Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröt ... - Guanahani, infödingarnas benämning på den af Columbus d. 12 Okt 1492 upptäckta ön i Vestindien - Guanajuato, förbundsstat i det inre af republiken Mejico - Guanajuato, Santa Fé de, hufvudstad i nämnda prov. - Guanas (Guanos, Guamas), en ursprungligen i norra delen af Chaco (sydöstra Bolivia), v. om Paraguay bosatt stam - Guancas (Huancas, Huanco), en sydamerikansk stam - Guancher, urbefolkningen på Kanarieöarna (se d. o.) - Guanes, en syd-amerikansk, inom provinsen Santander i Columbia bosatt stam - Guanin, kem., ett i guano af Unger 1845 upptäckt ämne - Guano. Se Gödningsämnen - Guano-öarna. Se Chinchas-öarna - Guarache, spansk nationaldans i 3/8 takt och måttligt tempo - Guarana, Pasta guarana, farmak., kallas en till utseendet chokoladliknande fast sammanknådning af de krossade fröna till Paullina sorbilis Mart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vildt tillstånd, ett af de vigtigaste. Han blir
ungefär så stor som en kronhjort, som fullvuxen 2,25
m. lång och 1,15 m. hög öfver bogarna. Honan
är mindre, men annars fullkomligt lik hannen till
ställning och färg. Kroppen är kort och undersätsig,
halsen lång, smal och krökt framåt, hufvudet långt
och sammantryckt från sidorna, benen äro fina och
höga, fötterna aflånga, tårna klufna till midten,
i spetsen försedda med ofullständiga, små, smala
och tillspetsade klöfvar samt undertill med stora
och köttiga sulor; svansen blir 24 cm. lång, bäres
upprätt, är ofvanpå starkt hårbevuxen och undertill
nästan naken. Kroppen täckes af en ganska lång och
rik, men lös hårbeklädnad af kortare, finare ullhår
och glesare, längre ragg. Den vanliga färgen är
smutsigt rödbrun; midten af bringan, underlifvet,
stussen och benens insida äro hvitaktiga, pannan och
ryggen svartaktiga, kinderna och örontrakten mörkgrå,
öronen inuti svartbruna och utvändigt svartgrå. –
G. är utbredd öfver Anderna från Magelhaens sund till
norra Peru, men förekommer allmännare mot söder. Han
lefver i smärre, någon gång i större flockar. Hans
rörelser äro lifliga och raska, men hans snabbhet
är dock icke större än att en god häst snart hinner
upp honom på jämn mark. Äfven kan guanacon klättra
med stor skicklighet. Under hvilan ligger han på
kroppens undre sida och benen liksom kamelen samt
lägger och reser sig på samma sätt som denne. Under
betandet hålles noggrann utkik, och de på post stående
djuren utstöta vid minsta fara ett högt, bräkande
läte, hvarvid hela hjorden skyndsamt tager till
flykten. Brunsttiden infaller i Augusti och September,
då mången het strid utkämpas mellan hannarna. Honan
föder blott en unge i sänder, hvilken qvarstannar
hos modern, tills han blir fullvuxen. Mot andra djur
försvarar guanacon sig på följande, för lamadjuren
egendomliga sätt: han låter sin fiende komma sig ända
in på lifvet, lägger då öronen bakåt, tager en mycket
ängslig min på sig och utspottar mot honom med stor
häftighet saliv jämte i munnen befintlig eller dit
för tillfället uppstött föda, detta vanligen med stor
träffsäkerhet. Menniskan är guanacons farligaste
fiende, och syd-amerikanerna jaga honom ifrigt,
ty köttet och skinnet äro värdefulla. Som ungt kan
detta djur lätt tämjas, blir då mycket tillgifvet
och fortplantar sig i fångenskapen; med åren lära
dock de goda egenskaperna försvinna. C. R. S.
Guanahani, infödingarnas benämning på den af Columbus
d. 12 Okt. 1492 upptäckta ön i Vestindien, hvilken
han kallade San Salvador. Det var en af Bahama-öarna,
ovisst hvilken, sannolikast antingen Cat-ön eller
Watling-ön.
