Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Götiska förbundet, ett fosterländskt, literärt, historiskt och arkeologiskt sällskap i Stockholm i början af nottonde århundradet - Götlunda, socken i Skaraborgs län - Götlunda, socken i Nerike - Götmetall, metallurg., kallas, till skillnad från vällmetall (se d. o.), allt smidbart jern eller stål, som framställts genom smältning - Göttingen, stad i preussiska landdrosteiet Hildesheim (Hannover) - Göttingska skaldeförbundet (Göttinger dichterbund) stiftades vid högskolan i Göttingen af en krets unge män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fosterländska odlingens historia, nämligen
skaldekonstens, fornforskningens och den bildande
konstens. De få alla tre uttryck i förbundets
tidskrift, Iduna (i de tre första häftena kallar
den sig "en skrift för den nordiska fornålderns
älskare"), hvilken på E. G. Geijers förslag började
utgifvas redan 1811, och af hvilken 10 häften
utkommo (t. o. m. 1824), hvartill kom ett 11:te
häfte 1845, efter Adlerbeths död. För skaldekonsten
öppnades der ett nytt tidehvarf genom Geijers och
Tegnérs mästerligaste sånger; de helsades af den
"gamla skolan" med afgjordt, om än matt bifall, af
"fosforisterna" med jubel, såsom gående i en riktning,
hvilken dessa sjelfva ansågo sin redan förut hafva
angifvit.
A. A. Afzelius införde i tidskriften
bl. a. öfversättningar från Eddan (Völu Spá och Solar
liod) och främjade genom sin der med musikbilaga
offentliggjorda "Necken" det nyvaknade intresset
för den svenska folkvisan. – På arkeologiens
område innehöll "Iduna" flere afhandlingar
af ofvannämnda fornforskare, särskildt af
Adlerbeth ("Tankar om sättet att uppsöka och vårda
fäderneslandets fornlemningar" m. fl.). För
hithörande frågor ådagalade förbundsbröderna det
allra största nit, dels genom grundliga historiska och
antikvariska undersökningar, dels genom språklig
forskning, särskildt i de skilda landskapsmålen.
Detta senare studium, som afsåg samlandet af
material till ett svenskt dialektlexikon, idkades i
synnerhet af flere bland de förbundsbröder, som
voro spridda i landet såsom prester, och bland
hvilka må nämnas prostarna D. Nordin ("Sigfrid"),
J. J. Lagergren och O. U. Arborelius (de götiska
namnen okända). Ja till och med i Orienten
anställdes med de götiska intressena sammanhängande
forskningar af domprosten S. Lidman ("Sigurd
Jorsalafarare"). De första sträfvandena för
en nationel konst utgingo äfven från en got,
P. H. Ling, som 1814-17 höll föreläsningar öfver
"de nordiska myternas användande i skön konst" samt
hade till lärjunge och entusiastisk beundrare
B. E. Fogelberg. Föranledt genom en af en
gåfva på 50 dukater åtföljd anonym skrifvelse
(sannolikt af envoyén G. U. Silfverhjelm), anordnade
förbundet 1817 en pristäflan för konstnärer, "som
ur den nordiska mytologien hemtade ämnen för sina
framställningar", och denna åtföljdes snart icke
blott af förnyade täflingar, utan äfven af en helt
och hållet genom götiska förbundet i täflan med
konstakademien anordnad konstutställning (1818).
Emellertid uppkom just i konstfrågan en brytning
inom förbundet genom Geijers år 1817 i "Iduna"
offentliggjorda uppsats "Betraktelser i afseende på
de nordiska mythernes användande i skön konst".
Då han i denna, redan året förut i förbundet
upplästa, afhandling uttalade sina tvifvelsmål
angående den nordiska mytologiens användande inom
konsten, utträdde den förbittrade Ling, skyllande
på "försvagad helsa och bristande tid", ur förbundet.
Detta rubbade dock hvarken förbundets sammanhållning
eller dess aktning för den afgångne brodern. – Den
fosterländska riktning, som under de sista
decennierna och i våra dagar gjort sig gällande på
alla odlingens
områden, har utan tvifvel en bland sina fastaste
rötter i det götiska förbundets idéer och
verksamhet. Jfr Rud. Hjärne: "Götiska förbundet och
dess hufvudman", 1878. C. v. F.
Götlunda. 1. Socken i Skaraborgs län,
Vadsbo härad. Arealen 4,570 har. 1,561
innev. (1880). Annex till Flistad, Skara stift,
Södra Vadsbo kontrakt. – 2. Socken i Nerike, Örebro
län, Glanshammars härad. Arealen 20,460 har. 2,764
innev. (1880). Konsistorielt pastorat af 2:dra kl.,
Strengnäs stift, Glanshammars kontrakt.
Götmetall, metallurg., kallas, till skilnad från
vällmetall (se d. o.), allt smidbart jern eller
stål, som framställts genom smältning, från det
mjukaste jern, med 0,1 proc. kolhalt och derunder,
upp till det hårdaste gjutstål, med 2 proc. kolhalt
och derutöfver. Benämningen götmetall är ganska ny och
har egentligen adopterats derför att en del utländska
metallurger efter införandet af bessemer- och
martin-metoderna företogo sig att kalla all på dessa
metoder beredd metall för stål, hvilket förorsakade
såväl en förvirring i begreppen som ekonomiska
förluster, då de flesta lands tulltaxor äro olika för
jern och stål. Då man af ålder varit van att särskilja
begreppen jern och stål genom den olika kolhalten och
genom förmågan att antaga härdning, var det nödvändigt
att bibehålla dessa begrepp äfven efter de nya
metodernas införande. Man indelar derför götmetallen
uti götjern, som har en kolhalt under 0,3 proc. och
icke antager härdning, och götstål, som har öfver
0,3 proc. kolhalt och kan antaga härdning. I
benämningen götjern äro inbegripna bessemerjern och
martinjern samt i götstål bessemerstål, martinstål
och gjutstål. På samma sätt indelas vällmetall i
välljern, som inbegriper alla härdsmidda jernsorter
och puddeljern, samt vällstål, som omfattar
råstål, garfstål, brännstål, puddelstål o. s. v.
C. A. D.
Göttingen, stad i preussiska landdrosteiet
Hildesheim (Hannover), på ömse sidor om Leine samt
vid jernvägen mellan Hannover och Kassel. 17,057
innev. (1875). G. är ryktbar genom sitt universitet
("Georgia Augusta"), stiftadt 1733 och invigdt 1737,
hvilket är ett af de förnämsta i Tyskland på grund af
de många utmärkta lärare, som verkat derstädes. Till
universitetet, som räknar 111 lärare och 1,083
studenter (1882), höra ett stort bibliotek (500,000
bd och 5,000 handskrifter), kemiskt laboratorium
samt botaniska, zoologiska, mineralogiska och
etnografiska samlingar, deribland Blumenbachs
utmärkta kraniesamling. Bland lärda sällskap må
nämnas "Die societät der wissenschaften" (stiftadt
af Haller 1750), som utgifver "Göttinger gelehrte
anzeigen", den äldsta kritisk-vetenskapliga tidskrift
i Tyskland. Stadens industri omfattar tillverkning
af yllevaror och charkuterivaror samt fysikaliska och
matematiska instrument. – Staden omnämnes på 900-talet
under namnet Gutingi och fick stadsrättigheter 1210.
Göttingska skaldeförbundet (Göttinger dichterbund)
stiftades vid högskolan i Göttingen af en krets unge
män, hvilka i sina poetiska sträfvanden utgingo från
Klopstocks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
