Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gutfeld ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudsakligen ett lågländt alluvium, som under
regntiden vidt och bredt öfversvämmas. G:s bergland
är rikt på vattendrag. Inlandets strömmar utmynna
i Orinoco och Amazonfloden, och endast kustlandets
floder bilda särskilda vattensystem. De vigtigaste
af de sistnämnda äro Essequibo, Demerara, Berbice,
Corentyn, Suriname, Maroni, Mana, Sinnamarie och
Oyapok. Till Rio Negro flyter Rio Branco l. Parima,
till Orinoco Ventuari, Caura och Caroni. Floderna
bilda ofta stora fall och äro derför af ringa
betydelse för samfärdseln med det inre. Under
regntiden uppstå en mängd sammanbindningsarmar mellan
floderna; deltabildningar förekomma flerstädes. Det
tropiska klimatet vid kusten mildras väl till en del
af den året om blåsande nordöstpassaden, men européer
fördraga det ej gerna. Detta kan dock till en del
tillskrifvas deras olämpliga lefnadssätt, särskildt
öfverdrifven njutning af starka drycker. Året
indelas vanligen i tvänne regntider, Dec.-Febr. och
Maj-Juli, samt tvänne torra årstider. Regnmängden
utgör i allmänhet 2-3 m.; i vissa trakter ännu
mer. Vegetationen är utomordentligt yppig, och få
land kunna i detta hänseende täfla med G. Nästan alla
berg och flodstränder äro beklädda med majestätiska
och ogenomträngliga skogar, som innehålla en mängd
värdefulla trädslag, och det odlade landet frambringar
kaffe, bomull, sockerrör, kakao, tobak, indigo jämte
andra tropiska produkter. Växt- och djurriket är
för öfrigt nästan detsamma som i Brasilien. G:s
mineral äro ännu föga kända; på några ställen har
man funnit guld. – Befolkningen är ovanligt gles. Med
undantag af kuststräckan, der engelsmän, holländare
och fransmän grundat kolonier, bebos landet nästan
endast af oberoende, ociviliserade indianer af flere
stammar jämte några oberoende negrer, boschnegrer
(ättlingar af förrymda slafvar), vid öfre Maroni. –
Besittningen af G. är delad mellan Venezuela,
England, Nederländerna, Frankrike och Brasilien;
gränserna dem emellan äro ej fullt bestämda. –
1. Britiska G., mellan floderna Amacura vid Orinocos
mynning och Corentyn, beräknas officielt hafva en
areal af 221,243 qvkm. och omkr. 250,000 innev.,
deraf omkr. 7,000 fria indianer. Åkerbruk, särskildt
plantageodling, är hufvudnäring. De flesta plantagerna
ligga längs Demerara och Berbice samt vid kusten
mellan dessa floders mynningar. Hufvudprodukter
äro socker ("Demerara crystals", som anses
för att vara det bästa i verlden), melass, rom,
kaffe och trävaror. Exporten hade 1880 ett värde af
omkr. 47 mill. kr. och importen 36 mill. De fleste
innevånarna äro protestanter; omkr. 90,000 tillhöra
engelska kyrkan. För att fylla det efter slafveriets
upphäfvande (1838) stora behofvet af arbetare
bemödar sig regeringen att locka dit immigranter. Så
införas årligen omkr. 5,000 från Indien, hvilka
vanligen ingå arbetskontrakt med regeringen på fem
år. 1835-76 hafva 190,775 immigranter förts till
kolonien, de fleste från Indien, Afrika, Madeira och
Antillerna. Portugiser äro mycket eftersökta, emedan
de visat sig bäst kunna uthärda klimatet. Styrelsen
föres af
"Court of policy" (kolonialråd), bestående af fem
officiella och fem valda ledamöter, bland hvilka
ordföranden, guvernören, har två röster. Koloniens
inkomster uppgingo 1880 till 7,280,000 kr. och
utgifterna till 7,102,000 kr. Kolonien är delad i tre
counties: Berbice, i östra delen, från Corentyn till
floden Abari, Demerara, i midten, samt Essequibo,
i v. från floden Essequibos mynning. Hufvudstad:
Georgetown. – 2. Nederländska G. l. Suriname,
öster om det föregående, mellan Corentyn och Maroni,
har en areal af 119,321 qvkm. Innevånarnas antal
utgjorde 1879 51,507 bofasta personer (deraf ej
fullt 1,000 européer) jämte omkr. 17,000 indianer
och boschnegrer. Största delen af området upptages
af skog, och den odlade marken utgör knappt 100
qvkm., en följd af bristen på arbetare, sedan
slafveriet 1863 upphäfdes. Exporten af socker
utgjorde 1849-63 årligen öfver 15 mill. kg., men
nedgick 1865 till hälften deraf och utgjorde 1876
omkr. 10 mill. kg. Bomullen gaf s. å. en skörd af
193,000 kg. och kaffet 12,450 kg. Hela exporten
från kolonien uppgick s. å. i värde till 4,14
mill. kr. och importen till 4,75 mill. kr. Kolonien
styres af en af konungen utnämnd guvernör samt en
af innevånarna vald representantkammare (sedan
1865) af 9-13 ledamöter. Inkomsterna uppgingo
1881 till 1,7 mill. kr. och utgifterna till nära
2 mill. kr. Hufvudstad: Paramaribo. – 3. Franska
G. l. Cayenne. Se Cayenne. – 4. Brasilianska
G. (fordom portugisiska G.), mellan Oyapok och
Amazonflodcn, bildar norra delen af brasilianska
prov. Amazonas och Pará samt är en folktom, af träsk
och urskog uppfylld ödemark, som ännu är nästan
alldeles obekant. – 5. Venezuelas andel af G. (fordom
spanska G.) ingår i prov. Guayana (385,446 qvkm. och
34,053 innev., 1873) och territoriet Amazonas
(265,626 qvkm. och 23,048 innev.) Stora sträckor af
savanner och urskog äro der, liksom i det öfriga G.,
ännu fullkomligt obekanta.
G:s kust besöktes först af Columbus (1498) och ett
par år senare af spanioren Vincente Pinzon. Det inre
af landet genomströfvades af äfverityrare, hvilka
der sökte det fabelaktiga Eldorado. En af dessa
var den engelske sjöfararen Walter Raleigh. 1580
anlade holländarna ett nybygge vid floden Pomerun,
1613 ett annat vid Essequibo. Sedan denna tid började
holländarnas kolonier att utbreda sig öfver en stor
del af det nu europeiska G., och 1667 erhöllo de en
betydlig tillväxt genom den 1652 anlagda engelska
kolonien vid Paramaribo, hvilken Karl II genom freden
i Breda utbytte mot holländarnas koloni det s. k. Nya
Nederland (New York och New Jersey). 1626 nedsatte sig
fransmännen på ön Cayenne. 1781 eröfrade engelsmännen
de nederländska kolonierna Demerara, Essequibo och
Berbice, återlemnade dem 1783, men intogo dem å
nyo 1803. Det franska G. eröfrades 1809 af engelsmän
och portugiser och förblef portugisiskt till 1814,
då det genom första freden i Paris åter afträddes
till Frankrike.
Guyenne. Se Guienne.
Guy Fawkes [gej fåks]. Se Fawkes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
