Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gyldenstolpe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4. Gyllenborg, Johan, grefve, riksråd,
den föregåendes broder, född i Stockholm d. 26
Sept. 16o2, studerade vid Upsala universitet, der
han var rector illustris, och gick 1701 i krigstjenst
såsom kornett vid grefve E. G. Stenbocks värfvade
dragonregemente. Han utmärkte sig för mandom
i kampen mot ryssarna i Östersjöprovinserna och
avancerade till kapten (1706), men råkade efter slaget
vid Pultava (1709) vid Dnjeprströmmen jämte den
öfriga hären i krigsfångenskap. Efter tsar Peters
triumftåg i Moskva (d. 23 Dec. 1709) affördes han till
Kasan, vistades der ett år och deporterades sedan
till Sibirien, der han utstod mycken nöd. 1719
utvexlades han ur fångenskapen och återvände hem
samt utnämndes till generaladjutant. 1723 blef han
kapten vid Östgöta infanteriregimente, 1729 major och
1735 öfverstelöjtnant. Efter broderns upphöjelse
till kanslipresident (1739) gick hans befordran
raskare. 1741 blef han, "öfver hvilket språng
afunden häpnade och flatnade", riksråd och 1742
kansler för Lunds universitet. Utan framstående
begafning följde han i allmänhet troget sin
broders politik. 1747 ihågkommo ständerna
honom med en belöning af 8,000 d. s. såsom erkänsla
för de särskilda uppdrag, han utom rådsembetet
förrättat. Död i Stockholm d. 22 Maj 1752.
A. B. R.
5. Gyllenborg, Fredrik, grefve, president, de
föregåendes broder, född d. 12 Juli 1698, antogs 1710
till page hos enkedrottningen Hedvig Eleonora,
men lemnade 1715 denna befattning, ingick 1716
i Svea hofrätt och fick 1733 Gotlands
lagsaga, som han 1737 utbytte mot Nerikes.
Från och med riksdagen 1731 var han en af
Horns verksammaste motståndare, höll vid 1734
års riksdag fritt bord på tre ställen för sina
anhängare och införde vid 1738-39 årens riksdag
riksdagsklubbar. Medel dertill erhöll han af
franske ministern, hvars mutor till hufvudsaklig del
gingo genom hans händer, till dess hans ärlighet
började misstänkas och förtroendet från och med
1751 års riksdag öfverflyttades på den oöfverträffade
ränkmakaren Pechlin, ehuru G. ej helt och hållet
miste befattningen såsom "allmoseutdelare". Före
1742-43 årens riksdag reste han, af franske
ambassadören väl försedd med penningar, omkring i
landsorten för att inverka på tänkesätten och hopsamla
anhängare till riksdagen. Vid dalkarlarnas
inmarsch i Stockholm 1743 flydde han
ur staden. Vid 1747 års riksdag rekommenderades
han af ständerna till befordran till president vid
blifvande ledighet och utnämndes 1750 till president
i Bergskollegium. Vid 1751 års riksdag undanbad
han sig att komma i åtanke vid riksrådsval;
så föga eftersträfvansvärd syntes rådsmanteln under
dåvarande förhållanden. Såsom bankofullmäktig (sedan
1741) visade han stor egenmäktighet och visste
att till sin egen fördel väl begagna denna sin
anställning; men såsom en af det herskande partiets
ledare undgick han icke allenast allt klander, utan
erhöll ock af 1755-56 års riksdag en hedersskänk
af 60,000 d. s. såväl för "det oförtrutna nit
han haft om bankens förkofran" som ock för hans
"outtröttliga och oförskräckta arbete till frihetens
befästande". 1758 utarbetade han planen till ett
lotteri för att anskaffa penningar åt statsverket. Död
d. 25 Aug. 1759. G. egde ingen större förmåga
såsom talare eller skriftställare, men vann snart
ett erkändt mästerskap i konsten att värfva och
sammanhålla anhängare samt stor skicklighet i att
upptäcka och begagna hvarje splittring i motståndarnas
led, att uppgöra planer till en riksdagsintrig,
välja rätta ögonblicket för en motion eller en
votering o. d. G:s hustru, Elisabet Stierncrona,
född 1714, död d. 28 Juli 1769, var författarinna
och utgaf bl. a. det vidlyftiga uppbyggelsearbetet
Mariae bästa del (1756-60; ny uppl. 1861 -65).
A. B. B.
6. Gyllenborg, Henning Adolf, grefve, riksråd,
den föregåendes brorson, född d. 12 Juni
1713, studerade först i Upsala, der han var
universitetets siste rector illustris (1731), och
sedan i Lund samt ingick 1732 såsom e. o. kanslist
i k. kansliet. Efter att hafva tjenstgjort dels vid
hofvet, dels såsom domare sändes G. i Dec. 1739 till
svenske ambassadören i Paris, grefve K. G. Tessin,
i en hemlig beskickning, åtföljde 1741 generalen
grefve Charles Emil Lewenhaupt till Finland såsom
handsekreterare, men återsändes af honom i slutet af
s. å. till Stockholm, hvarefter han å nyo i en hemlig
beskickning afgick till Frankrike. Knappt derifrån
hemkommen, afsändes han 1742 till Petersburg för att
befordra fredsunderhandlingen, hvilket denna gång
icke lyckades. Vid riksmötet 1742-43 motarbetade
han, såsom anhängare af hertigen af Birkenfeld,
danske kronprinsens val till tronföljare och
manade till att ej sammanbinda tronföljarevalet
med freden. Vid underrättelsen om dalupprorets
framgång och jäsningen i andra landsdelar synes G.,
jämte många andra hattar, hafva funnit, att den
utveckling, regeringsättet tagit, icke varit den
bästa. "Jag vet ej", utropade G. på riddarhuset,
"om vårt regeringssätt är monarki, aristokrati eller
anarki; det är snarare en sammanblandning af alla
slagen, en sammanblandning af regerande och lydande,
som betagit de förra all myndighet och de senare all
laglydnad och fruktan". Gynnad af sitt namn och sina
farbröders inflytande samt underhjelpt af en flödande
talegåfva, kom han snart att spela en ledande rol inom
hattpartiet Under riksdagen 1746-47 förordade G. i
sekreta utskottet de raska och kraftiga åtgärder
detta vidtog till häfdande af landets oberoende och
afvisande af ryska sändebudets oförsynta fordringar,
ja han föreslog till och med, att sekreta utskottet
skulle taga sig samma obegränsade myndighet,
hvarmed Roms konsuler fordom i statens yttersta fara
plägade beklädas. Han insattes såsom ordförande i en
sekreta utskottets kommission, som skulle undersöka
och afdöma beskyllningarna mot de fyra riksråden
Åkerhjelm, Cronstedt, Posse och Wrangel. G. hade
1744 erhållit öfverintendents fullmakt och fick 1747
hofkanslers fullmakt med säte i kanslikollegium. Vid
riksdagen 1751-52 blef han landtmarskalk, tack vare
farbroderns, den gamle röstvärfvaren Fredrik G:s,
ansträngningar. Vid konungaförsäkrans uppsättande
och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
