Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Habsburg, tyskt furstehus, som leder sina anor upp till Guntram den rike - Habzelia A. DC., bot. - Hacha, La, hamnstad i syd-amerikanska republiken Columbia - Hachenburg, stad i preussiska regeringsområdet Wiesbaden - Hachette, Louis Christophe François - Hachettes försök. Se Cléments försök - Hacienda. Se Fazenda - Hackaert (Hakkert), Jan - Hacka i vinden, sjöv., under bidevindsegling styra för nära vinden - Hackbräde l. Cymbal, musikt., gammalt stränginstrument - Hackbräde, skeppsb., den del af skarndäcket, som betäcker ändarna af spanten längst akter ut - Hackbult l. Rundhackad bult. Se Bult - Hackelse, sönderskuren halm, nyttjas vid utfodring af hästar och nötkreatur - Hackert, Jakob Philipp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efterträddes af sin son Ferdinand III (1637–57) och
denne af sin son Leopold I (1657–1705). Leopolds
söner, Josef I (1705–11) och Karl VI (1711–40),
blefvo bägge kejsare. Med den sistnämnde utslocknade
habsburgska huset på svärdssidan (1770). Hans dotter
Maria Teresia tog de österrikiska landen, Böhmen
och Ungern i arf. Efter hennes död, 1780, öfvergingo
de till det lothringsk-österrikiska huset, äfven
kalladt det habsburysk-lothringska.
Habzelia A. DG., bot., ett slägte af medelmåttigt
höga träd, hörande till nat. fam. Anonaceae
Rich., kl. Potyandria L., inhemskt i varmaste
delarna af Afrika. Frukterna äro starkt och skarpt
aromatiska, hvarför de begagnas såsom krydda och
läkemedel. H. aethiopica DC. lemnar Piper aethiopicum
l. Grana zelim, ett bland de äldsta läkemedel,
hvilket utgöres af de rödglänsande fröna, stora som
vickerärter, hvilka på grund af den skarpa, stickande,
pepparlika smaken allmänt i inre Afrika begagnas
af negrerna såsom matkrydda ("negerpeppar"). Fröna
af H. undulata DC. och H. aromatica DC. hafva
liknande egenskaper och användning. Fröna af den
sistnämnda kallas ofta maniguette l. guinea-
peppar. H. aromatica växer ätven i Guyana och
på Antillerna. O. T. S.
Hacha, La (la atsja; egentl. Ciudad del Rio de
la Hacha), hamnstad i syd-amerikanska republiken
Columbia, staten Magdalena, vid den liknämnda flodens
utlopp i Karibiska hafvet, har omkr. 6,000 innev.,
hvilka idka ett indrägtigt perlfiske. Boningarna
äro uppförda af lera och täckta med palmblad. Kyrkan
begagnas som fyrtorn. Klimatet är osundt. H. är
civilisationens yttersta utpost mot de oberoende
indianerna på Guajirahalfön.
Hachenburg, stad i preussiska regeringsområdet
Wiesbaden, prov. Hessen-Nassau, har 1,408 innev.,
hälften katoliker, hälften lutheraner. Tillverkning
af metalltråd och pappartiklar. – H. var
hufvudort i det forna grefskapet Sayn-H.
S. A. L.
Hachette [asjätt], Louis Christophe François,
fransk förläggare, f. 1800, d. 1864, studerade
först juridik, men öfvergaf 1826 detta studium för
att grunda en bokförlagsaffär i ändamål att höja
undervisningsväsendet och folkbildningen. Efter 1850
förlade han äfven belletristiska arbeten. Hans
yppersta förlagsartiklar äro följande:
"Bibliothèque variée", "Bibliothèque des meilleurs
romans étrangers", "Bibliothèque populaire",
"Bibliothèque rose illustrée", "Bibliothèque
des merveilles", åtskilliga "Dictionnaires
universelles" samt "Collections des guides et
itinéraires" och den illustrerade tidskriften "Le
tour du monde". H. uppträdde jämväl som författare,
och särskildt verkade han med stor framgång för den
literära och artistiska eganderätten.
