Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Maj 1843, Minnestal öfver Esaias Tegnér (1847) m. fl.
Th. W.
3. Hagberg, Jakob Teodor, universitetslärare,
vitter författare, den föregåendes broder, föddes
i Stockholm d. 20 Jan. 1825, blef student i Upsala
1842, filos. kandidat 1847 och filos. magister
1848. År 1851 kallades han till docent i fransk
literatur, utnämndes 1860 till adjunkt i franska
och italienska språken samt 1868 till professor
i nyeuropeisk lingvistik och modern literatur vid
Upsala universitet. Utom akademiska disputationer och
afhandlingar i språkkunskap, estetik (Hvarför är vår
tid icke poetisk, 1852, Det historiska skådespelet,
1866, m. fl.) och literaturhistoria samt några
smärre öfversättningar och kritiker, har H. utgifvit:
Italiensk språklära (1863), Trenne dramer af don Pedro
Calderon de la Barca i svensk öfversättning (1870),
Den provencalska vitterhetens återuppståndelse
i 19:de århundradet (1873) och Petrarcas sonetter
till Laura i svensk öfversättning (1874). Han har
äfven uppträdt såsom dramatisk författare, med de
historiska skådespelen Karl den tolfte (1864) och
Karl den elfte (1866), af hvilka det sistnämnda 1865
uppfördes å k. scenen i Stockholm. Såsom professor har
H. åt de ny europeiska språkens studium vid Upsala
universitet gifvit en större utsträckning än det
förut haft derstädes.
Hagborg, Vilhelm Nikolaus August, genremålare, född
i Göteborg d. 26 Maj 1852, inskrefs 1871 som elev vid
konstakademien i Stockholm och gjorde der, särskildt
under Boklunds ledning, snabba framsteg. 1875 blef
han satt i tillfälle att komma till Paris. Der
slöt han sig icke till någon bestämd mästare, utan
studerade med varmt intresse de olika riktningar,
som bryta sig inom den franska konsten. Gång efter
annan hemsände H. till Sverige genrer, som vittnade
om hans jämna framåtgående och röjde, att hans pensel
fördes icke blott med sanningskärlek utan ock med
synnerligen elegant smak. Bland hans bästa alster
under dessa år (1875–78) må nämnas hans Gavroche
(1876; föreställande en fransk gatpojke; inköpt af
konung Oskar), den stora taflan Väntan (1877; en
fiskarehustru med sitt barn vid stranden; exponerad
under verldsutställningen 1878) samt några bilder af
unga arbetande qvinnor. Efter en längre vistelse vid
Normandies kust, hvarunder han allvarligt studerade
det lif "hafvets arbetare" der förde, framträdde han
i 1879 års Salon med sin berömda tafla Lågvatten
i La Manche, som väckte stort uppseende hos både
konstdomare och allmänhet. Taflan – en framställning
af ostronfiskare vid La Manche – hvars fagra, ljusa
luft och smidiga, säkra, väl grupperade figurer
samt djupa perspektiv gjorde det bästa intryck,
skaffade sin upphofsman medalj och rönte den hedern
att inköpas till Luxembourggalleriet i Paris. Dermed
var H:s rykte grundadt, och han har sedan i den
franska konsthandeln funnit god afsättning för sina
alster. Endast ett och annat af dessa har hittat väg
till utställningarna i Sverige, såsom studierna till
Invigningen af en fiskarebåt, Porträtt af konstnärens
moder samt Normandisk mjölkflicka, hvilka
alla voro med på konstutställningen i Göteborg
1881. Derjämte har sjelfva den förstnämnda taflan,
"Invigningen af en fiskarebåt", senare varit
utställd i Stockholm och Göteborg. H. har i sina
aldra senaste arbeten öfvergifvit framställandet af
scener från den normandiska kusten och bl. a. målat
för Salonen en bild från jordbrukarelifvet i
Isle de France: Potatissamlare, en duk af mycken
kraft. – H:s konst är realistiskt "modern" i valet
af sina ämnen, men tillhör emellertid ingalunda den
riktning inom den franska konsten, som lägger an på
ett skissartadt intrycksmåleri i stora, hastiga
drag. Tvärtom äro alltid hans taflor utförda med
mycken omsorg i enskildheterna och en synnerligen
elegant teckning. För framställningen af qvinnor
väljer han gerna en långsträckt, smärt typ, som är
i besittning af stort behag. Hans färg är mättad af
ljus; någon gång visar den benägenhet för en nästan
kritaktig hvithet. H:s konstnärskap är prägladt af
allvarlig kärlek till det konstnärliga arbetet och
en ädel smak. K. W-g.
Hagby. 1. Socken i Kalmar län. Södra
Möre härad. Arealen 2,404 har. 1,278
innev. (1880). Annex till Arby, Kalmar stift,
Södra Möre kontrakt. 2. Socken i Upsala län, Hagunda
härad. Arealen 2,404 har. 435 innev. (1880). H. jämte
Ramsta är prebende-pastorat (till Upsala universitet)
af 3:dje kl., Upsala stift, Hagunda kontrakt.
Hagbyberga, gods i Björkviks socken, Jönåkers
härad, Södermanlands län, vid Yngarns södra
strand. Taxeringsvärde 219,135 kr. (1880). Två
mtl krono Hagby och 1 mtl krono Berga köptes
till frälse 1628 af ståthållaren på Stockholms
slott L. B. Skytte. Hans dotter Elin och hennes
man, stadsöfversten i Stockholm H. Oliveblad,
byggde H. till sätesgård. 1694 gick egendomen
genom försäljning ur Skytteslägtens ego till
bruksegaren G. T. Berchner. I hans afkomlingars
ego har gården sedan förblifvit. Majoren friherre
B. Ribbing (f. 1754, d. 1811) lät uppföra den
nuvarande manbyggnaden, ordnade godset och skapade
det hufvudsakligen sådant, som det än i dag till
sina grunddrag befinner sig. H. eges f. n. (1882)
af öfverstelöjtnanten frih. Sten Leijonhufvud,
trafikdirektören frih. B. Leijonhufvud och fröken
M. Leijonhufvud. B. S.
Hagdahl, Charles Emil, läkare, författare, föddes
i Linköping d. 6 Febr. 1809, blef student i Upsala
1829, med. licentiat 1838 och promoverades till
med. doktor 1841. 1839 antogs han till fattigläkare
i Ladugårdslands församling i Stockholm, blef 1845
sekreterare för inrikes brefvexlingen i Svenska
trädgårdsföreningen, var 1847 intendent vid
Djurgårdsbrunns kuranstalt, men lemnade sedan all
praktik och bosatte sig såsom possessionat på Tidön
i Vestmanland. I midten af 1850-talet återflyttade
han till Stockholm. H. har gjort flere utrikes
resor, bl. a. 1841, då han hade i uppdrag att samla
underrättelser om fångvården i främmande land,
med anledning hvaraf han utgaf Rapport till hans
excellens herr justitiestatsministern om fängelserna
i Tyskland, Schweiz, Frankrike, Belgien och England
(1845). Såsom ekonomisk skriftställare intager H. ett
utmärkt rum både till följd af grundliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
