Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guldbrons ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Guldins teorem (hvilket finnes antydt redan af Pappos):
"hvarje figur, som uppkommer genom en linies eller
ytas rotation kring en orörlig axel, är lika med
produkten af den genererande storheten och dess
tyngdpunkts väg". G. har emellertid endast gifvit
ett ofullständigt induktionsbevis för denna sats.
G. E.
Guldkalfven kallas i den gamla svenska
bibelöfversättningen den af guld gjutna bild af en tjur, under
hvilkens form israeliterna på en tid, då den hos
dem sig utvecklande renare gudsdyrkan ännu ej vunnit
stadga, stundom berättas hafva tillbedt Jehovah. Då
folket under Moses långvariga vistelse på berget
Sinai började misströsta om hans återkomst, bad det
(enligt Elohims-urkunden) hans broder Aaron att
göra åt det en "gud", som kunde gå framför detsamma
under vandringen genom öcknen. Aaron hopsamlade
deras guldsmycken, nedsmälte desamma och göt deraf
guldkalfven (2 Moseb. 32: 1-6). Af sammanhanget synes,
att denna bild skulle föreställa Jehovah (v. 4,
5). Då sedermera efter Salomos död riket sönderföll
i tvänne stater, Juda och Israel, och Jerobeam,
det senares konung, ville hindra sina undersåtar
att under de stora högtiderna besöka Jerusalem,
uppställde han tvänne guldkalfvar, den ena i Bethel,
den andra i Dan såsom föremål för deras dyrkan (1
Kon.-bok 12: 26-33). Äfven dessa betecknade icke någon
främmande gud, utan den, som fört Israel ur Egypten,
d. v. s. Jehovah (v. 28). Tjurens bild var hos de
andra semitiska folken och hos egypterna en symbol
af solguden. Guldkalfvens kult framställes af de
bibliske författarna såsom ett affall från den rena
jehovahdyrkan. Men flere nyare forskare (Réville,
Oort, V. Rydberg m. fl.) hafva sökt ådagalägga,
att den var en lemning af fetischism, från hvilken
jehovahreligionen i sitt äldre utvecklingsskede ännu
icke hunnit frigöra sig. Enligt denna uppfattning
skulle lagbudet: "du skall icke göra dig något
beläte", vara af ett vida senare datum än förbudet
mot främmande gudars dyrkan och först hafva gjorts
gällande i 7:de årh. f. Kr. Å andra sidan har
Max Müller sökt visa, att en bildlös, rent andlig
kult ingenstädes utvecklat sig från fetischism och
bilddyrkan, utan att fastmera de senare alltid och
öfverallt varit ett urartande från en ursprunglig,
renare religion.
Guldkarpen. Se Dorader.
Guldkroken, benämning på den fruktbara och vackra
bygden utmed Vetterns vestra strand kring staden Hjo,
eller östra delen af Kåkinds härad i Skaraborgs
län.
Guldkusten, benämning på en del af Guineakusten i
Vest-Afrika, mellan floderna Assini och Volta. Det
är ett osundt, för våldsamma bränningar utsatt
område, som endast på några ställen i det inre är
bergigt och genomströmmas af en mängd mindre floder,
bl. a. Assini, Tando, Prah och Volta, hvilka äro
segelbara endast för mindre fartyg. Innevånarna
äro negrer, delade i ett stort antal mot hvarandra
merendels fientliga stammar, af hvilka ahanter,
fanti och asjanter äro de talrikaste. Denna kust
hade förr betydelse genom den slafhandel, som der
bedrefs i stor utsträckning, men nu efterträdts
af handel med guldstoft och palmolja. Guldet
ditlockade tidigt europeer. Redan 1365 lära
fransmän från Dieppe hafva besökt dessa trakter och
der anlagt faktorier. 1481 grundade portugiserna
fästet Elmina, och efter dem följde holländare,
engelsmän, danskar och svenskar. Engelska faktorier
funnos der sedan 1662. Dessa öfvergingo 1821 till
engelska regeringen, som sedermera köpte de öfriga
europeiska staternas besittningar: 1850 de danska
Kristiansborg, Augustenborg och Fredensborg samt
1872 de holländska Elmina, Axim, Dixcove, Chama,
Bautry m. fl., hvilket gaf anledning till krig med
asjanterna. 1874 förenades denna kust med den engelska
besittningen Lagos på Slafkusten till en britisk
koloni, Gold coast colony, som sträcker sig från 5°
v. till 5° ö. lgd fr. Greenw, och således omfattar
äfven en del af Elfenbenskusten. (Fransmännen hafva
ännu qvar ett faktori, Assini, men sedan flere år
tillbaka har det varit fråga om ett byte af detta
och Grand-Bassam på Elfenbenskusten samt Dabou
m. fl. mot Englands besittningar i Gambia). Kolonien
är delad i tvänne provinser: Cape Coast och Lagos,
med en beräknad areal af omkr. 45,000 qvkm. och en
befolkning af omkr. 580,000 innev. Hufvudstad är
sedan 1876 Accra 1. Akra.
Guldmakrilar. Se Dorader.
Guldmullvadarna, Chrysochloris, zool., hafva samma
kroppsbyggnad och lika mjuk hårbeklädnad som de
vanliga mullvadarna, men sakna svans och ega blott
tre stora, krökta klor på framfötterna. Nosen är
kort. Ögonen ligga dolda under huden. Ytteröron
saknas. Den mjuka hårbetäckningen skimrar i
bländande metallglans, och inga andra däggdjur kunna
derutinnan jämföras med guldmullvadarna. De förekomma
alla i Afrikas södra delar, der de föra samma
lefnadssätt som andra mullvadar och äro illa sedda
af innevånarna, enär de ofta förorsaka stor skada i
trädgårdarna. Gröna guldmullvaden, C. inaurata, är
brun, med praktfullt metallglänsande hårspetsar. Han
tillhör Kaplandet och är mycket vanlig i Kapstadens
omgifningar. Kroppslängden stiger till ungefär 12
cm. C. R. S.
Guldpiaster. Se Escudillo d’oro.
Guldprof. För att bestämma halten af guld i
en legering med koppar eller silfver kan man
begagna probersten och probernålar samt behandla
de erhållna strecken med utspädt kungsvatten,
hvaraf guldet upplöses. Af streckens förminskning
eller försvinnande sluter man till guldhalten. Dervid
måste likväl ihågkommas, att föremål af guld vanligen
till följd af "färgning" äro guldrikare på ytan;
de första strecken, som uppstå innan ytlagret
afnötts, få således ej tagas med i räkningen. Denna
pröfningsmetod är, som lätt inses, föga noggrann;
säkrare bestämmes guldhalten genom kapellation
l. afdrifning, d. v. s. sammansmältning af en af vägd
mängd af legeringen med bly på en liten af benaska
formad skål ("kapell", "test"). Dervid oxideras bly
och koppar samt insugas i skålen, och guldet återstår
rent, förutsatt att det varit legeradt med endast
koppar, samt kan sedan vägas. Innehöll legeringen
äfven silfver,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
