- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
197-198

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guerazzi ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Edvard I i England eröfrades G. af fransmännen, men
återgafs i freden 1303 och tillhörde sedan England
till 1453, då det eröfrades af Karl VII. Ludvig XI
förlänade G. 1468 till sin broder Karl; efter hans
död (1472) återgick det till kronan.

Guignes [ginj]. 1. Joseph de G., fransk orientalist,
f. 1721, blef 1745 österländsk tolk vid kungliga
biblioteket i Paris, 1769 inspektör öfver fornminnena
i Louvre samt 1773 medlem af franska akademien. Genom
revolutionen förlorade han sin plats och dog
i stort armod 1800. G. dref med synnerlig ifver
kinesiska studier. Hans förnämsta arbete är Histoire
générale des turcs, des mogols
etc. (1756-58). Han
öfversatte äfven "Sju-king" och utgaf ett stort antal
"Mémoires". – 2. Louis Joseph de G., diplomat och
resande, den förres son, f. 1759, begaf sig 1784 till
Kina, följde 1794 en nederländsk beskickning till
Peking och utgaf efter sin återkomst Voyage à Pekin
(1809). Han utgaf äfven en efter Basilius de Glemona
bearbetad Dictionnaire chinois-français et latin
(1813-53). Död 1845.

Guignets grönt [ginjes]. Se Kromgrönt.

Guilala. Se Bilalo.

Guilandina L., bot. farmak., växtslägte af
nat. fam. Caesalpinieae R. Br., kl. Decandria L., med
sambladigt, klocklikt, likformigt femdeladt blomfoder
och fem fria, likformiga, lansettlika kronblad,
föga större än fodret; ståndarna äro kortare än
fodret, hvarannan mindre; frukten är en romboidisk
balja, med tvärgående mellanväggar och benhårda,
klotformiga, men något plattade frön. Slägtet
tillhör de tropiska trakterna i såväl gamla som nya
verlden. Den mest bekanta arten är den buskartade
G. Bonduc L., som i alla sina delar innehåller
ett bitterämne, hvilket är verksamt mot febrar. De
gråblåaktiga hasselnötstora, rundade, glatta fröna,
Nuces Bonducellae, framkalla kräkning och äro högt
värderade såsom febermedel. Oljan ur fröna begagnas
till ingnidning mot rheumatiska smärtor och roten
mot diarré. Å Ostindiens öar användas fröna af
malajerna till ett omtyckt spel, tjouka. O. T. S.

Guilbert af Sempringham, katolskt helgon,
f. omkr. 1083, var son till en af de normandiske
krigare, hvilka under Vilhelm Eröfraren intogo
England. 1135 grundlade han i Sempringham
(Lincolnshire) ett nunnekloster, hvartill sedermera
lades ett munkkloster. Före hans död steg antalet
af de ordenshus, hvilka stodo under hans regel,
till tretton, med 700 manliga och 1,100 qvinliga
innevånare. Under striden mellan Henrik II och
ärkebiskop Thomas Becket i Canterbury ställde han
sig afgjordt på den senares och kyrkans sida och
var derför utsatt för förföljelser. Död 1189. Han
kanoniserades 1202 af påfven Innocentius III.

Guildford [gilford], hufvudstad i engelska
grefskapet Surrey, vid Wey, ett tillflöde
till Themsen. Omkr. 10,000 innev. Ruiner af
ett gammalt slott, som uppfördes kort efter den
normandiska eröfringen och länge begagnades till
grefskapsfängelse.

Guildhall [gildhal], Eng., fordom köpmännens gillehus
i London; nu Londons rådhus.

Guiliani, Giovanni Battista, italiensk
skriftställare, f. 1818 i Canelli, blef 1836 munk,
utnämndes 1848 till professor i andlig vältalighet
vid universitetet i Genua och kallades 1860 till
lärostolen i italienska språket och literaturen
vid institutet för högre studier i Florens. G. har
med ifver egnat sig åt studier rörande Dante,
öfver hvilken skald han utgifvit följande arbeten:
Metodo di commentare la Divina commedia (1856; 2:dra
uppl. 1861); Nuovi studj sulla Divina commedia (1857);
La vita nuova e il canzoniere di Dante (1863; 2:dra
uppl. 1868) och Il convito di Dante (1874). Derjämte
har han utgifvit arbetet: Arte, patria et religione
(1870).

Guillard [gijar], Nicolas François, fransk dramatisk
skald, f. 1752, d. 1814, skref med mycken omsorg
tragiska operatexter, till hvilka Gluck, Sacchini,
Lesueur m. fl. satte musiken. Bland dem märkas
Iphigénie en Tauride (1779; "Iphigenie i Tauriden",
1783), (OEdipe à Colone (1786; "(OEdip i Athen",
1800) samt Electre ("Electra", till hvilken
J. C. F. Haeffner skref musiken, och som uppfördes
första gången å Drottningholm på drottning Sofia
Magdalenas namnsdag d. 22 Juli 1787).

Guillaume [gijåm], Claude Jean Baptiste Eugène,
fransk bildhuggare, f. 1822, är en af Pradiers bästa
lärjungar. 1845 erhöll han romerska priset för en
bildstod, Theseus finnande sin faders svärd, och under
sin vistelse i Rom hemsände han flere arbeten, bland
hvilka må nämnas Anakreon, som var utställd i 1852 års
Salon och inköptes af staten samt nu befinner sig i
Luxeinbourg. Samma heder rönte Grac-cherna, en grupp i
brons (1853). Sedan dess har G. producerat plastiska
verk inom olika grenar af konsten, såsom byster
och statyer, t. ex. af arkitekten Hittorf, målaren
Ingres, Napoleon I, äfven ideala och allegoriska
figurer, t. ex. Sången och Musiken, framför nya
operans fasad i Paris, offentliga minnesvårdar,
t. ex. öfver Rameau i Dijon och Colbert i Reims,
samt reliefer, såsom S. Clotildas och S. Valerias
lif
för choret i den nya kyrkan S:t Clotilde i
Paris. G. blef 1862 medlem af Franska institutet
och 1864 direktör för École des beaux-arts; han
var 1878-79 "directeur des beaux-arts" och är sedan
1879 medlem af "Conseil supérieur des beaux-arts".
C. R. N.

Guillemin [gijömäng], Amedée Victor, fransk
populär naturvetenskaplig skriftställare, f. 1826,
blef professor i matematik i Paris och har genom
illustrerade, flere gånger upplagda arbeten gjort
sig förtjent af naturkunnighetens spridning. De
mest bekanta af hans skrifter äro: Les mondes,
causeries astronomiques
(1861); Simple explication
des chemins de fer
(1862); Le ciel(1864); La lune
(1865; "Månen", 1877); Éléments de cosmographie
(1866); Les phénomènes de la physique (1867); Les
applications de la physique aux sciences
(1873);
La vapeur (s. å.); Le soleil (s. å.); Les comètes
(1874); La lumière et les couleurs (1875); Le son
(1876); Les étoiles (1877). Dessutom har han utöfvat
en mångfaldig journalistisk verksamhet.

Guilleminot [gijöminå], Armand Charles grefve de G.,
fransk generallöjtnant och pär, f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:25:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaf/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free