Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haartman, Gabriel Erik von - Haartman, Lars Gabriel von - Haartman, Karl Daniel von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1. Haartman [hart-], Gabriel Erik von,
finsk läkare och statsman, föddes d. 9 Mars 1757
i Nagu socken, blef 1771 student i Åbo, aflade
1779 medicine licentiatexamen och utnämndes
1781 till adjunkt samt 1784 till professor i
medicinska fakulteten vid nämnda universitet.
På samma gång H. med framgång egnade sig åt
läkareyrket och den medicinska vetenskapen, riktade
han sitt intresse äfven åt andra håll. Han var
en af Finska hushållningssällskapets stiftare och
erhöll 1805 detta sällskaps pris för Anmärkningar
rörande landtmäteri- och storskiftesförfattningarna
i Finland. Från år 1806 var han direktör vid det
då inrättade diskontverket i Åbo. 1808 valdes
han, som då var Åbo universitets rektor, att såsom
universitetets deputerad afgå till Petersburg (se
Finska deputationen). År 1811 utnämndes H.
till ordförande i det då inrättade Collegium
medicum, kallades s. å. till adjoint hos chefen
för konseljens finansexpedition och blef 1812 chef
för denna expedition äfvensom interimschef
för kammarexpeditionen. Angående H:s verksamhet
såsom finanschef och politisk personlighet i öfrigt
voro hans samtidas åsigter delade. Död i Åbo d. 2
Aug. 1815. År 1810 hade H. upphöjts i adligt stånd.
R. C.
2. Haartman [hart-], Lars Gabriel von, friherre,
finsk statsman, den föregåendes son, född d. 23
Sept. 1789, inskrefs 1804 vid Åbo akademi och
fortsatte sina studier dels vid denna högskola, dels
vid Upsala universitet. Medan fadern deltog i
Finska deputationen till Petersburg, erhöll H. i
Dec. 1808 anställning såsom aktuarie vid ryska
utrikesministeriet, sannolikt med särskild hänsyn
till de finska angelägenheterna. 1809 antogs
han såsom auskultant vid Åbo hofrätt, men redan i
början af 1811 flyttade han tillbaka till Petersburg
såsom tjensteman i den temporära kommissionen för
finska ärendenas beredning och öfvergick, sedan denna
blifvit upplöst, såsom expeditionssekreterare till den
i slutet af året bildade "Komitén för finska ärender".
Dels på denna plats (till 1819), dels såsom ledamot
i komitén (till 1825) och slutligen såsom adjoint hos
statssekreteraren för finska ärenden fick H.
utveckla sina af naturen rika anlag under ledning af
G. M. Armfelt, R. Rehbinder m. fl. framstående
finska statsmän. Under tiden ihågkoms han med
mångahanda utmärkelser och förtroendeuppdrag, bland
hvilka särskildt må nämnas ledamotskapet (1825) af
en komité för ordnande af donationsförhållandena i
Viborgs län, i hvilken komité han röstade emot det
förslag, som senare lades till grund för 1826 års
olycksdigra donationsförordning (se Donationsgods).
1830 utnämndes H. till ledamot af senatens för
Finland ekonomidepartement och 1831 till
landshöfding i Åbo och Björneborgs län, på hvilken
plats han qvarstod till 1840. Under denna tid
tillförordnades han (1837) att såsom utomordentligt
sändebud vid svenska hofvet afsluta en "handels-,
sjöfarts- och vänskapstraktat" med Sverige–
Norge och fungerade derjämte dels såsom ledamot,
dels såsom ordförande i flere vigtiga komitéer,
bland hvilka särskildt förtjena nämnas en
för uppgörande af förslag till ökande af Finlands
statsinkomster (1838) och en för afgifvande
af betänkande angående ordnande af landets
penningeväsende (1839). De reformer H. i dessa
komitéer förberedt fullföljde han med kraft,
sedan han åter inträdt i senaten, 1840, såsom
chef för finansexpeditionen och ordförande i en
för myntrealisationen inrättad temporär afdelning
af ekonomidepartementet samt, 1841, såsom vice
ordförande i detta departement. Tullförhållandena till
Ryssland ordnades på ett för landet förmånligare
sätt än förut, grundskatterna reglerades genom
minskning af räntepersedlarnas antal, handel och
näringar uppmuntrades och understöddes, Saimakanal
påbegyntes och fullbordades, i penningeväsendet
bragtes genom 1840 års "myntrealisation" större
ordning och stadga än alltsedan 1809 i detsamma varit
rådande, och finanserna sattes för första gången
i ett tillfredsställande skick, så att landet utan
alltför stora finansiella rubbningar kunde genomgå
Krimkriget med de kostnader och förluster detta
medförde för statsverket. I rent politiska frågor
leddes H., likasom mången af den tidens statsmän,
af byråkratiska och konservativa tendenser, hvilka,
i trots af hans banbrytande verksamhet på flere
områden, gjorde honom föga populär hos hans samtida,
i synnerhet sedan under 1850-talet liberalare idéer
och sträfvanden fått insteg i sinnena. Sedan grefve
Berg blifvit generalguvernör i Finland uppstodo
mellan honom och senatens dittills allsmäktige ledare
tvistigheter, hvilka slutligen ledde derhän, att H. år
1858 begärde och erhöll afsked. Den 16 Dec. 1859
afled han på sin egendom Lemsjöholm i Åbo skärgård. –
Bland mångahanda utmärkelser, som kommo H. till del,
bör nämnas, att han 1849 erhöll friherrlig värdighet.
R. C.
3. Haartman [hart-], Karl Daniel von, finsk
läkare, den föregåendes broder, född i Åbo d. 5
Maj 1792, blef 1805 student i Åbo, 1813 filosofie
kandidat, 1814 medicine kandidat, 1815 filosofie
doktor och 1816 medicine licentiat. Han antogs
1817 till stadsläkare i Åbo, utnämndes 1818 till
adjunkt i kirurgi och barnförlossningskonst vid Åbo
universitet och utsågs 1825 till accouchementsläkare i
Åbo. 1833 befordrades han till professor i kirurgi
och obstetrik, förordnades samtidigt att vara
t. f. generaldirektör för medicinalverket samt
utnämndes 1836 till ordinarie innehafvare af detta
ämbete, från hvilket han tog afsked 1855. Derefter
bosatte han sig på sin egendom Raadelmaa vid
Åbo, der han afled d. 15 Aug. 1877. H. var en
skicklig läkare och förvärfvade sig anseende äfven
såsom vetenskaplig författare. Hans Handbok för
barnmorskor (1821) nyttjades nära trettio år såsom
ledning vid barnmorskeundervisningen i Finland. I
det förnämligast på hans initiativ grundade Finska
läkaresällskapets handlingar offentliggjorde han flere
artiklar, förnämligast innehållande meddelanden
från hans praktiska läkareverksamhet, samt utgaf
Anvisning till igenkännande af de allmännaste
sjukdomar hos menniskan (1844–45). Slutligen bör
framhållas, att H. genom sitt Försök att bestämma den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
