Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hagelberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
April 1870. Af sin förmögenhet testamenterade han
till stipendiefond åt Helsingfors universitet 25,000
kronor. R. T-dt.
Hagen, stad i preussiska regeringsområdet
Arnsberg, prov. Westfalen, vid Ennepes utlopp i
Volme. 26,295 innev. (1880). H. är en af de mest
betydande fabriksstäder i provinsen, har många
jern-, stål- och valsverk, pappers-, tobaks- och
klädesfabriker, väfverier och kattuntryckerier. I
närheten kalkstensbrott och en helsokälla,
S. A. L.
Hagen, Friedrich Heinrich von der, tysk germanist,
f. 1780 i Schmiedeberg i Ukermark, d. 1856
som professor i tyska språket och literaturen
i Berlin, utgaf flere gammaltyska diktningar,
bl. a. "Nibelungenlied" (1810; 4:de uppl. 1842),
"Gottfried von Strassburgs werke" (1823), "Die
minnesinger" (1838–56), "Gesammtabenteuer" (1850)
och "Das heldenbuch" (1855), samt "Lieder der ältern
edda" (1812) och "Altnordische lieder und sagen"
(1814). Dessutom författade han en samling berättelser
och sagor, en skrift om Faust-sagan m. m. Ehuru hans
arbeten nu tillhöra en öfvervunnen ståndpunkt,
bidrog han dock i hög grad till att väcka intresse
för gammaltysk literatur och var den förste, som
införde gammaltyskan i de akademiska studierna.
Hagen, Theodor, tysk musiker och skriftställare,
föddes i Hamburg 1822. Komprometterad i revolutionen
1848, lefde han i Schweiz, London och sedan 1854 i
New York, såsom musiklärare, kritiker och redaktör af
"New-York weekly review". Död 1871. Han utgaf sånger,
pianosaker samt skrifterna Civilisation und musik
(1845) och Musikalische novellen (1848). A. L.
Hagen, Theodor Joseph, tysk landskapsmålare, f. 1842,
lärjunge af O. Achenbach, blef 1871 professor och
1877 direktor vid konstskolan i Weimar. Han målar
med bred pensel och sund realism stora alplandskap,
vanligen af allvarlig karakter, och stämningsbilder
från Eifeltrakterna.
Hagenau (Fr. Haguenau), stad i
regeringsområdet Unter-Elsass, tyska rikslandet
Elsass-Lothringen, vid Rhens biflod Moder
och jernvägeii Strassburg-Weissenburg. 12,688
innev. (1880). Industrien omfattar förnämligast
bomulls- och sidenväfnader, porslin och läder. Stor
humleodling och handel med spanmål, olja och
vin. Skogen (17,000 har) afkastar årligen 750,000
kr. H. var fordom kejserlig riksstad, som erhöll
sin författning 1164 af Fredrik Barbarossa. Det af
honom befästa slottet, der riksklenoderna en kort tid
förvarades, nedbrändes af fransmännen jämte en stor
del af staden 1667. I närheten ligger vallfartsorten
Marienthal. S. A. L.
Hagenbach, Karl Rudolph, schweizisk teolog och
kyrkohistoriker, f. i Basel 1801, mottog under
sin vistelse vid Berlins universitet intryck
af Schleiermacher och Neander. Han fick en djup
öfvertygelse om kristendomens förnuftighet, om
öfverensstämmelsen mellan Jesu lära och det nittonde
århundradets bildnings- och humanitetssträfvanden,
då båda rätt fattas. Dock slöt han sig icke till de
lärjungar af Schleiermacher, hvilka, med fasthållande
af denna läras anda,
lemnade bakom sig dess dogmsystem såsom
en öfvervunnen ståndpunkt (nyrationalisterna). Han
förenade sig fastmera med dem, hvilka i dogmerna sågo
en verklig och nödvändig, ehuru ej afslutad eller
fullkomlig utveckling af kristendomens innehåll
(förmedlingsteologerna). 1829 blef han professor
i teologi i Basel. Sedan 1848 valdes han ständigt
till medlem af Basels stora råd. Död 1874. H. var
en lång tid den förnämste målsmannen i Schweiz för
förmedlingsteologien. Med det akademiska lärarekallet
förenade han en inflytelserik verksamhet såsom
predikant. Dessutom mottog han af sina medborgares
förtroende vigtiga politiska uppdrag. H:s talrika
skrifter föranleddes dels af hans akademiska
lärareverksamhet, dels af hans praktiska religiösa
sträfvanden. En vidsträckt användning såsom hjelpredor
vid de teologiska universitetsstudierna funno hans
Encyklopedie und methodologie der theologischen
wissenschaften (1833; 9:de uppl. 1874), Lehrbuch der
dogmengeschichte (1840; 5:te uppl. 1867) och Grundzüge
der homiletik und liturgik (1863). Ett sammandrag
af hans i Basel hållna populära föreläsningar
är Kirchengeschichte von der apostolischen zeit
bis zum 19:ten jahrhundert (1869–72; "Den kristna
kyrkans historia från äldsta tider till 19:e årh.",
1870–74; ny uppl. 1882 o. f.), i hvilken i synnerhet
författarens framställning af vexelverkan mellan
den kristna kyrkan och den nyeuropeiska odlingen
vunnit mycket bifall. För öfrigt utgaf han Predigten
(1830–53), hvilka förskaffat honom anseende såsom
en bland vår tids bäste predikanter på tyskt språk,
samt Glaube und unglaube ("Om tro och otro", 1874).
Hager, Hans Hermann Julius, tysk farmacevtisk
skriftställare, f. 1816, innehade 1842–
49 stadsapoteket i Fraustadt, men egnade
sig derefter uteslutande åt farmacevtiskt och
kemiskt författareskap. H. har såsom redaktör för
tidskriften "Pharmaceutische centralhalle" och genom
en mängd skrifter verkat för farmaciens utbildning
samt bekämpat lönnmedlens användande. Bland hans
arbeten märkas: Handbuch der pharmaceutischen
receptirkunst (1850; 3:dje uppl. under titeln:
Technik der pharmaceutischen receptur, 1875),
Manuale pharmaceuticum (1859; 4:de uppl. 1874),
Das mikroskop und seine anwendung (5:te uppl. 1875)
och Kommentar zur pharmacopaea germanica (1874).
Hagerup, Henrik Steffens, norsk sjöofficer,
statsråd, föddes i Kalundborg på Själland d. 23
April 1806, blef 1824 sekundlöjtnant i norska
marinen och befordrades 1854 till kapten. 1829–32
och 1835–38 var han anställd vid kustmätningen i
Nordland och Finmarken. 1841 blef han tygmästare i
marinen och var 1841–50 lärare vid sjökadettskolan
i Fredriksvärn. H. var äfven en verksam ledamot af
flere kungliga komitéer för sjöfarten, lotsväsendet
och flottans administration. Som representant för
Jarlsbergs og Laurvigs amt var han 1848, 1851 och
1854 medlem af stortinget, hvarest han väckte allmän
uppmärksamhet genom sitt sjelfständiga och från all
partihänsyn fria uppträdande. 1856 utnämndes H. till
statsråd och chef för marindepartementet samt till
konter-amiral. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
