Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gyllenborg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
född d. 7 Aug. 1787, blef 1800 kadett och 1804
underlöjtnant vid arméns flotta. 1807-1811 tjenade
G. i engelska flottan och tog sistnämnda år afsked
ur svensk tjenst för att stanna i engelsk; men då
Sverige s. å. förklarade England krig, återvände han
till fäderneslandet och fick såsom löjtnant inträda i
örlogsflottan. Redan 1813 erhöll han sitt första befäl
och var sedan under en följd af år sjökommenderad
såsom sekond eller fartygschef. 1815 befordrades
han till kapten och sändes såsom chef på briggen
"Delfin", kommenderad till Vestindien med uppdrag att
undersöka lämpligheten af en svensk kolonis anläggande
på Portorico. Han studerade derjämte de Vestindiska
handelsförhållandena, om hvilka han inlemnade
berättelse med förslag till ordnande af direkt handel
mellan Sverige och Vestindien, med S:t Barthélemy
såsom nederlagsplats. 1818 utnämndes han till major i
generalstaben och 1821 i örlogsflottan. Sistnämnda
år förde G. korvetten "Svalan" och erhöll af
konungen uppdrag att i preussiska hamnar arbeta för
skapandet af en tysk sjömagt såsom en motvigt mot
den ryska. 1824 befordrades han till kommendörkapten
och afgick 1825 till Vestindien såsom befälhafvare
på det för republiken Columbias räkning inköpta
linieskeppet "Tapperheten" och ledare för den sorgligt
ryktbara "skeppshandelsaffären". Sedan han genom
sin beslutsamhet lyckats rädda skeppet ur en kritisk
belägenhet utanför Londonderry, anlände han omsider
till sin bestämmelseort, men då svårigheter yppade
sig vid skeppets öfverlemnande, nödgades han försälja
det på auktion i New York. Återkommen till Sverige
1826, invecklades G. uti en obehaglig rättegång och
blef ej förrän 1835 "fri från efterdyningarna af
den olycksdigra columbianska expeditionen". 1834
var han eskaderchef i Östersjön och 1837-38 i
Medelhafvet. 1837 utgaf han Sjökrigshistorien i
sammandrag samt 1840 Sveriges sjökrigshistoria i
sammandrag. 1843 befordrades han till konteramiral
och kallades året derefter till statsråd och chef
för sjöförsvarsdepartementet. Vid riksdagen 1847-48
framlade han en huvudsakligast på ångfartyg
grundad sjöförsvarsplan, som likväl mötte häftigt
motstånd af såväl segelskeppens som roddfartygens
anhängare. Om denna plan kunde han 10 år senare i
k. örlogsmannasällskapet med skäl yttra, "att den icke
var nog radikal", ehuru den förkastades såsom alltför
radikal. G. tog 1848 afsked från statsrådsämbetet och
blef befälhafvande amiral i Karlskrona, kommenderade
s. å. en större eskader i Sundet och tog 1851 afsked
från befattningen som befälhafvande amiral. 1854 blef
han vice amiral och 1858 amiral. 1860 tog han afsked
ur krigstjensten. Död i Paris d. 9 Juni 1864. Genom
sin nitiska verksamhet, ledd af en sjelfständig,
djup och klar uppfattning, har G. efterlemnat
ett aktadt namn i svenska flottans historia.
O. E. G. N.
Gyllengrip, svensk adlig ätt, var en utgrening af den
gamla adliga slägten Stråle. Sedan dess sköldemärke
1562 af konung Erik XIV, i anseende till Kristofer
Anderssons mandom, tillökts med en flygande grip,
kallade den sig Grip, hvilket sedermera ändrades
till
Gyllengrip. En gren af ätten blef 1735 friherrlig
(ej introd.).
1. Gyllengrip (Grip), Kristofer Andersson,
höfvitsman, son af Anders Olofsson (Stråle) till
Stensnäs och Märta Drake, skall under en resa 1561
blifvit kammarherre hos drottning Elisabet af
England och afsänd med hugneliga svar till kon. Erik
XIV angående dennes frieri till drottningen. G.
var 1563 amiral och förordnad att jämte
Dionysius Beurreus, Göran Persson och Sigvard
Kruse förestå regeringen under Eriks frånvaro i
danska kriget. 1575 utnämndes han till slottslofven
på Revals slott och antogs året derefter till
konungens hofjunkare. Efter att 1579-81 hafva varit
befallningsman på Borgholm, förordnades han 1586
till ståthållare på Kalmar slott och till höfvitsman
för knektarna derstädes. Denna förtroendepost jämte
hans kända tillgifvenhet för Sigismund kostade G.
lifvet. Då hertig Karl lyckats sätta sig i
besittning af Kalmar, var G. bland de fängslade och
halshöggs, jämte Johan Sparre och Lars Rålamb,
d. 16 Maj 1599. B. S.
2. Gyllengrip, Gabriel Gabrielsson, ämbetsman, den
föregående sonsons sonson, född d. 14 Dec. 1687,
ingick 1708 i kansliet, förordnades derefter till
kanslist vid livländska expeditionen och utnämndes
1716 till kanslisekreterare hos arfprinsen af
Hessen-Kassel. 1717 befordrades han till assessor
i Åbo hofrätt och flyttades följande året till en
dylik befattning i Svea hofrätt samt erhöll
1719 kommerseråds titel. 1733 utnämndes G. till
landshöfding i Vesterbottens län och 1735
till friherre. 1747 fick han presidents namn,
heder och värdighet. Död i Umeå d. 3 Aug. 1753.
G. var en man med kunskaper, drift och talanger,
i förening med ädla och upphöjda tänkesätt. Såsom
landshöfding öfver Vesterbotten förvärfvade han sig
allmän aktning, vördnad och kärlek. B. S.
Gyllenhaal [hal], svensk adlig ätt, härstammar från
löjtnanten Nils Gunnarsson Hahl, som 1652 adlades med
namnet G. En gren af ätten erhöll friherrlig värdighet
1837 (introd. 1838 under n:o 388), en annan 1843
(introd. 1844 under n:o 396, G. af Härlingstorp).
1. Gyllenhaal [-hal], Leonard, vetenskapsman, född på
Ribbingsberg i Elfsborgs län d. 3 Dec. 1752. Sedan
han 1769 blifvit student i Upsala, började han under
Linné och Thunberg studera botanik och entomologi,
men nödgades snart af ekonomiska skäl egna sig åt
den militära banan. Han blef 1773 lifdrabant, 1777
löjtnant och 1789 kapten samt erhöll 1799 afsked
såsom major. Kärleken till vetenskapen hade dock
icke af de militära sysselsättningarna förqväfts, och
sedan han tagit afsked från tjensten, egnade han sig
helt och hållet åt entomologien. Hans förnämsta verk
är Insecta suecica (del. I-III, 1808-13; del. IV,
1827). Dessutom författade han i Schönherrs
"Genera et species curculionidum" en stor mängd
artbeskrifningar, biträdde Fallen i hans entomologiska
arbeten samt publicerade äfven särskildt några smärre
uppsatser. De mest framstående egenskaperna i G:s
entomologiska skrifter äro en utmärkt fullständighet
och en sällsynt noggranhet, hvarför de ock af de mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
