Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guyon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken han, hufvudsakligen genom att i densamma införa
de elliptiska funktionerna, i väsentlig grad ombildat
och förbättrat. Dessutom har G. äfven förenklat
kalkylerna, på det sätt att han uppvisat, att en del
af desamma kan utföras för flere specialproblem på en
gång. Bland hans hithörande publikationer märkas:
Studien auf dem gebiete der störungstheorie, I
(1871) och tabellverket Recueil de tables contenant
les développements numériques à employer dans le
calcul des perturbations des comètes (1877), förutom
åtskilliga uppsatser och meddelanden i svenska och
utländska vetenskapliga tidskrifter. I afhandlingen
Ueber die bahn eines materieilen punktes etc. (1879)
undersökas rörelserna i ett sådant system af kroppar,
i hvilket dessa senare äro nära nog likformigt
fördelade, utom i central-regionen, der större
massor tänkas koncentrerade. Denna fråga saknar
icke betydelse för stellar-astronomien, enär det,
såvida fixstjernorna öfver hufvud bilda ett fysiskt
system, icke ar omöjligt, att detta system har
den antydda beskaffenheten. Äfven för den framtida
undersökningen af rörelserna inom nebulosorna torde
denna afhandling blifva af vigt. I arbetet Versuch
einer mathematischen theorie zur erklärung des
lichtwechsels der veränderlichen sterne (1879) lemnar
G. en matematisk behandling af Zöllners hypotes om
de föränderliga stjernorna, enligt hvilken dessa
företeelser bero på rotationen af himlakroppar, hos
hvilka afkylningen hunnit så långt, att slaggbildning
på ytan redan i märkbar grad inträdt. G:s Undersökningar
af teorien för himlakropparnas rörelser,
I (1881) lofva att blifva af stor betydelse för den
astronomiska teorien. Han visar i dem huru man
vid lösningen af tre-kroppar-problemet synes vinna
ej obetydliga fördelar genom att icke utgå från de
Keplerska ellipserna, utan från en s. k. "intermediär
bana", som ej är en sluten kroklinie, utan i hvilken
apsidernas rörelse redan är upptagen. G. utgifver
äfven "Astronomiska iakttagelser och undersökningar
anställda på Stockholms observatorium",
hvaraf hittills (1882) 4 häften utkommit.
A. L-n.
Gyldendal, Sören Jensen, dansk bokhandlare, f. 1742,
d. 1802, grundlade 1772 en bokhandel i Köpenhamn
("Gyldendalske boghandel") samt var den förste mera
betydande bokförläggare derstädes och hade såsom
sådan stort inflytande på den danska literaturen. Den
tidens förnämsta vetenskapliga arbeten på alla områden
utkommo på G:s förlag, hvilken visserligen var en
driftig och försigtig affärsman, men på samma gång
ådagalade mycken ifver för goda böckers utgifvande,
äfven om förtjensten blef liten eller ingen. 1809
öfvergick bokhandeln till G:s svärson J. Deichmann
(f. 1788, d. 1853), som 1846 öfverlemnade sortiments-
och 1850 förlagsbokhandeln till den nuv. egaren af
"den gyldendalske boghandel", F. Hegel (f. 1817).
E. Ebg.
Gyldenklou, Anders, diplomat, lärd, föddes på Slomarps
gård i Östanstång, Östergötland, 1602 af ofrälse
föräldrar (fadern hette Måns Persson) och kallade
sig Gylle. Han blef 1627 filos. lektor vid Linköpings
gymnasium, 1630
poeseos professor i Upsala, 1635 sekreterare i
hofkansliet och 1645 statssekretare samt tillhörde
Axel Oxenstiernas parti emot drottningen och Adler
Salvius. Han adlades 1639 och antog då namnet
G. 1657 utnämndes han till president i regeringen
och hofrätten öfver Pommern och Rügen samt var
derjämte legat vid fredsverket i Elbingen 1659 och
i Oliva 1660. G. tog 1661 afsked och afled d. 10
Jan. 1665. Han var en utmärkt diplomat, fostrad i
Axel Oxenstiernas skola, och en grundlärd man, egde
ett betydligt myntkabinett samt har efterlemnat
åtskilliga skrifter, såsom orationer, verser,
uppsatser i politiska ämnen m. m.
Gyldenlund. Se Charlottenlund.
Gyldenlöve, ett fästningen Frederikssten tillhörande
fort, som anlades 1682 af Norges dåv. ståthållare,
U. F. Gyldenlöve. Vid Frederiksstens belägring 1718
tillfogade den tappra lilla besättningen på G.,
under löjtnant Wibes anförande, svenskarna stor
skada. Den 8 Dec. (d. 27 Nov. g. st.) intogs
G. under Karl XII:s eget anförande.
O. A. Ö.
Gyldenlöve, namn, som bars af flere utom äktenskapet
födda barn af danske konungar i 17:de årh. –
1. Kristian Ulrik G., Kristian IV:s son, föddes
1611, sändes 1633 i diplomatiska angelägenheter till
Frankrike, gick sedermera i spansk tjenst samt blef
1640, i spetsen för en värfvad kår, vid Neustadt, nära
Köln, öfverfallen af holländska dragoner och dödad. –
2. Hans Ulrik G., den förres broder, f. 1615, dog
1645 såsom ståthållare på Kronborg och Frederiksborg
samt var gift med Regitze Grubbe. –
3. Ulrik Kristian G., de förres halfbroder (hans
moder var Kristian IV:s sista älskarinna, Vibeke
Kruse), föddes d. 7 April 1630, var en utsväfvande,
men tapper man, som utmärkte sig i spansk tjenst
1651-53 och ännu mera i Danmarks krig mot Sverige
1657-58, hvilket han sjelf varit mycket ifrig att
framkalla. 1657 fördref han den svenska här,
som gjort infall i Skåne, och 1658 ledde han med mod
och skicklighet flere stora utfall från Köpenhamn,
men dog redan d. 11 Dec. 1859. – 4. Ulrik Frederik
G., son af Fredrik III och Margrete Pappen, från
Holstein, född d. 4 Juni 1638, var, liksom den
föregående, tapper och utsväfvande samt visade redan
under Köpenhamns belägring 1658-59 prof på stort mod.
1660-63 tjenade han i spanska hären och blef
general under kriget mot Portugal. 1664 blef
han ståthållare i Norge och afgick 1669 som
Danmarks sändebud till England samt återställde
det goda förhållandet mellan de bägge landen.
Efter sin hemkomst slöt han sig nära till sin
halfbroder konung Kristian V och förledde honom
till grofva utsväfningar, blef grefve af Laurvig
samt fick Kalö slott i Nörrejylland i förläning. G.
var en af Griffenfelds motståndare, bidrog till
hans störtande och förföljde honom länge efter hans
fall med sitt hat. Som ståthållare i Norge utmärkte
han sig dels i kriget mot Sveige 1675-79, i synnerhet
vid infallet i Jämtland och vid Marstrands eröfring
(1677) samt i slaget vid Qvistrums bro (s. å.),
dels genom sin ifver för bergsbrukets höjande.
Sitt eget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
