Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guilmant ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Guinea-masken. Se Filaria medinensis.
Guineapeppar, farmak., är dels ett mindre ofta
begagnadt namn för spansk peppar (se Capsicum), dels
benämningen på de stickande aromatika, likt peppar
smakande fröna af Habzelia aromatica DC., hvilka likt
fröna af andra arter af samma slägte (H. aethiopica
DC., H. undulata, DC.) begagnas såsom krydda och
medicin i inre Afrika och i Guyana. O. T. S.
Guinée [giné], Fr., engelskt guldmynt. Se Guinea.
Guinegate [gingat], by i franska
depart. Pas-de-Calais, nära Aire, bekant genom
Maximilian I:s seger öfver fransmännen d. 17 Aug. 1479
och engelsmännens seger öfver fransmännen d. 16
Aug. 1513, den s. k. sporrslagtningen, emedan de
franske riddarna sägas der hafva mera användt sina
sporrar till flykt än sina svärd till strid.
Guines [gin], Gosset de. Se Gill.
Guingamp [gängang], stad i franska
depart. Côtes-du-Nord, vid Trieux. Omkr. 8,000
innev. Af stadens forna fästningsverk återstår en
ringmur och tre torn. Märkligaste byggnaden är den
nyligen restaurerade kyrkan Notre Dame du bon secours
(delvis från 13:de årh.), med en staty af Notre Dame
du Halgoët, som ännu är föremål för pilgrimsfärder
och processioner. Tillverkning af bomullstyg (i
England efter tillverkningsorten kalladt "gingham")
och linnevaror.
Guionlinien, transatlantisk ångbåtslinie mellan
Liverpool och New York, uppkallad efter förste
hufvudredaren S. B. Guion. Före 1866 bestreds trafiken
uteslutande af segelpaket-båtar. En af bolagets nyaste
ångare, "Alaska", har gjort den hittills (1882)
snabbaste resan öfver Atlanten, nämligen på 6 dygn
och 17 timmar. O. E. G. N.
Guipure-spetsar [gipyr], Fr. (af guiper, öf-verspinna
med silke, förse med guld- l. silfverbroderi),
ett gammaldags broderi, förfärdigadt för hand, på
hvilket bottnen klippes bort, så att endast de genom
stygn förenade broderade figurerna, hvilka likna
genombrutna spetsar, qvarstå.
Guipúzcoa, den östligaste af de tre baskiska
provinserna i Spanien, har en areal af 1,885
qvkm. 167,207 innev. (1877). Hufvudstad: San
Sebastian. Jfr Basker.
Guiraud [girå], Alexandre, baron, fransk skald,
f. 1788, d. 1847, blef 1826 medlem af Franska
akademien och författade bl. a. sorgespelen Pélage
(1820), Les machabées (1822) och Virginie (1827),
de lyriska diktsamlingarna Élégies savoyardes (1823)
och Chants hellénes (1824) samt romanen Flavien,
ou de Rome au désert (1835: "Flavianus eller från
Rom till öknen. Tidsbilder från 3:dje årh."; 1873).
Guiraud [girå], Ernest, fransk kompositör, f. 1837
i New Orleans, kom vid 15 års ålder till Frankrike,
erhöll 1859 Rom-priset och blef 1876 harmoniprofessor
samt 1880 kompositionsprofessor vid konservatoriet
i Paris. G. har utom åtskilliga orkestersaker
komponerat flere operor, som gjort lycka och utmärka
sig för så mycken rytmisk rörlighet, scenisk verve och
orkestral skicklighet, att Pougin räknar kompositören
bland de mest begåfvade inom den yngre franska
skolan. Mest bekant blef operan Piccolino
(1876), som vunnit inträde på flere utländska scener
(Stockholm 1882). A. L.
Guirlande [girlangd], Fr. (af oviss härledning),
girland, af blommor eller löf bunden ranka, som till
prydnad hänges på eller viras omkring ett föremål.
Guiscard [giskar], Robert. Se Robert Guiscard.
Guise [gvis], befäst stad i franska depart. Aisne,
vid Oise. Omkr. 6,500 innev. Staden anlades i 9:de
årh. och blef hufvudstad i grefskapet G., som 1333 i
hemgift tillföll hertig Raoul af Lothringen (genom
hans maka Maria af Blois) och som 1527 af Frans I
upphöjdes till hertigdöme.
Guise [gvis], fransk hertiglig familj, en gren af
huset Lothringen. Familjens stamfader, Claude
de Lorraine, f. 1496, d. 1550, yngre son till René
II, hertig af Lothringen, öfverflyttade i slutet
af Ludvig XII:s regering till Frankrike, der han
naturaliserades och af konung Frans I 1527 upphöjdes
till hertig af G. till belöning för sina tjenster
i krigen mot Karl V. 1513 äktade han Antoinette
af Bourbon, en faster till konung Anton af Navarra
(Henrik IV:s fader). Ätten G. delade sig sedermera
i två grenar: hertigarnas af G., hvilken utslocknade
1675, och hertigarnas af Elbeuf, hvilken utslocknade
1825. – 1. François de Lorraine, hertig af G., en af
Frankrikes störste härförare, den ofvannämnde Claudes
äldste son, f. 1519, gjorde redan under Frans I:s
tid (1515-47) sin lärospån i krigareyrket, men vann
rykte först genom det lysande försvaret af Metz,
som han med 11,000 man värjde öfver två månader
(31 Okt. 1552-15 Jan. 1553) mot kejsar Karl V:s
70,000 man. I drabbningen vid Renty 1554 utmärkte
han sig på nytt mot de kejserlige, men misslyckades
till följd af bristande understöd 1557 i försöket
att eröfra det af hertigen af Alba försvarade
konungariket Neapel. Efter fransmännens nederlag
vid St. Quentin 1557 hemkallades han från Italien
och utnämndes till konungarikets generallöjtnant med
vidsträckta fullmakter samt rättfärdigade det visade
förtroendet genom att drifva engelsmännen tillbaka och
snabbt eröfra (1558) från dem Calais, Guines och Ham,
tre platser, som ansågos ointagliga, samt genom att
besegra spaniorerna vid Thionville (s. å.), hvilken
seger påskyndade freden i Cateau-Cambresis. Efter
Henrik II:s död (1559) tillvällade sig G. och hans
broder kardinalen af Lothringen styrelsen för den
tid deras frände, den unge Frans II (som var gift
med deras systerdotter Maria Stuart), satt på tronen
(1559-60). För att vinna folkgunst förföljde de
protestanterna. Den mot dem derför af hugenotterna
riktade, men misslyckade sammansvärjningen i Amboise
1560 ökade deras inflytande och föranledde G:s
utnämning till konungens generalståthållare. Då efter
Frans II:s död det protestantiska partiet tycktes få
öfverhand, ingick G. med konnetabeln af Montmorency
och marskalk St. André ett "triumvirat" för att åter
skaffa sig makten. Det af G:s folk på hugenotterna
anställda blodbadet vid Vassy (i Champagne) 1562 – ett
illdåd, som kan förklaras, men ej rättfärdigas af det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
