Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gyllenborg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omarbetade. "De utmärka sig framför en stor del andra",
säger Franzén, "och röja alltid ett kristligt,
stundom äfven ett medborgerligt tänkesätt". I
nuv. Sv. psalmboken äro n:r 95 och 377 af G. samt 317
af honom omarbetad. Vid Svenska akademiens stiftande
(1786) var G. naturligtvis sjelfskrifven bland de
förste af konungen sjelf utsedde ledamöterna och
deltog ända till sin död med varmt intresse i denna
smakdomstols arbeten. Äfven på det estetiska området
visade han sig som rättrogen akademiker i sitt Försök
om skaldekonsten (1798). – G:s äldsta småstycken
äro meddelade i "Våra försök" (1753 o. f.) samt i
"Vitterhets-arbeten" (1759, 1762). En del af G:s
smärre vitterhetsarbeten utgafs å nyo af H. Fougt i
"Samling af Sv. Vitterhets-stycken" (1782). Arbeten
af G. äro äfven intagna i "Vitterhets-arbeten af
Creutz och Gyllenborg" (1795; 2:dra uppl. 1812),
"Senare Vitterhets-arbeten af G." (oder, inträdestal
och fabler, 1795; fablerna utgåfvos å nyo 1828) och
"Theaterstycken af G." (1797). – För det gustavianska
tidehvarfvets skalder var G. en faderlig vän, till
hvilken de med vördnad blickade upp, och han lefde,
såsom en skaldekonstens nestor, just till gryningen af
det nya tidehvarf, som skulle bryta ned de af honom
hyllade smaklärorna. Grunddraget i G:s karakter var
omutlig redbarhet; dermed voro förenade en flärdfrihet,
högsinthet och barnslig oskuld, som gjorde honom
till en ovanligt älskvärd personlighet och ställt
honom bland den svenska literaturhistoriens ädlaste
gestalter. – Se vidare Sv. akad:s handlingar, VI, 1817
(Inträdestal af F. M. Franzén), Atterbom, "Svenska
siare och skalder" (III bd. 2:dra uppl. 1862), och
B. E. Malmström. "Grunddragen af svenska vitterhetens
historia" (I, 1866). C. v. F.
8. Gyllenborg, Johan Henning, grefve,
ämbetsman, den föregåendes brorson, född d. 21
Aug. 1756, blef 1775 kanslist i justitierevisionen,
1778 protokollssekreterare och 1783 lagman i
Bleking, förestod för fadern, landshöfdingen
Jakob Johan G., vissa tider 1785 och
1786 landshöfdingeämbetet i Stockholms län samt
tog 1794 afsked från lagmansämbetet. Död d. 6
Juni 1830. Såsom riksdagsman i oppositionens
led på riddarhuset förvärfvade han någon
namnkunnighet. Han talade aldrig offentligt,
utan gaf skriftligen tillkänna sin tanke i de fall,
då han ansåg det behöfligt. Hans kännedom om
statsverket i dess helhet och alla dess delar var
lika så vidsträckt som hans erfarenhet var lång. Han
hade nämnligen alltifrån statsrevisionens
inrättning till 1825 städse varit medlem af densamma
och förbisåg lika litet i detta förtroendeuppdrag
någon anmärkningsvärd punkt som han vid riksdagarna
underlät att ytterst sorgfälligt granska och
anmärka hvarje omständighet i en regeringens
proposition eller en enskild riksdagsmans motion,
som råkade i strid med hans sparsamhetsanda
eller hans konstitutionella grundsatser.
A. B. B
9. Gyllenborg, Fredrik, grefve,
justitiestatsminister, den föregåendes syssling,
son till assessoren grefve Gustaf Adolf G.,
född d. 10 Dec. 1767, inskrefs som korpral vid
adelsfanan 1772, blef fänrik vid Uplands regemente
1780 och student i Upsala 1782, lemnade 1784 den
militära banan samt ingick 1785 i justitierevisionen
och Svea hofrätt. Han blef 1792 assessor i Svea
hofrätt, s. å. sekreterare i lagkommissionen, 1794
revisionssekreterare och generalauditör, var 1796-1809
förordnad att biträda justitiekanslern, blef
1805 generalauditör vid armén i Pommern och
1809 justitieråd. Efter mycken tvekan mottog
han 1810 justitiestatsministerämbetet. G. blef
1811 ordförande i lagkomitén och dog i Stockholm
d. 18 Aug. 1829. G. egde ej någon större juridisk
bildning och var i allmänhet ringa begåfvad. Han
var högst aktningsvärd såsom enskild person och
utmärkte sig som lagens högste handhafvare
för stor samvetsgrannhet och redbarhet.
A. B. B.
Gyllenborste, Nord. mytol., den guden Frö tillhörige
galten, kunde fara genom luft och haf snabbare än
någon häst. Hans namn härrör deraf att hans borst
äfven i det djupaste mörker lyste som solen eller
månen. Gyllenborste var ett alster af dvärgen Sindres
konstfärdighet. – Frös galt kallades med ett annat
namn Slidrugtanne, d. v. s. den skarptandade.
Th. W.
Gyllencreutz, Karl Gustaf, statsman, född d. 28
Juni 1637, var son af löjtnanten Alf G., som
stupade vid Leipzig 1642. Han medföljde såsom
sekreterare O. V. v. Königsmark på dennes ambassad
till Frankrike 1665, blef sedermera kommissarie
i reduktionskollegium och 1674 häradshöfding i
Vallentuna, Seminghundra, Langhundra och Lyhundra
härad i Upland (hvartill 1681 kom Värmdö härad) samt
utnämndes 1681 till assessor i reduktionskollegium
och 1692 till lagman i Upland. Vid 1682 års riksdag
höjde G. på riddarhuset en kraftig, men hofsam
protest mot enväldet, förklarande, att "förändringar
i regementssakerna gemenligen hafva dragit efter sig
skadliga följder, ja väl ofta bragt förstörelse öfver
land och folk". Då de farhågor G. uttalade besannades
under Karl XII:s regering, var det klart, att han
skulle sluta sig till de missnöjde. Tillsammans
med Per Ribbing uppgjorde han 1716 ett förslag
till ny regeringsform, hvilket kort efter Karl
XII:s död granskades och omarbetades, hvarefter det
framlades för 1719 års riksdag och blef med åtskilliga
ändringar antaget samt kom sålunda att utgöra stommen
till Frihetstidens statsskick. 1719 fick G. afsked
från lagmansämbetet, med landshöfdings titel,
och dog på Alby i Botkyrka socken (Södermanland)
d. 8 Dec. 1720.
Gyllene boken (Ital. Libro d’oro) kallades i Venezia
den adelsmatrikel, i hvilken alla rådsherre-ätternas
namn antecknades. 1297 stiftades en lag, som från
Stora rådet uteslöt alla de familjer, hvilka icke vid
den tiden voro i Gyllene boken inskrifna, och från
denna lag gjordes endast några få gånger en afvikelse,
såsom 1380, då trettio nya familjer, till belöning för
under Chioggiakriget ådagalagd fosterlandskärlek,
infördes i matrikeln. Under den stora revolutionens
tid brändes Gyllene boken högtidligen vid foten af
ett frihetsträd (d. 4 Juni 1797).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