Hachettes försök. Se Clements försök.
Hacienda [assienda]. Se Fazenda.
Hackaert (Hakkert), Jan, holländsk
landskapsmålare, som lefde i den senare hälften af
1600-talet, tillhörde den idealiserande riktningen
inom landskapsmåleriet och upptog förnämligast den
sydtyska och schweiziska naturens former.
"I hans bilder herskar väl en brunaktig ton,
men de äro fria från manieristiska effekter och
bära prägeln af en klar, allvarligt måttfull
stämning." Arbeten af honom finnas i Amsterdam,
München och Berlin. I Sveriges nationalmuseum
är han representerad med ett berglandskap,
C. R. N.
Hacka i vinden, sjöv., under bidevindssegling styra
för nära vinden, så att seglen ej stå alldeles fulla,
hvarigenom såväl farten minskas som af driften
ökas. Den som står till rörs uppmärksammas vanligen
härpå genom befallningen: "håll fullt!" eller
"fulla segel!". R. N.
Hackbräde l. Cymbal (T. hackbret, Ital. cembalo,
Fr. tympanon, Eng. dulcimer), musikt., gammalt
stränginstrument (möjligen af tyskt ursprung),
bestående af en platt, trapezformad låda, försedd med
stålsträngar, hvilka slås med två hammare. Klangen är
till följd af brist på dämmare oredig och sorlande,
men i fortesatser med orkester af god effekt. Numera
användes häck-brädet – som var en förelöpare till
det moderna pianot – endast i "zigenarekapell". A. L.
Hackbräde, skeppsb., den del af skarndäcket, som
betäcker ändarna af spanten längst akter ut, eller
ändarna af spegeltimren på träfartyg med akterspegel.
J. G. B.
Hackbult l. Rundhackad bult. Se Bult.
Hackelse, sönderskuren halm, nyttjas vid utfodring
af hästar och nötkreatur för att underlätta
halmens tuggning och för att, i blandning med
säd, tvinga djuren att tugga födan, hvarigenom
den blifver sönderdelad och genomdränkt af
spott samt digestionen befordrad af en del af
näringsämnen deri, i synnerhet stärkelse. Jfr Halm.
C. A. L.
Hackert, Jakob Philipp, tysk landskapsmålare,
f. 1737 i Prenzlau i Uckermark (dåv. svenska Pommern),
började sina konststudier 1753 i Berlin och begaf sig
1762 till Stralsund, der han studerade den härliga
naturen på ön Rügen, samt 1764 till Stockholm, der
han skall hafva rönt mycken uppmuntran. 1765 reste
han till Paris och 1768 till Italien, der han i Rom
hörde till Sergels vänner och umgänge, och der han
uppehöll sig på olika ställen, sist på ett af honom
inköpt gods nära Florens. Död derstädes 1807. – H. var
en af de tyske målare, som under öfvergångstiden från
den maniererade klassiciteten till den antikiserande
nyrenaissancen sträfvade att förena en afgjord
riktning på det ideala med iakttagelse och studium
af de naturliga företeelserna. Det finnes i hans
och hans själsfränders arbeten något, som påminner
om allvaret hos Nicolas Poussin. Hos H. står detta
i samband dermed att han nästan uteslutande målade
italiensk natur, der jordformationen gynnade en
sträng arkitektonik i linierna jämte en harmonisk
kolorit. Han utvecklade en omfattande verksamhet
och hade stort inflytande på utvecklingen af
landskapsmåleriet genom taflor och sepiateckningar,
berömda för sina präktiga lointainer och befintliga i
de flesta samlingar. Af Göthe finnes en biografisk
skizz öfver H:s lif: "Philipp Hackert" (1811). –
H. hade fyra bröder, som likaledes idkade
målarekonsten: Johann Gottlieb (d. 1773), Karl (f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
