Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guerazzi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landsman Jan Swerts (f. 1820, d. 1879 som direktör
för Prags konstakademi) under de Keysers ledning
i Antwerpen. De båda kamraterna gjorde derefter
resor till Italien och Tyskland för att studera det
monumentala måleriet, hvilket de sedan införde och med
mycken framgång öfvade i sitt fädernesland. Bland
arbeten, som de utfört tillsammans, må nämnas
väggmålningarna i Antwerpens börs (förstörda vid
branden 1858), i S:t Georgskyrkan i Antwerpen (1864)
och i Yperns stora rådhussal.
Guglielmi [guljelmi], Pietro, italiensk komponist,
f. 1727, d. 1804, var elev af Durante, föregångare
till Paisiello och Cimarosa, och en tid Italiens mest
firade operakompositör. 1755 debuterade han i Turin
och begaf sig 1762 till Dresden, 1772 till London
samt 1777 åter till Italien, der han 1793 blef
kapellmästare vid Peterskyrkan i Rom, hvarefter han
uteslutande egnade sig åt andlig komposition. Utom
oratorier, motetter och allahanda instrumental-musik
skref han 79 operor, bland hvilka må nämnas de
komiska I viaggiatori (1772), La serva innamorata
(1778), I due gemelli (1787) och La pastorella nobile
(1788). A. L.
Guhl, Ernst Karl, tysk konsthistoriker, f. 1819,
d. 1862 i Berlin såsom e. o. professor vid
dervarande konstakademi, egnade sig företrädesvis
åt den klassiska konstens studium. Utom en mängd
uppsatser i facktidskrifter utgaf han Ephesiaca
(1843), "Künstlerbriefe" (1853-57, öfversättning
och förklaring af Michelangelos, Rafaels, Titians och
andra målares bref) samt det mycket använda arbetet
Leben der griechen und römer, nach antiken bildwerken
dargestellt (i förening med Koner; 1860-64, 4:de
uppl. 1876) m. m.
Guhrauer, Gottschalk Eduard, tysk
literaturhistoriker, f. 1809, d. 1854,
blef 1837 lärare vid gymnasiet i Köln, 1841
universitetsbibliotekarie i Breslau och 1843 professor
vid denna stads universitet. Han författade bl. a.:
Kurmainzin der epoche von 1672 (1839); Lessings
erziehung des menschengeschlechts, kritisch und
philosophisch erläutert (1841); G. W. von Leibniz,
eine biographie (1842) m. m. Han utgaf dessutom
bl. a. "Das Heptaplomeres des Jean Bodin" (1841);
"Leibniz’ deutsche schriften" (1838-40) och "Goethes
briefwechsel mit Knebel" (1851) samt fortsatte
Danzels verk öfver Lessing (1853).
Guiana. Se Guyana.
Guibert [gibär], Jacques Antoine Hippolyte de,
grefve, fransk militärskriftställare, f. 1743,
d. 1790, följde sin fader, som var stabschef vid
franska armén i Tyskland, under sjuåriga kriget
(1756-63) och i fälttåget på Corsica 1767. G. var
krigsministern S:t Germains och senare äfven Briennes
biträde vid alla de förändringar, som vidtogos
i armén. Han gjorde sig dock mest känd genom sina
krigsvetenskapliga arbeten, i synnerhet Essai général
de tactique (1772) och Oeuvres militaires (1803), samt
genom sitt skönliterära skriftställeri, hvilket beredde
honom en plats i Franska akademien (1786). C. O. N.
Guicciardini [guittjar-], Francesco, italiensk
häfdatecknare, f. 1482 i Florens, d. derstädes
1540, var först advokat i sin födelsestad och
derefter sändebud vid Ferdinand den katolskes hof,
fick sedan af påfven Leo X uppdrag att förvalta Modena
och Reggio, utnämndes till påflig general-löjtnant
samt försvarade i denna egenskap det af fransmännen
belägrade Parma och kufvade ett uppror i Bologna. 1534
återvände han till Florens, der han 1536 uppträdde
mot florentinernas försök att återställa den
republikanska författningen och genomdref Cosimos dei
Medici val till hertig. Hos Karl V stod han i stort
anseende. G:s förnämsta historiska verk är Istoria
d’Italia, hvilket behandlar tidrymden från 1492 till
1530. Det utkom 1561 och upplefde på femtio år tio
upplagor uti Italien (senaste upplagan utgafs 1875)
samt öfversattes till åtskilliga språk. Opere inedite
utgåfvos i tio band 1854-68. Jfr Benoist, "Etude sur
Guichardin, écrivain et homine d’état" (1862).
Guiccioli [guittjali], Florence Teresa, grefvinna,
född i Paris 1799, död 1873, vann en viss ryktbarhet
genom sin förbindelse med den engelske skalden
Byron. (Se Byron, G. N. G, sp. 1409, 1410). Hon var
syster till den italienske filhellenen P. di Gamba.
1851 äktade hon markis de Boissy.
Guichard [gisjar], Karl Gottlieb, kallad Quintus
Icilius, preussisk militär, Fredrik II:s gunstling,
f. 1724, blef, sedan han utan framgång sökt en
professur i Leiden, 1747 fänrik i nederländska
armén. 1752 lemnade han krigstjensten och sysselsatte
sig derefter med studier öfver den grekiska
och romerska krigskonsten. Vid sjuåriga krigets
utbrott (1756) inträdde han i hertig Ferdinands af
Braunschweig armé och blef genom denne bekant med
konung Fredrik II af Preussen, med hvilken han snart,
på grund af sina stora kunskaper, kom på förtrolig
fot. Under ett samtal om det romerska krigsväsendet
kallade konungen af misstag en centurion vid namn
Quintus Caecilius för Quintus Icilius, och då
G. rättade misstaget, sade Fredrik: "då skall han
(G.) heta Quintus Icilius", hvilket namn konungen
ock lät insätta i rullorna i st. f. G:s förra. 1759
utnämndes G. till chef för en bataljon frivillige. Ett
mindre ärofullt uppseende väckte G. 1762, då han
på konungens befallning företog plundringen af
slottet Hubertsburg. Död, såsom öfverste, d. 15 Maj
1775. G. författade Mémoires militaires sur les grecs
et les romains etc. (1758) och Mémoires critiques
et historiques sur plusieurs points d’antiquités
militaires (1773).
Guiche [gisj], Diane, grefvinna de G., kallad La
belle Corisande, dotter af Paul d’Andouins, blef
1580 enka efter guvernören i Bajonne Philibert
de Gramont, grefve de G. Henrik IV af Navarra
blef dödligt förälskad i henne. Hon besvarade hans
kärlek och stod honom på ett verksamt sätt bi i hans
strider mot ligan: hon sålde sina gods och diamanter
och utrustade på egen bekostnad en här af 20,000
gascognare. Henrik skref henne till med sitt eget
blod, att hon skulle blifva hans gemål, men han höll
ej ord, och Diane G. dog glömd omkr. 1620. Henriks
bref till henne publicerades i "Mercure", 1769.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
