Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guébriant, Jean Baptiste Budes de - Guebwiller. Se Gebweiler - Gueimas. Se Guaimas - Guelfer, tysk slägt. Se Welfer - Guelfer, partinamn. Se Ghibelliner - Guelma. Se Gelma - Guender. Se Gondar - Guépin, Ange - Guérande, stad i franska depart. Loire-inférieure - Guercino da Cento, italiensk målare - Gueren l. Cren, en af K. F. v. Martius införd gemensam benämning på flere inhemska brasilianska stammar - Guéret. Se Creuse - Guericke, Otto von - Guericke, Heinrich Ernst Ferdinand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dag, då hans armé vid Tuttlingen blef öfverfallen
och slagen af bajrarna. C. O. N.
Guebwiller [gebvilär]. Se Gebweiler.
Gueimas. Se Guaimas.
Guelfer. 1. Tysk slägt. Se Welfer. –
2. Partinamn. Se Ghibelliner.
Guelma [gel-]. Se Gelma.
Guendar. Se Gondar.
Guépin [gepäng]. Ange, fransk läkare och publicist,
f. 1805, blef medicine doktor 1828 och kort derefter
professor i kemi och ekonomi i Nantes. 1830 erhöll
han en lärostol i medicinska fakulteten i samma
stad och blef 1832 biträdande kirurg vid dess
sjukhus. Jämte flere andra likasinnade organiserade
han den första vetenskapliga kongressen i Frankrike,
1833, och grundlade några år senare en af de första
ögonklinikerna i Europa. Såsom oftalmolog har han
utgifvit Études d’oculistique (1844), Nouvelles
études sur les maladies des yeux (1858) m. m. År
1848 inträdde G. på den politiska banan och blef
republikens kommissarie i Loire-inférieure. Hans
politiska åsigter voro dock icke behagliga för
dem, som senare kommo till väldet, och han afsattes
från sin professur 1850. Vid valen i Maj 1869 erhöll
han ett stort antal röster i Loire-inférieure, men
föll igenom. Under fransk-tyska kriget (1870-71)
var han under tvänne månader prefekt i nyssnämnda
departement. Död 1873. Utom medicinska skrifter
offentliggjorde G. åtskilliga arbeten i socialistisk
filosofi, t. ex. Philosophie du XIX:e siècle (1854);
Le socialisme expliqué aux fils du peuple (1852)
m. fl. Han var äfven en af grundläggarna af "Revue
philosophique et religieuse".
Guérande [gerangd], stad i franska
depart. Loire-inférieure, 5 km. från
hafvet. Omkr. 7,000 innev. G. är omgifvet af gamla
murar (sedan 1430-talet) och är en af de städer,
i hvilka det forna Bretagnes seder och bruk renast
bibehållit sig. Mellan staden och hafvet ligger en
mängd saltdammar, hvilka årligen producera omkr. 80
mill. kg. groft salt och lemna staten en inkomst af
13-14 mill. fr.
