Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guldbrons ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är det återstående guldkornet fortfarande
silfverhaltigt. Det måste då sammansmältas med så
mycket silfver, att hela mängden af denna metall
kommer att utgöra omkring tre gånger guldets vigt,
derefter utvalsas och kokas med salpetersyra,
som fullständigt utlöser silfret; det återstående
guldet tvättas, torkas, glödgas och väges. Denna
operation kallas qvartering. Erfarenheten har
visat, att om i en legering af guld och silfver
vigten af den senare metallen icke utgör minst
2 1/2 - 3 gånger guldets, så förmår salpetersyran
icke fullständigt utlösa silfret. Detta är
orsaken till att det silfverhaltiga guldkornet
måste legeras med en större qvantitet silfver.
S. J-n.
Guldpurpur. Se Guld.
Guldrand (Isl. Gullrönd), konung Gjukes dotter,
omnämnes i Eddans hjeltesånger. Efter Sigurd
Fåfnesbanes död försjönk Gudrun i en stum och tårlös
förtviflan, då Guldrand beredde systern i hennes sorg
åtminstone den lindring, som ligger i utgjutandet
af tårar. Th. W.
Guld-regn, bot. Se Cytisus.
Guld-ris, bot. Se Solidago.
Guldrupe, socken i Gotlands län, Gotlands
norra härad, Halla ting. Arealen 1,662 har. 283
innev. (1880). Annex till Vänge, Visby stifts
mellersta kontrakt.
Guldsalt, kem., guldklorid eller natriumguldklorid
(se Guld). Med "filosofiskt" guldsalt förstods på
1700-talet ett "arcanum", som enligt Klaproth befanns
vara surt kaliumsulfat.
Guldslagarehinna, den yttersta, lina (serösa) hinnan
från nötkreaturens tarmar, som aflossas, befrias
från fett, torkas, utspännes och öfverstrykes med
en lösning af husblås. Den nyttjas såsom mellanlag
vid utslagning af bladguld, hvaraf namnet härrör.
S. J-n.
Guldslageri, konsten att i utomordentligt tunna
blad utslå guld, silfver, platina, aluminium och
kopparlegeringar. Guldslagaren bearbetar dels fint
guld, dels sådant, som har en ringa tillsats af
silfver eller koppar, alltefter den färg man vill
gifva det. Guldet smältes och gjutes i stänger samt
utvalsas, hvarefter blecket skäres i fyrkantiga
stycken af 25 mm. i qvadrat och sedan bearbetas
med hammare, tills det får tjockleken af ett
pappersblad. Derefter skäres det å nyo i stycken,
hvilka blad för blad inläggas mellan ett glatt
och något hårdt ämne, först pergament och sedan
s. k. guldslagarehinna. Af detta material skäras
blad af 100-125 mm. i qvadrat, mellan hvart och ett
lägges ett guldblad, det hela inskjutes i ett dubbelt
fodral af pergament, och denna form, hinnformen,
bearbetas med hammare, tills guldbladen erhålla
formens storlek. De uttagas då, sönderskäras i fyra
delar och bearbetas i en ny form. Man använder
vanligen två pergamentformar och två hinnformar
(innehållande ända till 800 blad) efter hvarandra,
Den färdiga varan inlägges i små böcker af rödfärgadt
silkespapper. Jfr Bladguld.
Guldsmedsemalj. Se Emalj.
Guldsmedshyttan, gods i Linde landsförsamling,
Örebro län, nära sjön Rossvalen. Det utgöres nu af
jordegendom (18 43/192 mtl – deraf
1/4 mtl i Ljusnarsbergs socken –, med ett
taxeringsvärde 1879 af 573,070 kr.), sågar, qvarnar,
masugn m. m. (taxeringsvärde 144,300 kr.), men
var för några årtionden sedan hufvudsakligen bekant
som silfververk. Redan under medeltiden fanns der
en grufva, ur hvilken silfvermalm bröts, ehuru
i så ringa mängd, att afkastningen ej betäckte
kostnaderna. Grufvan låg derför obrukad i flere
århundraden, tills kommissionslandtmätaren E. Elzvik
1843 blef egare af henne och omkringliggande mark samt
började bryta malm med oväntad framgång. Verkstäder
anlades, och 1845 anmäldes en tillverkning af 3,700
ctr bly och 1,560 lödiga mark silfver. Äfven
de följande åren var afkastningen riklig,
uppgående under 15 år till 18,329 lödiga mark
silfver och nära 60,000 ctr bly. Godset eges nu
af Guldsmedshytte aktiebolag, som hufvudsakligen
drifver tackjernstillverkning, hvilken 1879 uppgick
till omkr. 4,380,000 kg. Bolaget har egen jernväg
från Guldsmedshyttan till Stora station vid
Frövi-Ludvika-banan samt en s. k. rutschbana mellan
Stripa grufva-Guldsmedshyttan-Rossvalen.
Guldsmedskonsten omfattar, i ordets vidsträcktare och
vanliga bemärkelse, förarbetning ej endast af guld,
utan äfven af silfver och metaller, som likna guld
eller silfver, samt ädelstensinfattning
(juvelerarekonsten). I äldre tider inbegrepos derunder
jämväl sigillgravyr och emaljering. En senare tid
har här, som på alla andra områden, genomfört en
noggrannare arbetsfördelning. – Guldsmedskonsten
tillhör, jämte vissa delar af den textila slöjden och
keramiken, de tidigast öfvade arterna af mensklig
konstfärdighet. Redan hos de förhistoriska folken
träffas dess alster: hos Greklands urbefolkning, hos
den nordiska bronsålderns folk, hos de amerikanska
folken vid tiden för den nya verldens upptäckt
o. s. v. Arbeten i guld och silfver hafva dock,
på grund af materialets dyrbarbet och smidighet,
varit i högre grad än andra konstslöjdalster utsatta
för afsigtlig förstöring. Historien visar, att den
konstnärliga utstyrseln i allmänhet varit ansedd
blott som en tillfällig drägt, hvilken vid behof
kunde afläggas, och hon talar både i äldre och nyare
tider, alltifrån Gamla testamentets dagar till franska
revolutionen, om nedsmältningar i massa, ombildningar
och utmyntningar. Det är sålunda i allmänhet endast
särskildt lyckliga omständigheter och fynd, hvilka
man har att tacka för någon mera detaljerad kännedom
om äldre tiders verksamhet på detta område. Det visar
sig af dem – hvad man redan på förhand kunnat ana –,
att guldsmedskonsten i det hela och på tämligen nära
håll följt den bildande konstens utvecklingsgång. –
Från Egypten, det urgamla kulturlandet, omtalas
alster af en högt utbildad guldsmedskonst: stoder,
vaser samt smycken med figurframställningar och
inläggningar. Ett af Mariette gjordt graffynd –
efter drottning Aah-hotep, omkr. 1500 år f. Kr. –
innehöll symboliska vapen, ett diadem, guldkedja,
spänne, armband, hängprydnadar m. m. af guld, med
infattade stenar, samt en liten båt af massivt guld
på fyra hjul af brons.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
