Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hafsalperna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafsormarna samt utbredd från Sällskapsöama till Indien. –
Vattenormslägtet, Hydrophis, har litet och aflångt
hufvud, kroppen framtill smärt och rund, bakåt
förtjockad och sammantryckt, samt ganska hög
stjert. Roderormen, H. cyanocincta, blir fullt
2 m. lång, är ofvan olivgrön, med en mängd svarta
tvärband, och under grönaktigt gul. Han är utbredd
från Ceylon till Japanska hafvet. – Plattstjertarna,
Platurus, hafva nästan rund kropp, med en åslik
upphöjning på ryggen. Strimmiga plattstjerten,
P. laticaudatus, blir 1,6 m. lång, är ofvan mer
eller mindre blå- eller gröngrå, under gulhvit eller
gul och försedd med en mängd svarta, hela kroppen
omslutande ringar; hufvudet har svarta tvärfläckar
och gul nos. Denna art är hemma vid sydöstra Asiens
och Ostindiska öarnas kuster. – Hafsormarna tyckas
ej aflägsna sig långt från land. Ofta träftas de på
samma ställe i stort antal. De simma mycket snabbt
och med upplyft hufvud, hvila sig vid lugnt väder på
hafsytan, dyka vid annalkande fara eller för att fånga
sitt byte, hvilket utgöres af fiskar och kräftdjur. De
kunna länge stanna under vattnet, och deras ögon förmå
icke, utan att bländas, uthärda fullt dagsljus. De
äro lifliga och lättretliga samt ganska farliga genom
sina bett. Fiender till dem äro hafsörnar och hajar.
C. R. S.
Hafsorren l. Sjöorren, Oedemia nigra, zool.,
hör till svärtslägtet inom underfamiljen
dykänder af andfoglarnas ordning och underklassen
simfoglar. Hannen är i vårdrägt glänsande svart,
på hufvudet och öfre halsen vackert blåglänsande;
underlifvet stöter i brunt, näbben är svart och
har en stor, höggul knöl vid roten; benen äro
svartaktiga. Kroppslängden är 52 cm. Honan är mörkt
gråbrun, med ljusare fjäderkanter utom på underlifvet;
hufvudet och halsens sidor äro hvitgråa, med små,
mörkare tvärfläckar, hufvudet är ofvan svartbrunt,
näbben är svart och saknar knöl; benen äro ljusare. –
Hafsorren tillhör Gamla och Nya verldens nordligare
delar, från hvilka han mot vintern flyttar till land
med blidare klimat. I Sverige häckar han allmänt vid
sött vatten i Norrland och Lappland; under häcktiden
finnes han aldrig vid hafvet, men deremot under
eftersommaren och flyttningstiderna. Äggen äro 8–10 och
gulhvita till färgen. Köttet är dåligt, men fjäder
och dun förträffliga C. R. S.
Hafspolyp, zool., benämnes en art
åttafoting, Octopus vulgaris L., som hör till familjen
Octopodidae, af ordningen Dibranchiata
(tvågälade), bland Cephalopoda (hufvudfotingarna). Denna
"hafspolyp" saknar skal och får en kroppslängd af 60
cm.; armarna äro 6 gånger längre än kroppen, hvarje
med 120 par sugskålar. Den tillhör Atlanten och
Medelhafvet. Stundom träffas vid Atlanten jättelika
"hafspolyper", hvilka af vågorna uppkastats på grunda
stränder, O. T. S.
Hafsrosor, zool. Se Actinia.
Hafsruda, Cantharus lineatus Montagn, zool., en art,
hörande till familjen Sparidae, bland de taggfeniga
fiskarna. Hon har i Sverige blott anträffats en gång,
i Öresund. Vid Englands och Frankrikes kuster är hon
tämligen allmän
samt har några gånger anträffats äfven vid
norska kusten. Kroppsformen är hög, hoptryckt
och nosen kort. Munnen är beväpnad med en stor
mängd små, kardlika tänder samt en rad något
större tänder i kanten. Färgen är blågrå,
med mörkare långsband. Längden går till 45
cm. Köttet är välsmakande, och hafsrudan fiskas
rätt mycket vid franska kusten med nät och på krok.
R. L.
Hafssjälen, Se Gråsjälen.
Hafssjälslägtet. Se Själdjur.
Hafssköldpadda. Se Sköldpaddor.
Hafsströmmar. Se Haf, sp. 473 och 474.
Hafssulor, Dysporidae, zool., äro en til] ordningen
årfötade foglar, Steganopodes, hörande familj,
hvilken igenkännes på sin raka näbb, som vid roten
är mycket tjock, utåt afsmalnande, med skarpa,
sagtandade käkkanter, samt i spetsen föga böjd och
utan hake. Benen äro korta och belägna något bakåt,
vingarna och stjerten spetsiga samt halssäcken
medelmåttig. Hafssulorna äro stora foglar, hvilka
ständigt vistas på hafvet, ofta långt från kusterna,
som de besöka endast för att häcka, hvilket sker
kolonivis på branta klippor. De lägga blott ett
enda ägg och bära föda till ungen, som stannar i
boet, tills han blir fullvuxen. De flyga utmärkt
väl och uthålligt, men gå dåligt; deremot simma
de rätt bra, störtdyka förträffligt samt hvila sig
och sofva på vattnet. De äro ytterst dumma och alls
icke rädda. – Hit hör Hafssuleslägtet, Dysporus,
med arten Hafssulan (Sillebasen l. Berghammaren),
D. bassanus,
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
