- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
523-524

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haïti ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nämligen franska nationalförsamlingen 1790
beviljade kolonien sjelfstyrelse, fordrade de
frie mulatterna och negrerna del i densamma,
men deras begäran tillbakavisades med förakt af
de rike plantageegarna. De frie färgade kallade
då negerslafvarna till sitt bistånd, och d. 23
Aug. 1791 utbröt bland dem ett uppror. De hvite
nedhöggos, plantagerna förstördes, och sedan en
af de svartes chefer, Mayaca, lyckats eröfra Cap
François (1793), befann sig hela kolonien i de
upproriskes händer. Då de mot Frankrike förbundne
spaniorerna och engelsmännen vid denna tid besatte
några platser i kolonien, förenade sig negerhären
under Toussaint l’Ouverture med de till öns försvar
sända franska trupperna. Fienderna fördrefvos, och
den spanska delen af ön eröfrades. I freden i Basel
afträdde Spanien densamma till Frankrike (1795). När
Toussaint 1801 på H. upprättade en fri negerstat,
afsände Napoleon 1802 general Leclerc med 25,000
man för att åter lägga ön under franskt välde, men
hären dukade under för gula febern och negrernas
anfall. 1803 tvungos fransmännen att utrymma ön,
och negrernas anförare Dessalines lät d. 8 Dec. 1804
kröna sig till kejsare af Haïti under namn af Jean
Jacques I. Redan i Okt. 1806 störtades den despotiske
kejsaren af negergeneralen Henri Christophe och
mulatten Alexander Pétion. Efter tvänne års strider
mellan de båda segrarna delades 1808 den gamla
franska kolonien i en mulattrepublik (i söder),
med Pétion såsom president, och en negerrepublik (i
norr), med Christophe såsom president. Den spanska
delen af ön återtogs s. å. af spaniorerna. Christophe
förvandlade 1811 den norra staten till en ärftlig
monarki – han kallade sig derefter konung Henrik I –
samt gjorde 1816, efter Pétions död, ett misslyckadt
försök att eröfra mulattrepubliken. 1820 lyckades
emellertid mulattrepublikens president, Jean Pierre
Boyer, förena de båda staterna till en republik,
med hvilken han året derefter införlifvade det
spanska området. Den nya republiken Haïti erkändes
af Frankrike 1825, mot det att republiken förband
sig att betala plantageegarna en skadeersättning
af 150 mill. fr., hvilken summa 1838 nedsattes
till 60 mill. Boyer blef 1843 fördrifven, och
republiken sönderföll i två stater, i det att den
spanska delen af ön konstituerade sig till republiken
San Domingo. 1861 återförenades denna republik med
Spanien, men den dåliga spanska styrelsen framkallade
1863 ett uppror, och spaniorerna måste 1865 utrymma
San Domingo, som åter blef republik. Dess officiella
namn är Republica dominica. – I Haïti lät Faustin 1849
utropa sig till kejsare, men kejsaredömet störtades
1859, och republiken proklamerades å nyo.

Haizinger. 1) Anton H., österrikisk tenorsångare,
f. 1796, d. 1869, debuterade 1821 i Wien med stor
framgång. 1829 erhöll han liftidsengagement i
Karlsruhe och uppträdde 1828–30 i Paris under stort
bifall. 1850 lemnade han scenen. – 2) Amalie H.,
född Morstadt, vanligen kallad Neumann-H., tysk
skådespelerska, den föregåendes hustru, f. 1800,

debuterade 1815 i Karlsruhe som operasångerska. 1816 gifte
hon sig med skådespelaren Neumann och började kort
derefter uppträda äfven såsom skådespelerska. Sedan
hon 1823 blifvit enka, gifte hon 1827 om sig med
A. Haizinger. 1844 blef hon anställd vid Burgteatern
i Wien, der hon ännu för få år sedan utmärkte sig
i mère-noble-partier, och der hennes sextioåriga
konstnärsjubileum firades 1875.

Hajatila är det hos arabiska historieskrifvare
förekommande namnet på de österländska eller hvita
hunnerna.

Hajduker (Magyar. hajdú, plur. hajdúk,
herde), ursprungligen magyarer, serber och valaker,
hvilka flytt till skogarna undan turkarna och emot
dem förde ett ständigt guerrillakrig. Furst Stefan
Bocskai af Ungern tilldelade dem 1605, till belöning
för deras deltagande i hans uppror mot kejsar
Rudolf II, adelsprivilegier och anvisade dem till
boningsort ett eget distrikt i komitatet Szabolcs,
det s. k. Hajdukdistriktet (966 qvkm. 62,914 innev.,
1869), hvilket undantogs från komitats-indelningen
och sände representanter till den ungerska riksdagens
andra kammare. 1876 förenades det med ett par andra
områden till ett särskildt komitat, Hajdú (3,353
qvkm., 173,329 innev. 1880, med Debreczen till
hufvudstad). – Tidigt erhöll ungerska infanteriet
benämningen hajduker, och detta namn öfvergick
i 18:de årh. på de ungerska domarnas tjenare och
stormännens drabanter. Vid de tyska hofven anställdes
hajduker såsom lakejer eller kläddes tyska lakejer
på hajdukiskt sätt. I Sverige, der ordet skrifves
och uttalas hejduk, nyttjas det i föraktlig mening,
liktydigt med någons verktyg, passopp. – I Serbien
och Bulgarien är hajduk en allmän benämning på
röfvare.

Haje. Se Glasögonormslägtet.

Haj-fiskarna, Selachoidei l. Selachii, zool., bilda
tillsammans med rockorna (Batoidei) ordningen
Plagiostomi bland broskfiskarna (Chondropterygii
l. Elasmobranchii). Från rockorna skiljas de bland
annat derigenom att gälöppningarna sitta på sidan
och ej undertill såsom hos dessa. Hajfiskarna hafva
lång, cylindrisk kropp, vanligen försedd med mer
eller mindre tillspetsad nos samt baktill öfvergående
till en stark, böjlig stjert, som med sin bladlika
fena gifver dem en ovanligt stor simförmåga samt
snabbhet i rörelserna. Många arter, synnerligast de
större, tillhöra öppna hafvet och följa de vandrande
fiskstimmen. Större delen af de mindre arterna
lefva deremot nära stränderna. Talrikast förekomma
hajfiskarna i hafven mellan tropikerna och aftaga
i antal mot polerna. De flesta hafva vidsträckt
utbredning. Högst få gå ned på djupt vatten och
sannolikt ej under 900 m. Antalet kända arter utgör
omkring 140, fördelade på 10 familjer. Hajarna sakna
helt och hållet fjäll, men hafva i stället huden
försedd med kalkhaltiga taggar, till sin struktur
lika med tänderna. Hajskinn med mycket små och tätt
sittande dylika knölar kallas "chagrin". De smärre
hajarterna ätas i vissa land, synnerligast i Kina,
Japan m. fl. trakter i östra Asien. I Kina användas
hajfenor dels till beredning af gelatin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:25:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaf/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free