- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
347-348

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gyllenstierna ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åt något lifligare deltagande, ansågs öfverflödigt
och 1668 flyttades till Gefle – och i Göteborg,
först 1648 fullständigt försedt med lärare, i
Skara 1641, i Vexiö 1643 och i Hernösand 1648. Från
Karl XI:s tid härstammade gymnasierna i Kalmar och
Karlstad. Stockholms nya gymnasium invigdes 1821 och
Visby 1831. – I Skåne inrättades under det danska
väldet ett gymnasium i Malmö 1529, upphäfdt 1537,
och ett i Lund 1620, som upphörde 1668, då karolinska
akademien instiftades. – Gymnasialundervisningen
ordnades först genom 1649 års skolordning, hvilken
af Geijer kallas "en författning, som hedrar sitt
tidehvarf, manlig, öfverallt på sak gående, fri
från allt pedanteri och vittnande på en gång om
statsmannens och lärarens blick". Enligt densamma
borde ett fullständigt gymnasium hafva sju lektorer:
theologus primus föreläste Novum testamentum,
theologus secundus teologi och hebreiska, logicus
et physicus
fortsatte den i skolan påbörjade logiken,
läste stycken af Cicero samt ett kompendium i fysiken,
dervid han i synnerhet borde hålla sig till botanik,
någon kännedom om menniskokroppens delar samt råd
till helsans bevarande; eloquentiea lector l. rhetor
föreläste retorik, orationer af Livius, Curtius och
slutligen Cicero, historicus et poeta Livius och
Curtius eller Caesar, Virgilius’ ekloger och georgika
(han skulle äfven öfva ynglingarna i uppförande
af latinska komedier och versskrifning), graecus
Isocrates’ orationer, Xenofons Kyropaideia, Lukas’
evangelium och apostlagerningarna, mathematicus
undervisade i Euklides’ Elementa, vanlig
aritmetik, "computus ecclesiasticus", globlära och
geografi. Undervisningen, som var starkt koncentrerad
på latinet, hade till hufvudmål att utbilda dugliga
män för statens och särdeles kyrkans tjenst. Det
gamla gymnasiet, med sin fristående ställning mellan
skolan och akademien, och som ej sällan dimitterade
sina lärjungar omedelbart till kyrkans tjenst, i det
djeknar ofta prestvigdes, intog ett ganska betydande
rum i 17:de och 18:de årh:s kulturhistoria. –
Gymnasialinstitutionen upphäfdes genom k. cirkuläret
1849, som påbjöd sammanslagningen af gymnasium och
skola, under benämning af Elementarläroverk, och i
1856 års skolstadga nämnes ej gymnasium. Det längst
qvarstående var det i Stockholm, som upphörde
först 1880, då det ingick såsom öfverbyggnad
dels i de fullständiga latinläroverken
(det norra och södra) dels i realläroverket.
1. A. M. A.

Gymnast (se Gymnasium), person, som leder eller
undervisar i gymnastik. – Gymnastisera, öfva
gymnastik.

Gymnastik (se Gymnasium), utförandet af
kroppsöfningar, systematiskt ordnade enligt
organismens behof. Det var i det gamla Grekland,
som gymnastiken först vann anseende såsom ett vigtigt
uppfostringsmedel. Den urartade emellertid der till
atletism, d. v. s. en skråmässig och långt drifven
uppöfning af vissa ensidiga färdigheter hos ett
fåtal. I romerska riket höjde sig uppfattningen af
kroppsöfningar aldrig till den ädelhet, som en gång
varit utmärkande för densamma i Grekland. Under

medeltiden inskränkte sig kroppsöfningarna, hvad de
maktegande klasserna angick, till vissa färdigheter,
såsom fäktning, ridt och dans m. m., som ansågs
oundgängligt för dessa klassers öfvervigt. Bland
folket förekommo kroppsöfningar i form af lekar
och vissa rörelser, afsedda att bota åtskilliga
sjukdomar. Först under 1700:talet kom man, genom
tysken Guts Muths’ m. fl:s uppträdande, åter till en
bättre uppfattning af kroppsöfningars inflytande såsom
uppfostringsmedel. I samma ande arbetade från början
af 19:de årh. schweizarna Pestalozzi och Clias samt
den tyske fosterlandsvännen F. L. Jahn. Emellertid
var det först svensken P. H. Ling och hans närmaste
lärjungar, som, vid början af 19:de årh., ordnade
kroppsrörelserna systematiskt och indelade dem efter
deras olika förmåga att tillgodose de väsentliga
af kroppens olika behof, eller, med andra ord,
ordnade de gymnastiska rörelserna efter deras olika
verkan. De af gammalt befintliga kroppsöfningar, som
befunnos ändamålsenliga, hyfsades och bibehöllos,
under det andra uttänktes. Såväl de förra som de
senare sammanfördes i olika ordningar, bestämda på
grund af större eller mindre gemensamhet i inflytande
på det organiska lifvet, antingen till förhöjning
eller utjämnande af lifsverksamheten. Dessutom
innefattades under gymnastik äfven fäktning och
dans, på samma sätt ansade och hyfsade. Denna stora
omfattning af de mest olika rörelser för de mest
olika behof och vilkor har gifvit anledning till
gymnastikens indelande i fyra särskilda grenar. Guts
Muths hade redan angifvit de tre första: 1. Pedagogisk
gymnastik l. friskgymnastik, "för medelst hvilken
menniskan lär sig att sätta sin kropp under sin egen
vilja
", eller att i högsta möjliga grad göra kroppen
till viljans lydiga redskap. Denna gren omfattar
jämförelsevis friska menniskor af båda könen och
af alla åldrar. Den skall på ett harmoniskt sätt
hos unga personer utveckla helsa och kraft, så
långt anlagen medgifva, hos fullvuxna ytterligare
fortsätta och underhålla denna utveckling samt
hos åldriga fortfarande ordna jämvigten mellan
krafterna, till helsans bibehållande, så länge
lifvet varar. Dess uppgift är således äfven att
förekomma kroppsligt lidande. – 2. Militärgymnastik
l. fäktning och kampöfning, "hvari menniskan söker
förmedelst ett yttre ting, d. v. s. vapen, eller ock
medelst sin egen kroppsliga kraft under sin vilja
sätta en annan, yttre vilja". Denna gymnastikgren
grundar sig på den föregående och bör derför inledas
dermed (jfr. Fäktkonst). – 3. Medikalgymnastik
l. sjukgymnastik, "hvarigenom menniskan antingen
medelst sig sjelf, i passande ställning, eller medelst
andras biträde och inverkande rörelser söker lindra
eller öfvervinna de lidanden,
som uppstått i hennes
kropp, genom dess abnorma förhållanden". Denna
gymnastikgren grundar sig i sin uppkomst och
historiska utveckling på friskgymnastiken, men senare
har densamma utvecklat sig till en i dess början
knappt anad grad af användning och återbördar genom
sina noggrannare iakttagelser värderika erfarenheter,
gagneliga för friskgymnastikens bättre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:41:20 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaf/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free