Guanajuato [-chuatå]. 1. Förbundsstat i det inre
af republiken Mejico. Arealen uppgifves till
20,276 qvkm. och innevånarnas antal till nära
790,000. hvaraf 1/4 äro hvita och de öfriga mestizer
och indianer. Landet genomdrages i nord-sydlig
riktning af tvänne bergskedjor: Sierra Gorda i
n. ö. och Sierra de G. i midten, mellan hvilka ligga
högslätter af omkr. 2,000 m. höjd. I s. reser sig en
grupp af sju
vulkaner. Förnämsta vattendraget är Rio de Lerma
(ett tillflöde till Stora oceanen), i sitt nedre lopp
kallad Rio Grande de Santiago. Statens förnämsta
rikedom är dess stora tillgångar på mineral (guld,
koppar och bly, men hufvudsakligen silfver); årliga
värdet af utförda metaller beräknas öfverstiga 20
mill. kr.
– 2. (G. l. Santa Fé de G.) Hufvudstad i
nämnda prov., ligger midt i det sannolikt rikaste
silfverdistriktet på jorden, omkr. 2,050 m. öfver
hafvet, i och på de branta sluttningarna af en djup
klyfta, cañada de Marfil, och är högst oregelbundet
byggd, med smala och branta gator samt 4-5 våningar
höga hus. Innevånarnas antal, förr uppgående
till 100,000, utgör nu omkr. 63,000. Staden har
en katedral, en jesuitkyrka, ett universitet och
gymnasium samt ett stort myntverk (sedan 1812), der
1827-55 slogos guld- och silfvermynt till ett värde
af 430 mill. kr. och året 1875-76 till ett värde af
16,6 mill. kr. G. anlades 1554.
Guanas (Guanos, Guamas), en ursprungligen i norra
delen af Chaco (sydöstra Bolivia), v. om Paraguay
bosatt stam, som sedermera till största delen flyttat
öfver nämnda flod till den brasilianska provinsen
Matto-Grossos skogar. Den tillhör Guarani-folken.
H. A.
Guancas (Huancas, Huanco), en syd-amerikansk stam,
bosatt i det inre Peru, mellan 9° och 14° s. br.,
på Andernas östra sluttningar. I likhet med flere
andra inhemska indianstammar i Peru äro de icke
beslägtade med de mera civiliserade Quichua-folken,
eller Inca-peruanerna, hvilka vid spaniorernas ankomst
beherskade landet. På Quichua-språket är guanca
namn på vissa lokala gudomligheter, som understödja
åkerbrukarens arbete. Jfr Cieza de Leon, "Cronica del
Peru" (1852), Tschudi, "Peru reiseskizzen" (1846) och
Markham i "Journal of the Roy. geogr. soc." (1871).
H. A.
Guancher [-tjer], urbefolkningen på Kanarieöarna
(se d. o.).
Guanes, en syd-amerikansk, inom provinsen Santander
i Columbia bosatt stam, hörande till den stora
Muisca eller Chibcha-familjen. Jfr Muisca.
H. A.
Guanin, kem., ett i guano af Unger 1845 upptäckt
ämne, som sedermera anträffats i spindelexkrement,
i kräftdjur och musslor, i fiskfjäll och simblåsor,
i sjukliga konkrement i svinets muskler m. m. Guanin
är ett hvitt, amorft, i vatten olösligt pulver, som
med syror gifver salter. Dess sammansättning är
C5 H5 N5 O. P. T. C.
Guano. Se Gödningsämnen.
Guanos. Se Guanas.
Guano-öarna. Se Chinchas-öarna.
Guarache [-ratje], spansk nationaldans i 3/8
takt och måttligt tempo, med snabbare trio i
2/4. Karakteren glädtighet, grandezza och käck
lidelsefullhet. G. användes stundom i den moderna
operan, t. ex. af Auber i "Den stumma". A. L.
Guarana, Pasta guarana, farmak., kallas en till
utseendet chokoladliknande fast sammanknådning
af de krossade fröna till Paullinia sorbilis
Mart. (nat. fam. Sapindaceae Juss.). Sedan urminnes
tid hafva indianerna (i synnerhet Mauhés-stammen)
i brasilianska provinsen Pará
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
