Gräsvallar, insådda, bildas å odlade fält, när dessa,
såsom vid koppelbruken är öfligt, insås med blandade
klöfver- och gräsarter för att ersätta bristen
af naturliga ängar och betesmarker. Med odlingens
fortgång hafva nämligen de fält, som kunnat genom
afdikning torrläggas och ej varit för mycket stenbundna,
blifvit uppodlade till åker, hvarigenom de naturliga
ängarna minskats och flerstädes, liksom hagarna,
alldeles försvunnit. Derför har det blifvit nödvändigt
att åt husdjuren skaffa foder från konstgjorda vallar,
som insatts med klöfver- och gräsarter samt andra
foderväxter. Insåningen verkställes i ett skyddsäde
(råg, hvete, korn eller hafre), och sedan detta
skördats, tillväxer insåningen samt bildar vall,
som första och andra året till största delen består af
röd- eller alsikeklöfver, men under de följande åren
af de grässlag och andra foderväxter, som utsatts
med klöfvern. De sålunda bildade gräsvallarnas
afkastning är beroende på jordens bördighet äfvensom
på huru klöfver- och grässådden lyckats. Att denna
går väl till betingas deraf att vallen straxt ifrån
början blifvit tät och jämn, så att den fullständigt
täcker marken. För detta ändamål bör jorden vara väl
häfdad och kraftigt gödslad för skyddsädet, i hvilket
insåningen för den blifvande vallen skall ske. På
utsädesfrö, af olika blandningar efter olika lokala
förhållanden, får icke sparas, och ju flere fröslag i
fröblandningen begagnas, dess bättre blir vallen. För
att gifva rika skördar bör nämligen denna utgöras
icke blott af höga gräs, utan äfven af mellan- och
bottengräs, så att dessa senare efter hvarje grässkörd
täcka marken och derigenom förhindra hennes uttorkning
samt lemna ett godt bete, om man dertill vill
begagna vallarna. För sistnämnda ändamål böra alltid
hvitklöfver (Trifolium repens L.) och humlelucern
(Medicago lupulina L.) ingå i de fröblandningar,
med hvilka insåningarna göras. Alltefter jordens och
gräsarternas beskaffenhet kunna gräsvallarna flere
eller färre år gifva lönande skördar, synnerligast om
de tidigt på vårarna öfvergödslas med lämpliga ämnen,
samt om förnyad insåning sker, när vallen börjar visa
tecken till förtunning. Då bördigheten å gräsvallarna
aftager, upplöjas de, hvarefter fältet några år
behandlas såsom åker för att åter, allt efter som
växtföljden är ordnad, insås till nya gräsvallar.
J. A.
Gräsö, socken i Stockholms län, Frösåkers härad,
bestående af Gräsön, 8,134,5 har, omkr. 26 km. lång
och 5 km. bred, Sladdarön, Ormön och Vässarön
m. fl. öar i s. ö. samt Örskär i n. jämte en otalig
mängd mindre öar och skär utåt
Södra Qvarken. Arealen 10,937 har. 1,263
innev. (1880). Annex till Öregrunds stadsförsamling,
Upsala stift, Olands och Frösåkers kontrakt.
Gräsöhvalen, Eschrichtius robustus, zool., en sannolikt
utdöd art af fenhvalarnas familj, har blifvit i
subfossilt tillstånd anträffad på Gräsö i Uplands
skärgård och i England. På det förra stället har man
tillvaratagit ett nästan fullständigt skelett, hvilket
beskrifvits af W. Lilljeborg, och på det senare
några delar af ett annat skelett och en halskota. –
Arten har underkäkens kronutskott rudimentärt och
knölformigt; halskotorna äro alla fria och hafva höga
öfre bågar; ryggkotorna äro omkring 60, refbenen
stora, tjocka, mot nedre änden dock i allmänhet
tunna och hoptryckta; skulderbladet är en tredjedel
bredare än långt, med korpnäbben och skulderhögen
väl utbildade. Första halskotan är mycket tjock,
med korta, hoptryckta, snedt uppåt riktade, högt upp
belägna sidoutskott. Underkäksgrenarnas längd utgör en
femtedel eller en sjettedel af skelettet. Bröstbenet
har framtill två stora vingformiga sidoutskott
och straxt bakom dem ett par mindre utskott samt
utlöper baktill i en tämligen lång, nästan konisk
spets. Skelettets hela längd har varit 12-15 m. De på
Gräsön tillvaratagna benen, hvilka forvaras i Upsala
universitets museum, lågo inbäddade i sand och lera
på 0,60-1,18 m. djup, 3-4 m. ofvanför hafvet och 249
m. derifrån. C. R. S.
Grätz, Hirsch, judisk teolog och historiker,
född 1817 i Xions i Posen, blef 1870 professor
vid universitetet i Breslau. Året förut hade
han öfvertagit redaktörsskapet för tidskriften
"Monatsschrift fur geschichte und wissenschaft
des judenthums". G. har egnat sitt lif åt studiet
af den judiska historien, hvilken han framställt i
arbetet Geschichte der juden von den ältesten zeiten
bis auf die gegenwart (1853-76). Bland hans öfriga
skrifter märkas Gnosticismus und judenthum (1846)
samt öfversättningar af Predikareboken och Höga visan.
Grätz. Se Graz.
Grävell, Maximilian Karl Friedrich Wilhelm, tysk
statsman och jurist, f. 1781, blef 1805 anställd i
preussisk statstjenst, men suspenderades 1818 till
följd af en af honom utgifven skrift, Neueste
behandlung eines preussischen staatsbeamten
(1818), och tog 1834 afsked från sitt ämbete. Invald
i nationalförsamlingen i Frankfurt 1848, slöt
han sig der till den yttersta högern. Sedan
han 1849 framlagt sitt politiska program i Mein
glaubensbekenntniss, angehend den politischen
zustand Deutschlands, uppdrog riksföreståndaren åt
honom bildandet af en ny ministèr. När ärkehertig
Johan nedlade riksföreståndareskapet, drog G. sig
tillbaka från det politiska lifvet. Död 1860. Den
vetenskapliga behandlingen af den tyska rätten har han
befordrat genom flere arbeten, såsom Kommentar zu den
kreditgesetzen des preussischen staats (1813-20) och
Praktischer kommentar zur allgemeinen gerichtsordnung
für die preussischen staaten (1825-31).
Grävius, Johann Georg, hette egentligen Gräve
eller Greffe, tysk kritiker och filolog, f. 1632,
blef 1656 professor i Duisburg, 1658
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
