Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hafsalperna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men i Nord-Amerikas sötvatten finnas närstående
arter af slägtet. R. L.
Hafsalperna. Se Alperna.
Hafsbad, balneol. Hafvet lemnar värdefulla kurmetoder,
mest i form af bad, men äfven genom hafsluftens och
hafsklimatets egenskaper samt genom hafsvattnets
användande som dryck. Det metodiska användandet
af hafsbad som botemedel mot sjukdomar är icke
synnerligen gammalt. Först i slutet af 18:de
årh. började engelske läkare inse nyttan af hafsbad
och anlägga badanstalter på Englands kuster. Exemplet
följdes på kontinenten, der badanstalter inrättades
i Doberan 1793, Norderney 1797, Travemünde 1800,
Kuxhafen 1816, Helgoland 1826 o. s. v., senare äfven
i Frankrike och andra land. Sveriges först anlagda
hafsbadanstalter äro Gustafsbergs och Strömstads 1813,
Varbergs och Marstrands 1822. Det under de sista
decennierna alltmer tilltagande bruket af hafsbad
har framkallat större eller mindre badanstalter vid
snart sagdt alla hafskuster i såväl gamla som nya
verlden. De förnämsta äro i Sverige: på vestkusten
Marstrand, Lysekil, Strömstad, Varberg, Gustafsberg,
Ramlösa, Fiskebäckskil, Ljungskile och Grebbestad; i
öster Norrtelge, Furusund, Vaxholm, Dalarö, Källvik,
Visby och Borgholm; i Norge: Sandefjord; å de Tyska
östersjökusterna: Doberan, Swinemünde, Travemünde,
Warnemünde, Misdroy, Putbus; vid Nordsjön: Helgoland,
Norderney, Ostende, Kuxhafen, Scheveningen, Zandvoort;
på Englands kuster: Bournemouth, Hastings, Torquay,
Ventnor samt flere på ön Wight; på Frankrikes kuster:
Arcachon, Biarritz, Boulogne, Cannes, Dieppe, Le
Havre, Saint-Malo, Trouville; i Italien: Trieste,
Venezia, Castellamare, Ischia, Amalfi, Neapel,
Messina och Catania. – Hafsbadens verkningar äro
beroende af vattnets salthalt, temperatur och
rörelse (vågslag) samt af luftens och klimatets
beskaffenhet. De i hafsvattnet upplösta salterna
äro företrädesvis klornatrium, eller koksalt,
klormagnesium, svafvelsyrad magnesia och kolsyrad kalk
samt dessutom kolsyrad magnesia, svafvelsyrad kalk och
föreningar med kali, jern, mangan, jod, brom, kisel,
ammonium, lithium m. m. Denna salthalt varierar i
olika haf mera till qvantiteten än till qvaliteten, så
att man finner t. ex. på 1,000 gr. vatten i Östersjön
nära 18 gr. salter, i Nordsjön något öfver 33 gr.,
i Medelhafvet nära 34 gr. och i Atlanten öfver 36
gr. Genom denna rikedom på salter kan således
hafsvattnet anses som ett verkligt mineralvatten
och hafsbaden som ett slags soolbad. Dessutom
innehåller hafsvatten atmosferisk luft, något fri
kolsyra, syrgas och saltsyra samt ett egendomligt,
slemmigt ämne, hafsslem, som anses meddela
hafsvattnet dess egendomliga lukt. Hafsvattnets
temperatur varierar mycket vid olika tider och på
olika badställen. Under badtiden kunna differenserna
vara mellan 15–25° C. Det mekaniska trycket af det
genom vågor eller dyningar i rörelse satta vattnet
skattas högt såsom ett mäktigt stimulerande medel. Af
stor inflytelse på hafskurens verkningar är äfven
hafsluftens och klimatets beskaffenhet.
Hafluft är tätare än bergluft, innehåller absolut mera
syrgas och ofta mera fuktighet samt är vanligen
rik på ozon. Äfven hafsvindarna äro af stort
inflytande genom sin inverkan på värmeregleringen
inom människokroppen. De gynsamma resultaten af
en hafskur bero dock ej uteslutande på vatten och
luft, utan äfven på en mängd psykiska inflytelser,
hvilka alla tillsammans bidraga att stegra matlusten,
öka ämnesomsättningen, höja nerv- och muskelkraften
m. m. Vid somliga hafsbad begagnas till ingnidning
en egendomlig hafsgyttja. F. B.
Hafsbraxen, Brama raji Schr., zool., en egentligen
Atlanten och Medelhafvet tillhörande fiskart, som
några gånger anträffats vid Skandinaviens kuster ända
ned till Öresund. Vid engelska kusten skall han äfven
vara sällsynt. Slägtet tillhör familjen Coryphaenidae
bland de taggfeniga fiskarna. Kroppen är hög och
hoptryckt. Rygg- och analfenorna äro långsträckta
och till större delen täckta af fjäll, stjertfenan
djupt klufven, med skärformiga flikar, färgen ofvan
brungrå, sidorna silfvergrå och buken hvit. Köttet
skall vara välsmakande, men fisken är ingenstädes
föremål för något mera inbringande fiske. Längden
går till omkr. 60 cm. R. L.
Hafsbäcken. Se Bäcken 4.
Hafsdraken. Se Drakfiskar.
Hafsfru. Se Elfva.
Hafsfyr. Se Fyr.
Hafsgeuser [-göser]. Se Geuser.
Hafsgurkor. Se Sjögurkor.
Hafsgös-slägtet, Sciaena G. Cuv., zool., ett
fiskslägte af familjen Sciaenidae bland de
taggfeniga fiskarna. Man räknar några och tjugo
arter från Medelhafvet, Atlanten, Indiska hafvet
m. fl. haf. I Nord-Amerikas sötvatten förekomma äfven
några arter. Från det närstående slägtet Corvina,
som stundom sammanföres med hafsgös-slägtet,
skiljes detta hufvudsakligen genom saknaden af
tydlig taggstråle i analfenan. Kroppsformen är något
långsträckt och hoptryckt. De flesta arterna äro
stora eller medelstora fiskar. Den mest kända arten
är hafsgösen, Sciaena aqvila Valenc., fransmännens
maigre, en under forntiden och medeltiden mycket
värderad fisk, af hvilken i synnerhet hufvudet ansågs
såsom en läckerhet. Fordom, då den synes hafva varit
talrikare än nu vid franska kusten, infördes betydliga
qvantiteter till Paris från de vestra hamnarna,
och ännu under Ludvig XIV:s tid användes den på
de rikares bord. Numera anses den icke vara någon
läckerhet och ätes blott af den mindre bemedlade
befolkningen. Liksom en del öfriga till denna familj
hörande fiskar har hafsgösen förmåga att frambringa
ett tämligen starkt ljud, hvilket af franska fiskare
förliknas vid brummandet af en tjur och påstås kunna
höras från ett djup af ända till 50 m. Hafsgösen. som
ofta följer sardinstimmen, ansågs fordom med detta
ljud kommendera dessa och kallades derför "roi des
sardines". På hvad sätt detta ljud frambringas är
ej ännu kändt. I Medelhafvet är hafsgösen talrik och
besöker på sina ströftåg efter sardin- och sillstimmen
äfven Englands kuster samt har en gång anträffats i
Öresund, utanför Landskrona. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
