Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gräsfly ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stjerttäckarna hvita; öfver ögat och örat går ett
gult och under detta genom ögat ett mörkbrunt streck;
ving- och stjertpennorna äfvensom vingtäckarna
äro mörkbruna, med ljusgröna kanter, och alla
armpennorna, de flesta smällpennorna äfvensom
stjertpennorna i spetsen hvitaktigt kantade; första
vingpennan är kortare än de öfre täckfjädrarna;
längden stiger till 117 mm. – Skogssångaren häckar
icke sällsynt i södra och mellersta Sverige. Han
vistas i höga och lummiga träd i skogslundar och
parker. Sången är medelmåttig och höres såväl då
fogeln flyger, som då han sitter. Under eftersommaren
flyttar denne sångare bort och återvänder i Maj.
C. R. S.
Gröna udden. Se Kap Verde.
Gröna ödlan, Lacerta viridis, zool., hör till
ödleslägtet, familjen egentliga ödlor och ordningen
ödlor inom kräldjurens klass. Bakom näsplåten finnas
tre plåtar, af hvilka de två främre ligga öfver
hvarandra, den bakre bredvid de förra; tinningarna
hafva olikstora, mångkantiga plåtar; långs utkanten
af parietalplåten ligga två stora plåtar; under
hakan löper en baktill bred och djup ränna. Ryggen
är försedd med små, korniga fjäll. Färgen är ofvan
lifligt grön, med några bruna och svartaktiga fjäll,
under vackert gul. Längden stiger till 35 cm. eller
mera, hvaraf två tredjedelar komma på stjerten. –
Denna ödla tillhör hufvudsakligen Europas sydliga
delar och förekommer äfven i dess mellersta ända
upp till Östersjöns södra kust. Liksom sandödlan
väljer hon soliga kullar, murar, stenrös, trädrötter,
häckar, gärdesgårdar, åkerrenar o. s. v. till sin
vistelseort, gräfver sig der ett hål eller uppsöker
något redan befintligt och aflägsnar sig sällan
långt derifrån. Endast då solen lyser, är gröna ödlan
framme, och under regniga eller kyliga dagar håller
hon sig gömd i sitt hål. Under hösten uppsöker hon åt
sig ett vinterläger, der hon ligger stel och orörlig
till vårens början. Liksom andra medlemmar af denna
familj är gröna ödlan munter, liflig och ständigt
i rörelse, då hon icke solar sig eller håller sig
gömd i sitt hål. Synen och hörseln äro ganska goda,
tungan är både känsel- och smakorgan. Födan utgöres af
insekter, spindlar, maskar, snäckor o. s. v. Gröna
ödlan lägger ägg, hvilka utkläckas i slutet af
sommaren eller början af hösten; ungarna äro genast
lifliga och rörliga. C. R. S.
Gröna ön. Se Erin.
Grönblad, Jakob Edvard August, finsk
historisk forskare, föddes i Åbo d. 19 November
1814 och studerade vid Upsala universitet,
der han inskrefs såsom student 1830, blef
filos. kand. 1839 och promoverades till filos.
doktor s. å. Derefter flyttade G. till Helsingfors,
vid hvars universitet han tjenstgjorde såsom
biblioteks- och konsistorii-amanuens och såsom
docent i historien. Under läsåren 1854-56
förestod G. professuren i historia vid nämnda
universitet. Tillika var han 1844-56 sysselsatt
med att enligt uppdrag ordna kejserliga senatens
i Finland förut fullkomligt oordnade, s. k. äldre
arkiv. G. inlade stor förtjenst såsom samlare af
historiska urkunder. Under resor och arkivforskningar
i
Sverige, Danmark och norra Tyskland insamlade han
vigtiga bidrag till Finlands äldre historia,
hvilka publicerades i disputationer och
urkundssamlingar. Vigtigast bland dessa äro:
Urkunder upplysande Finlands öden och tillstånd i
slutet af 16:de och början af 17:de årh. (1843-56)
och Nya källor till Finlands medeltidshistoria
(1857). Deremot var G. föga produktiv såsom
historisk skriftställare. 1863 tog han afsked från
sina befattningar. Död i Jyväskylä d. 4 Jan. 1864.
M. G. S.
Grönblindhet. Se Färgblindhet.
Grönby, socken i Malmöhus län,
Vemmenhögs härad. Arealen 1,514 har. 1,237
innev. (1880). G. jämte Anderslöf utgör ett
alternerande regalt och patronelt pastorat af 1:sta
kl., Lunds stift, Vemmenhögs kontrakt. Patronatsrätten
tillhör egaren af Markie.
Grön cinnober. Se Kromgrönt.
Gröndahl, Agathe Ursula, f. Backer, norsk pianist och
tonsättarinna, född 1847 i Holmestrand, studerade
först i Kristiania för O. W. Hjelm, H. Kjerulf
och L. M. Lindeman, derefter (1866-69) i Berlin för
Kullak och Wüerst, slutligen – sedan hon konserterat i
Berlin, Kristiania och Leipzig – i Florens för Bülow
(1871) och i Weimar för Liszt (1873), hvarefter
hon å nyo konserterade, bl. a. i Köpenhamn och i
Stockholm (1875). Sistnämnda år gifte hon sig med
sångläraren i Kristiania O. A. Gröndahl (f. 1847). –
Hennes pianospel utmärker sig för en synnerlig
poesi, och hon beherskar fullkomligt den moderna
tekniken. Hennes kompositioner (scherzo för orkester,
pianostycken, flere häften sånger) ega romantisk fläkt
och klangskönhet. A. L.
Gröndal, Benedikt Jónsson, isländsk skald, föddes
1762 och dog 1825. Hans dikter, till största delen
af lyriskt innehåll, utgåfvos 1833 af hans måg
Sveinbjörn Egilsson. – G:s dotterson Benedikt
Sveinbjörnsson G., f. 1839, blef 1874 adjunkt vid
Reykjaviks lärda skola samt har uppträdt som skald och
literaturgranskare (bl. a. i den af honom i Köpenhamn
under någon tid utgifna tidskriften "Gefn"). C. R.
Grönfinkslägtet, Ligurinus, zool., hör till de
fink-artade foglarnas familj inom tättingarnas ordning
och utmärker sig genom tämligen kort, rak, kägelformig
näbb, hvilken är nästan lika bred som hög vid roten,
hvass, hoptryckt mot spetsen och der bakom försedd
med ett obetydligt hak; vingarna äro af medelmåttig
längd och tämligen spetsiga, med den tredje pennan
längst, stjerten klufven och medelmåttig samt benen
låga. – Till detta slägte hör Grönfinken, Ligurinus
chloris, som äfven kallas grönhämpling, gröning,
svensk kanariefogel l. svenska. Hannen är grön,
med gul anstrykning, som är starkast på bakryggen
och undre kroppsdelarna; vingarna och stjerten äro
svartbruna; vingleden, smällpennornas yttre kanter och
stjertens sidopennor från roten äro öfver midten klart
gula. Längden utgör 148 mm. Honan är ofvan mörkare,
under blekare brungrå med grönaktig, delvis gröngul
anstrykning; smällpennorna äro i yttre kanten och
stjertens sidopennor vid roten blekgula. – Grönfinken
häckar tämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
