Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunnilbo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mottagen. Hennes söner gjorde flere härnadståg
till Norge, men lyckades ej vinna fast fot i
landet förrän efter konung Håkans fall. G:s son
Harald Gråfäll och hans bröder herskade nu öfver
mellersta delen af Norge, men den egentliga styrelsen
fördes af G., som från denna tiden vanligen bär
epitetet "konungamoder". Hon utöfvade ett mäktigt
och olycksdigert inflytande på sönernas och rikets
öden. Det uppstod en rad af inbördes krig, som alla
föranleddes af hennes maktlystnad och begär att
vinna herradömet öfver hela riket. Hon skydde för
öfrigt icke att använda svek och list, der hon ej
med våld kunde ernå målet. Hennes och hennes söners
regering vardt också hatad i landet. När genom hennes
mäktigaste motståndares, Håkon jarls, stämplingar
Harald Gråfäll blifvit öfverfallen och dödad i Danmark
och Håkon jarl kommit till regeringen i Norge, omtalas
det, att Håkon i början rönte mycket motstånd af G.,
och att de sökt att öfverlista hvarandra. Konungen
öfvertalade då slutligen Harald Blåtand att sända
ett friarebref till G. Ännu i ålderdomen giftassjuk,
afseglade hon till Danmark, men blef der gripen
och nedsänkt i en mosse samt slutade på detta
sätt sitt oroliga och i många afseenden afskyvärda
lif. Stället der hon dog kallades sedan Gunnhilds
myr. Med någon sannolikhet kan den antagas hafva
varit belägen i närheten af Vejle, der man för
några årtionden sedan påträffade ett nedsänkt
qvinnolik, iklädt en dyrbar, forntida drägt; och
det är åtminstone en möjlighet att man här funnit de
jordiska qvarlefvorna efter den norska konungamodern.
Th. W.
Gunnilbo, socken i Vestmanland, Vestmanlands län,
Kungsörs fögderi, Skinskattebergs bergslag. Arealen
22,410 har. 2,023 innev. (1880). Konsistorielt
pastorat af 3:dje kl., Vesterås stift, Köpings
kontrakt.
Gunnlad (Isl. Gunnlöð), Nord. mytol., dotter af
jätten Suttung. Hon var satt af sin fader att vakta
skaldemjöden, som förvarades i tre kärl, Odröre,
Bodn och Son. Oden beslöt att sätta sig i besittning
af den ädla drycken. Han begaf sig då till ett
fält, der jätten Böges nio trälar gingo och slogo
gräs. Genom Odens list råkade trälarna i inbördes
slagsmål och dödade hvarandra. Derefter gick han till
Böge, som klagade öfver att han ej visste hvarifrån
han skulle få arbetare i de dödades ställe. Oden,
som för tillfället kallade sig Bölverk ("den som
uträttar svåra arbeten"), erbjöd sig att utföra de
nio männens arbete, om Böge ville skaffa honom en
dryck af Suttungs mjöd; Böge var nämligen broder
till Suttung. Böge lofvade att försöka, och när
Bölverk fullgjort sitt arbete, följdes de åt till
Suttung, men denne ville ej lemna en enda droppe
af drycken. De försökte då att med list komma åt
den. Böge genomborrade med nafvaren Rate det berg,
i hvilket G. bodde, och Oden förvandlade sig till
en orm samt kröp genast in genom borrhålet till
G. Oden vann hennes kärlek och hvilade hos henne
tre nätter. Hon lät honom då dricka af mjöden tre
gånger; i första drycken drack han ut hela Odröre,
i den andra Bodn och i den
tredje Son. Derefter förvandlade Oden sig i örnskepnad
och flög hem till åsgård. Suttung märkte det och
påtog sig äfven örnhamn samt satte efter honom. Åsarna
sågo förföljandet och satte ut ett kar på gården, i
hvilket Oden utsprutade skaldemjöden, som tillvaratogs
af åsarna. En ringa del af drycken lemnade Oden ifrån
sig på annat sätt, och då denna föll på marken, kunde
hvem som ville taga deraf. Myten påstår, att denna del
tillfallit odugliga skalder. – Namnet G. betyder den
till strid inbjudande. Myten om G. och skaldemjöden
synes vara något utsmyckad genom senare skalders
uppfinningar; dess enkla mening är att endast genom
strid, ansträngning och kärlekens makt diktkonstens
lagrar stå att vinna. Th. W.
Gunnlaugsson, Björn, isländsk geograf, f. 1788, var
under en lång följd af år lärare vid latinskolan
på Bessastad, sedermera i Reykjavik, och dog
1876. G. undersökte med stor noggranhet hela Island
och utarbetade en karta öfver ön (i fyra blad),
hvilken karta med afseende på utförlighet och
tillförlitlighet står värdigt vid sidan af många
andra lands på statens bekostnad utförda kartverk.
C. R.
Gunnlög Ormtunga, en isländsk kämpe och skald,
född omkr. 983. Till sitt lynne var han alltifrån
ungdomen dristig och hetsig, modig och hårdför
samt skicklig skald, hälst då det gällde nidvisor,
och kallades derför Ormtunga. Till följd af en
oenighet med sin fader begaf han sig vid tolf års
ålder till Torsten Egilsson på Borg och vistades der
någon tid, hvarunder han lärde känna dennes dotter
Helga den fagra, om hvilken det är sagdt, att hon
varit den skönaste qvinna på Island, och hvars hår
var så stort, att hon kunde hel och hållen hölja
sig deri. När G. vid 18 års ålder reste utomlands,
vardt Helga hans löftesqvinna, d. v. s. hon skulle
vänta på honom i tre år, men efter den tiden vara fri
från alla aftal med honom. G. besökte på denna färd
Norge, England, Irland, Orkenöarna samt Sverige, der
han gästade Sigurd jarl i Skara och Olof Skötkonung,
hos hvilken han sammanträffade med sin rival, den
isländske kämpen och skalden Ramn. Först efter 4 års
förlopp (1005) fick G. tillfälle att återvända till
Island. Kort förut hade Helga mot sin vilja blifvit
gift med ofvannämnde Ramn; deras äktenskap blef
olyckligt. G. och Ramn träffades 1006 på alltinget,
der G. utmanade sin medtäflare till holmgång, men
striden blef oafgjord. Denna holmgång är särskildt
märkvärdig derigenom att det var den sista, som stått
på Island, emedan dylik tvekamp från den dagen vardt
genom lag förbjuden. Kämparna reste sedan till Norge
för att afgöra striden; de träffades der om våren
1008, och G. besegrade der sin motståndare, men blef
sjelf så svårt sårad, att han kort derefter afled. Han
var då 25 år gammal. Helga blef omgift, men kunde
aldrig få G. ur sina tankar. Hennes största nöje var
att långa stunder betrakta en präktig kappa, som hon
fått af G. En afton lutade hon sitt hufvud mot sin
make, lät utbreda kappan framför sig och såg en stund
på henne; derefter sjönk hon tillbaka i sin makes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
