Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hahn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
380,000 kr. mot eventuelt truppunderstöd. –
2. Hufvudstad i nämnda stat, vid
Kistnas biflod Musi och vid en bibana till
Bombay-Madras-jernvägen. Omkr. 200,000 innev., till
största delen muhammedaner. En svag fästningsmur
löper kring staden. Gatorna äro trånga och
smutsiga. Märkliga byggnader äro nisams palats
och det britiska residenset, några hindutempel och
många moskéer, af hvilka den förnämsta uppgifves
vara byggd efter mönstret af Kaaban i Mekka. I
närheten ligga den britiska militärstationen
Iskanderabad och bergfästningen Golkonda.
S. A. L.
Haidarabad (Eng. Hyderabad). 1. Distrikt i
kejsaredömet Indien, presidentskapet Bombay,
prov. Sind. Areal 23,447 qvkm. 724,000 innev. (1872),
större delen muhammedaner. – 2. Hufvudstad i
nämnda distrikt och i prov. Sind, på en ö, som
bildas af Indus och dess arm Fulaili, och genom
jernväg förenad med kuststaden Karaschi. 41,152
innev. (1872). Stora basarer, hvilka af gammalt varit
ryktbara för sina sadlar och damaskerade arbeten och
ännu äro väl försedda med lackerade arbeten, guld- och
silfverstickade tyger samt emaljer m. m. I närheten
ligger byn Miani, der engelsmännen 1843 vunno tvänne
segrar, hvilka gjorde slut på Sinds oberoende,
Haidar Ali (Eng.Hyder Ali), rajah af Majsor,
f. 1702, var en man af ringa börd, men lyckades
genom sin öfverlägsna förmåga svinga sig upp och blef
slutligen den mäktigaste herskaren i Indien. Först
vid nära 50 års ålder erhöll han ett sjelfständigt
befäl öfver en mindre afdelning af maharajahns af
Majsor här (1749), men från denna stund stego hans
makt och inflytande hastigt, och redan efter 12 års
förlopp (1761) var han i verkligheten, om också ej
till namnet, Majsors herre. Sitt rike styrde han
visserligen på despotiskt sätt, men han visade på
samma gång en hos en indisk furste ovanlig omsorg
för undersåtarnas väl. Med klokhet, hänsynslöshet
och ihärdighet arbetade han på förstoringen af sitt
rike och sin makt. Sedan han 1763 eröfrat Canara med
Bednore – han kallade sig nu "H. A. khan Bahadoor" –,
vände han sig 1765 mot mahratterna, slog nairs eller
krigarekasten på Malabar och eröfrade Kalikut. Den
engelska regeringen i Madras började nu frukta
för hans makt och hans eröfringslystnad och ingick
derför förbund med nisam och mahratterna mot deras
gemensamma fiende (1766), men redan följande året
lyckades H. A. spränga alliansen och draga nisam
öfver på sin sida. I sjelfva kriget låg han emellertid
under för engelsmännens öfverlägsna krigskonst, men
efter hvarje nederlag samlade han åter sina skaror
och var inom kort färdig till ny strid. Till sist
lyckades han framtränga till Madras och afskära
den engelska hären, som befann sig långt i söder,
från dess operationsbas (1769). Derigenom tvang
han engelsmännen till ett fredsfördrag, genom
hvilket alla eröfringar återställdes, och de båda
makterna förbundo sig till ömsesidigt bistånd vid
försvarskrig. Då H. A. på grund af detta fördrag
äskade engelsmännens hjelp mot mahratterna,
tillbakavisades hans begäran af regeringen
i Madras. H. A. intogs nu af hat till de
fördragsbrytande engelsmännen och gjorde till sin
lifsuppgift att bekämpa deras välde i Indien. Sedan
han under de närmast följande åren e] blott återtagit
de af mahratterna gjorda eröfringarna, utan äfven
utvidgat sitt rike ända till Kistnas stränder,
ansåg han tiden vara inne att vända vapnen mot
engelsmännen. 1779 afslöt han ett anfallsförbund
mot dem med de flesta mahrattfurstarna, och året
derefter skred han till anfall. Af Frankrike, som
1778 förbundit sig att understödja nord-amerikanerna
i deras frihetsstrid mot England, hade han blifvit
försedd med vapen och krigsförråd. Med sin 100,000
man starka här framryckte han till närheten
af Madras och eröfrade Arkot, innan ännu den
engelske generalguvernören Warren Hastings hunnit
ordna försvaret. Redan 1781 inträdde en vändning i
kriget, i det att H. A. blef slagen vid Porto Novo,
Polliloor samt Sholingur och den engelska flottan
intog Negapatam. Den 10 Dec. 1782 afled den åldrige
herskaren öfver Majsor, lemnande sitt rike och sitt
hat i arf åt sin son Tippo Saib.
Haidinger, Wilhelm Karl von, österrikisk mineralog,
född i Wien d. 5 Febr. 1795, son af mineralogen
Karl H. (f. 1756, d. 1797), började 1812 sina
vetenskapliga studier i Graz, under ledning af
den store mineralogen Mohs, och gjorde 1822–27
mineralogiska studieresor i vestra, södra och
norra Europa. 1827–40 verkade han såsom ledare af
sina bröders porslinsfabrik, i Elbogen, utan att
derför lemna sina vetenskapliga forskningar å sido.
Han kallades 1840 att efterträda Mohs såsom
föreståndare för mineraliesamlingen i Wien. År 1843
började H. offentliga föreläsningar i sin vetenskap,
hvilka han fortsatte till 1849. S. å. utnämndes han
till chef för den genom hans ihärdiga sträfvanden
stiftade Geologische reichsanstalt, hvars ledning han
innehade till 1868. Död i Wien d. 19 Mars 1871. –
Inom sin vetenskap utvecklade H. en förvånansvärd
verksamhet. Ensamt i Vetenskapsakademiens i Wien
publikationer offentliggjorde han 1847–69 mer än
225 afhandlingar. Under sin vistelse i England på
1820-talet publicerade han i särskilda vetenskapliga
tidskrifter derstädes omkr. 40 uppsatser. Den af
honom grundlagda naturvetenskapliga föreningens
"Naturwissenschaftliche abhandlungen" (1847–50)
och "Berichte" (1847–50), hvilka han redigerade,
innehålla af honom öfver 150 artiklar. Slutligen
innehålla åtskilliga andra lärda tidskrifter en
stor mängd meddelanden af hans hand. Derjämte utgaf
han flere större arbeten, såsom Bericht üer die
mineraliensammlung der hofkammer (1843) och Handbuch
der bestimmenden mineralogie (1845–46). Bland H:s
vigtigaste arbeten må nämnas hans undersökningar
öfver mineralens s. k. pseudomorfoser och optiska
egenskaper, hans bearbetning af Mohs mineralogiska
system, hans geologiska öfversigtskarta af Österrike,
hans studier öfver pleokroiska kristaller och ljusets
polarisation, hans forskningar öfver meteorstenarna
o. s. v. En särskild förtjenst inlade H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