Guercino [-tjino; "den skelögde"] da Cento,
italiensk målare, vanligen räknad till den senare
Bolognaskolan, f. 1590 i Cento, d. 1666 i Bologna,
hette egentligen Giovanni Francesco Barbieri. Vid 16
års ålder hjelpte han sin landsman målaren B. Gennari
vid dennes arbeten i fädernestaden. Der började
också G. sin själfständiga verksamhet och utbildade
sedan sina anlag genom resor till Venezia, Bologna
och Rom. Vanligen urskiljer man hos honom tre olika
manér: hans första, starkt naturalistiska uppfattning,
då han genom bjert motsats mellan ljus och skuggor
närmade sig Caravaggios sätt att måla; det andra,
hans högsta blomstrings uttryck, då han i Venezia
lärt sig verkan af clair-obscur och harmonisk färg;
det tredje, då han efter Guido Renis död flyttade
till Bologna, 1642, och den förra kraften i föredraget
nedstämdes till en älskvärdhet, som ibland ej är fri
från sentimentalitet, men oltast tilltalar genom ett
egendomligt behag, som dock mera ligger i färg och
utförande än i poetiska tankar och ideel lyftning,
hvilka egenskaper aldrig
voro utmärkande för G. – Såsom exempel på hans
första manér må anföras i synnerhet Didos död,
i Pal. Spada (Rom), och den stora, mästerligt
målade S. Petronillas begrafning, i museet på
Capitolium. Till det andra manéret höra flere
utmärkta arbeten, såsom Petrus uppväcker Tabita
(i Pal. Pitti, Florens), Tomas undersöker Kristi
sår (Vatikanen) och den särskildt i färgen härliga
fresken Aurora, i trädgårdspaviljongen till Villa
Ludovisi (Rom). Från hans sista tid härstamma alla
dessa framställningar af Sibylla och Cleopatra,
af Circe och Salome, i hvilka han närmar sig Guido
Renis sätt och stundom liksom denne förfaller till
ytlighet och sentimentalitet. Arbeten af G. finnas
i de flesta museer. Sveriges nationalmuseum eger 4
mindre arbeten, betecknade med hans namn. C. R. N.
Gueren l. Cren ("hufvud"), en af K. F. v. Martius
införd gemensam benämning på flere inhemska
brasilianska stammar mellan floderna Parahyba och
Rio das Contas. Dit hora Botokuder, Coroados, Puris,
Malalis m. fl. H. A.
Guéret [gerä]. Se Greuse.
Guericke [ger-], Otto von, tysk fysiker, född d. 20
Nov. 1602 i Magdeburg, studerade juridik i Leipzig,
Helmstädt och Jena samt derefter matematik och mekanik
i Leiden. 1627 blef han rådsherre och 1646 borgmästare
i sin fädernestad. Efter Magdeburgs förstöring genom
Tilly 1631 verkade han en tid (till 1636) i svensk
tjenst såsom öfveringeniör i Erfurt. 1681 tog han
afsked från sin borgmästaretjenst och flyttade då
till Hamburg, der han dog d. 11 Maj 1686. G. har
vunnit ett frejdadt namn genom sina fysikaliska
uppfinningar: luftpumpen (1650), som först beskrefs
af hans vän Caspar Schott 1657, manometern (1661) och
den första, ännu ofullkomliga elektricitetsmaskinen
(utan konduktor; 1663). Det ryktbara försöket med
Magdeburg-halfkloten (se d. o.) anställde han, dertill
uppfordrad af kurfursten af Mainz, första gången
offentligt vid riksdagen i Regensburg 1654. Också med
astronomien sysselsatte sig G.; han var den förste som
uttalade den åsigten att kometernas återkomst måste
kunna beräknas. Sina vigtigaste rön nedlade G. i
sitt år 1663 fullbordade arbete Experimenta nova,
ut vocantur, magdeburgica de vacuo spatio (1672). Af
historiskt värde är hans Geschichte der belagerung,
eroberung und zerstörung Magdeburgs (utgifven 1860
af F. W. Hoffmann).
Guericke [ger-], Heinrich Ernst Ferdinand, tysk
teolog, f. 1803, blef 1824 föreståndare för den å
nyo upprättade missionsföreningen i Halle och 1829
e. o. professor i teologi derstädes. Då han 1833
förklarade sig för de schlesiske gammal-lutheranerna,
blef han utesluten ur den vetenskapliga
pröfningskommissionen i Halle och afsattes äfven från
sin professur (1835). Derefter tjenstgjorde han såsom
predikant i den gammal-lutherska församlingen i Halle,
men 1838 förbjöd honom regeringen att förrätta några
kyrkliga handlingar. Först 1840 återfick han sin
professur. Död 1878. Bland hans skrifter märkas:
Beiträge zur historisch-kritischen einleititng
ins neue testament (1828-31), Historisch-kritische
einleitung in das neue testament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
