Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt / 483-484 (1883) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hafsalperna ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

har för öfrigt en mycket vidsträckt utbredning
och förekommer såväl vid Goda Hoppsudden som vid
sydkusten af Australien. Hafsgösen blir ganska stor,
omkr. 2 m. lång. På sidorna är han silfvergrå, med
mörkare rygg samt hvit buk; fenorna äro rödbruna.
R. L.

Hafshundar. Se Doggfiskslägtet.

Hafsis. Se Haf, sp. 472.

Hafsjungfrun. Se Dugong-slägtet.

Hafsjunkrar. Se Bergfiskar.

Hafs-katt. Se Hafkatt.

Hafs-kon. Se Dugong-slägtet.

Hafsloppor, zool., kallas de små kräftdjur, hvilka
utgöra familjen Cytheridae bland Ostracoda
(musslekräftor), en ordning hörande till
afdelningen Entomostraca (småkräftor)
bland Crustacea (kräftdjur). Hafslopporna hafva
hårdt och fast skal, merendels kalkartadt och med
skroflig yta. Främre antennerna äro vid basen
knäböjda, 5- till 7-ledade, kort borsthåriga;
bakre antennerna äro tjocka, 4–5-ledade, med 2–3
starka hakar å slutleden, alltid utan borst å andra
leden, men vid basalleden försedda med 2-ledade,
skärformigt krökta bihang, i hvilka utförsgången
från en giftkörtel inmynnar. Hafslopporna
tillhöra uteslutande hafvet. Jfr Vattenloppor.
O. T. S.

Hafslund, gods i Skjebergs socken, Smålenenes
amt, i Norge, på östra stranden af Glommen, nära
Sarpsforsen. Stora såg- och qvarnverk, som 1875
hade en arbetarebefolkning af 890 personer. Egen
skola och särskild fattigvård. Fordom hade
egendomen en adlig sätesgårds rättigheter.
O. A. Ö.

Hafslus-slägtet. Se Fiskmärleslägtet.

Hafslök. Se Scilla.

Hafsmusen, Chimaera monstrosa L., zool., den enda i
Sverige förekommande representanten af ordningen
Holocephala bland broskfiskarna. Hafsmusens
besynnerliga utseende har förskaffat henne den
latinska benämningen monstrosa (vidunderlig). Hufvudet
är stort, med framspringande nos, som i kanten är
försedd med stora öppningar för slemkanalerna. Kroppen
afsmalnar bakåt till en lång, smal, nästan
pisksnärtlik stjert. Ryggfenan är lång och
bröstfenorna



stora. Ryggen är kaffebrun; sidorna äro
silfverglänsande och buksidan hvit utan
silfverglans. Ögat har bernstensgul, i grönt stötande
pupill och eger en mycket stark glans, nästan liknande
en ädelstens. Längden går till omkring 1 m. Hafsmusen
förekommer ej sällsynt vid Skandinaviens kuster,
från Öresund ända upp till Finnmarken. Hon finnes
för öfrigt såväl i Japan som vid Goda Hoppsudden. Hon
fångas blott tillfälligtvis vid annat fiske samt ätes
icke. Af lefvern bereda fiskarena en olja, som af dem
begagnas såsom läkemedel bland annat mot fjärsingens
styng. R. L.

Hafsmåsen. Se Hafstruten.

Hafsnejonögat, lamprick, sugare, anprejare,
sillapipare, Petromyzon marinus L., zool.,
tillhör familjen Petromyzontidae bland rundmunnarna
(Cyclostomata). Från de öfriga arterna skiljer det sig
derigenom att på hvardera sidan af munnen finnas fyra
tvåspetsade tänder samt genom betydligare storlek. Det
når en längd af inemot 1 m. och är då tjockt som
armen på en man. I Sverige blifver det dock ej mera
än 50–70 cm. Liksom slägtets öfriga arter tillhör
det uteslutande norra halfklotet, men har der en
vidsträckt utbredning från Island ända ned till
Afrikas vestkust samt vesterut till Nord-Amerikas
kuster. I Sverige förekommer hafsnejonögat tämligen
sparsamt längs vestra kusten genom Öresund samt
upp till kusten af Bleking i Östersjön. Liksom
samslägtingarna suger det sig fast vid andra fiskar
och äter sig in i dessa. Ända upp i mellersta Rhen har
man anträffat det fastsuget vid laxar. I Maj uppstiger
det parvis i elfvarna för att leka. Rommen lägges på
bottnen i en grop eller fåra, som bildas derigenom
att hafsnejonögat med tillhjelp af sin sugmun lyfter
upp der liggande stenar, hvarvid det ådagalägger
en förvånande styrka. Köttet är, utom vid lektiden,
välsmakande, men ätes mångenstädes icke. I Sverige är
hafsnejonögat ej föremål för något särskildt fiske.
R. L.

Hafsnålslägtet, Nerophis Raphin., zool., ett
fiskslägte, tillhörande familjen Syngnathidae bland
de tofsgälade fiskarna. Från kantnålarna, Syngnathus,
med hvilka de förut sammanförts, skilja sig hithörande
fiskar derigenom att kroppen är cylindrisk, ej
kantig, att bröstfenor saknas och att stjertfenan är
rudimentär eller saknas. Liksom hos kantnålarna bära
äfven hos detta slägte hannarna äggen (rommen) under
utkläckningen fästa under buken, men äggen sitta hos
detta slägte i särskilda celler, ej i en pung, såsom
hos kantnålarna. I Sverige förekomma stor ahafsnålen,
N. aeqvoreus, som ej är sällsynt vid vestra kusten,
lilla hafsnålen, N. ophidion, som tämligen allmänt
förekommer såväl vid vestra kusten som i Östersjön,
samt en tredje, mera sällsynt art: krumnosiga
hafsnålen, N. lumbriciformis, blott några få gånger
anträffad i Bohus län och Öresund. Någon ekonomisk
användning hafva dessa fiskar icke. R. L.

Hafsormarna, Hydrini, zool., en till de giftiga
ormarnas afdelning bland reptilierna hörande familj,
med fårade huggtänder, litet, plåtbetäckt hufvud,
kort, fjällbetäckt och från sidorna sammantryckt kropp
samt årbladslik, likaledes från sidorna hoptryckt
stjert. De lefva i hafvet, gå troligen aldrig på land
och ej häller frivilligt upp i floderna. Indiska
hafvet är deras hemvist, utanför hvilket de endast
sparsamt förekomma. – Plattormarna, Pelamys, hafva
platt hufvud, ganska lång och spatelformig nos,
mycket tjock hals samt utefter hela dess längd
sammantryckt, ofvan trubbkantad och undertill
skarp kropp. Plattormen. P. bicolor, är ofvan mörkt
brunsvart, under ljusbrun, ockragul eller hvit och
vid stjerttrakten fläckig; kroppslängden stiger till
högst en meter. Han är den vanligaste och mest kända
arten bland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>