- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
431-432

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Göttingska skaldeförbundet (Göttinger dichterbund) stiftades vid högskolan i Göttingen af en krets unge män - Göttling, Karl Wilhelm - Götved. Se Gautvidr - Götz, Johann von - Götz, Johann Nikolaus - Götz, Hermann - Götz von Berlichingen. Se Berlichingen - Göye, dansk slägt. Se Gjöe - Göze (Goeze), Johann Melchior - Göze, Johann August Ephraim

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"teutonism" och sökte åstadkomma en motsvarande utveckling i
samhället. Förbundet har ock, ehuru, såsom det tyckes,
ej af förbundsbröderna sjelfva, kallats Hainbund. En
månljus qväll, d. 12 Sept. 1772, blef förbundslöftet
högtidligen besvuret i skuggan af en ek i byn Wehnde
(nära Göttingen), och lydde det på "religion,
dygd, känsla och oskyldigt skämt". Till förbundets
stormästare och beskyddare valdes Klopstock, hvars
födelsedag med svärmisk entusiasm firades såsom en
fest. Själen i det hela var J. H. Voss, och jämte
honom voro Hölty, Miller, Hahn och de båda bröderna
Stolberg verksamme medlemmar. I närmare eller
aflägsnare förhållande till förbundet stodo Leisewitz,
Gerstenberg, Claudius och Bürger. Förbundet upp östes
efter några år, dels derigenom att medlemmarna lemnade
Göttingen, dels af inre orsaker. Förbundets organ var
"Göttinger musen-almanach". Jfr Prutz: "Der göttinger
dich-terbund" (1841).

Göttling, Karl Wilhelm, tysk språkforskare och
arkeolog f. 1793, deltog såsom frivillig i 1814
års krig och blef 1815 professor vid gymnasiet i
Rudolstadt, 1819 direktor vid gymnasiet i Neuwied,
1822 e. o. professor i filologi i Jena, 1826
universitetsbibliotekarie och direktor vid filologiska
seminariet samt 1832 ordinarie professor. Död 1869. De
resor G. företog till Italien och Grekland kommo
honom att särskildt egna sig åt studiet af romerska
och grekiska antiqviteter, och på hans initiativ
stiftades ett arkeologiskt museum i Jena. Han
författade bl. a. Allgemeine lehre vom accent in
der griechischen sprache
(1835) och Geschichte der
römischen staatsverfassung von erbauung der stadt bis
zu Cäsars tod
(1840) samt utgaf värdefulla upplagor
af några bland Aristoteles’ arbeten samt af Hesiodos.

Götved. Se Gautvidr.

Götz, Johann von, grefve, tysk krigare, född
1599, uppfostrades i den protestantiska läran och
kämpade först i böhmiska hären, sedan under Ernst
von Mansfeld mot de kejserlige. Men 1626 öfvergick
han till dessa, ryckte med Wallensteins här in
i Pommern och fick 1628 befälet på Rügen, som han
sedermera utan vidare motstånd utrymde åt Gustaf Adolf
(1630). Vid Nördlingen (1634) bidrog G. betydligt till
de kejserliges seger, blef 1636 öfverbefälhafvare
för Bajerns armé, understödde 1637 de kejserlige i
Johan Banérs förföljande från Torgau uppåt Pommern
och kämpade 1638 mot Bernhard af Weimar vid Rehn,
hvarunder han af denne blef slagen vid Wittenweyer
(d. 30 Juli 1638) och måste uppgifva försöket att
undsätta Breisach. Misstänkt för hemligt förstånd med
Bernhard, hölls G. 1638-40 fången i Ingolstadt. 1640
trädde han såsom fältmarskalk ånyo i kejserlig tjenst
och opererade 1644 med framgång mot Rakoczy i Ungarn. Men
derifrån

kallades han 1645 till den af Torstensson i Böhmen
anfallne Hatzfelds hjelp och stupade i slaget vid
Jankowitz (d. 6 Mars 1645).

Götz, Johann Nikolaus, tysk skald, född 1721, död
såsom superintendent i Winterburg 1781, lyckades bäst
i skämtsamma, stämningsfulla visor, men skref äfven
oden, elegier, idyller samt öfversatte Anakreons och
Sapfos sånger. Efter hans död utgåfvos af Ramler hans
Vermischte gedichte (1785).

Götz, Hermann, tysk tonsättare, född i Königsberg
1840, erhöll musikundervisning af Köhler, Stern,
Bülow och Ulrich, var 1863-70 organist i Winterthur,
samt lefde sedan uteslutande för komposition i
Hottingen vid Zürich, ända till sin död, 1876. Med
G. bortgick i förtid en talang, som bebådade något
stort och ovanligt. I Tyskland räknas hans opera
Der widerspänstigen zähmung (1874) enstämmigt
till det bästa, som de senaste åren frambragt
för musikscenen, och den har gjort sin rund kring
alla större tyska teatrar samt äfven uppförts i
England. En ofullbordad opera, Francesca di Rimini,
fulländades af E. Frank i Mannheim och gafs der
1877. G. skref äfven Nänia m. fl. körsaker,
en symfoni, en uvertyr, konserter, trio,
qvartett m. m., dels för violin, dels för piano.
A. L.

Götz von Berlichingen. Se Berlichingen.

Göye, dansk slägt. Se Gjöe.

Göze (Goeze). 1. Johann Melchior G., tysk teolog, född
i Halberstadt 1717, blef 1744 diakon i Aschersleben,
1752 pastor i Magdeburg och 1755 kyrkoherde i
Hamburg. Död 1786. G. gjorde sig bekant i vida kretsar
genom sina teologiska arbeten, som företrädesvis
rörde sig om de "yttersta tingen" och ännu mera genom
sin literära strid för bibel och lutheranism mot
"upplysningstidehvarfvets" tviflare. Hans motståndare,
framför alla Lessing, prisgåfvo honom åt hånet
och löjet, och Lessing har i sina stridsskrifter
("Anti-Goeze" m. fl.) "för alla tider upphöjt
honom till en typ för all möjlig inskränkthet och
vetenskapsfientlighet". G. var dock icke inskränkt
eller främmande för vetenskaplighet, men han
saknade stilistisk förmåga och förgick sig i fejdens
hetta samt gaf derigenom hugg på sig. – 2. Johann
August Ephraim G., tysk prest, naturforskare, den
föregåendes broder, född 1731, död såsom diakon vid
stiftskyrkan i Qvedlinburg 1793, offentliggjorde
såsom första resultatet af sina (företrädesvis
på mikroskopisk väg gjorda) naturvetenskapliga
studier Entomologische beyträge zu des Ritters
Linné 12 ausgabe des natursystems
(1777-83). Af stor
betydelse äro hans Versuch einer naturgeschichte der
eingeweidewürmer
(1782) och Neueste entdeckungen dass
die finnen im schweinefleisch keine drüsenkrankheit,
sondern wahre blasenwürmer sind
(1784). Han utgaf
bl. a. Europäische fauna (1791-93).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:25:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaf/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free