Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hale ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
H. Svarte (se Halfdan Svarte, 2.) och H. Hvite,
hvilkas moder var Åsa. samt H. Högben, som föddes af
en finsk qvinna vid namn Snöfrid. – Utom de nu nämnda
förekomma i sagorna många andra personer med detta
namn, som i forntiden synes hafva varit mycket allmänt
och omtyckt. Th. W.
Halfdan Svarte. Två norska konungar hafva burit detta
namn. – 1. H., konung i södra Norge i 9:de årh., var
son till Gudröd Veidekonge (se d. o.) och vid faderns
död endast ett år gammal. Hans broder Olof valdes till
konung i Vestfold, faderns ursprungliga rike, hvaremot
de eröfrade smårikena sleto sig lösa. H. uppfostrades
hos sin moder. Åsa, konungadotter från Agder, och
utsågs vid aderton års ålder till konung öfver detta
rike. Sedermera delade hans broder Vestfold med
honom. H. var en kraftig och ärelysten furste samt
underlade sig Vingulmark, Thoten, Land, Hadeland,
Romerige och Hedemarken. Med sin första maka, dotter
till konung Harald i Sogn, hade han en son, hvilken
efter morfaderns död blef konung i Sogn. Då denne
kort derefter afled, tog H. riket som arf efter honom
och lät det styras af Atle Jarl. Med sin andra gemål,
Ragnhild, dotter till Sigurd Hjert i Ringerige, hade
han sonen Harald (sedermera Harald Hårfagre). Emedan
H. var en vis och rättrådig konung och god årsväxt
rådde i landet under hans regering, blef han älskad
af folket. Våren 860 brast isen på Randsfjord under
honom, och han omkom. Hans undersåtar i Ringerige,
Romerige, Vestfold och Hedemarken önskade alla,
att han skulle högsättas i deras härad, ty de
trodde, att den rika äringen skulle följa honom
äfven efter döden. Slutligen enades de om att dela
den döda kroppen i fyra delar, så att hvarje härad
fick en del att begrafva på sitt område. – 2. H.,
konung i Trondhjem i 10:de årh., son af Harald
Hårfagre och Håkan Griotgardssön Jarls dotter Åsa,
uppfostrades hos sin morfader och fick redan under
faderns lifstid ett rike i Trondhjem. Då Harald
Hårfagre gjorde Erik Blodyx till Norges öfverkonung,
reste sig H. och sökte att innebränna sin broder
under ett gästabud på Möre. Men Erik undkom, och i
förening med sin fader drog han (931) i spetsen för
en här till Trondhjem för att taga hämd. H. samlade
också krigare, och härarna stodo redan slagfärdiga
på Reinsslätten, då det lyckades skalden Guthorm
Sindre (se Guthorm 3) att mäkla fred. H. dog
plötsligt under ett gästabud, 932, och det var den
allmänna tron att Gunnhild, Erik Blodyx’ gemål,
hade tubbat en trollqvinna till att förgifva honom,
O. A. Ö.
Halfdiameter, astron., halfva den skenbara diametern
(se Diameter).
Halfdäck, sjöv., egentligen ett sådant däck, som icke
upptager fartygets hela längd, utan blott finnes i
fartygets bakre del; ett dylikt däck i den främre
delen benämnes back (se d. o.). Fartyg l. båtar med
dylika däck och öppna midskepps kallas hälfdäckade.
På handelsfartyg förstås med halfdäck ett ofvanför
hufvuddäcket längst akterut befintligt upphöjdt mindre
däck eller afsats. Ligger kajutan på däck och
dess tak sträcker sig ända akterut samt till
relingarna, så får detta oftast namn af halfdäck,
men kallas på örlogsfartyg deremot hyttan. På
örlogsfartyg är halfdäck numera oftast parad- och
honnörsplatsen och utgöres på tacklade fartyg af den
öppna delen af hufvuddäcket, akterom stormasten
(det anses på tremastadt fartyg i allmänhet ej
sträcka sig längre än till aktersta masten), på
monitorer och pansarbåtar af den del, som är ofvan
chefens kajuta och gunrum, vanligtvis i fartygets
främre del. Såsom honnörsplats anses styrbordssidan i
hamn och lofvartssidan, om fartyget är till segels,
förmer än den motsatta sidan af halfdäcket.
R. N.
Halfenkel beckasin. Se Beckasin och
Halfbeckasin.
Halfflytande, mellantillståndet mellan fast och
flytande form.
Halffranskt band, bokb., bokband, som har endast rygg
och hörnsnibbar öfverdragna med skinn, i motsats
till helfranskt band. som helt och hållet är
skinnbeklädt.
Halffri, Helfri och Ofri tull, kallades den olika
tullbeskattning, som fordom egde rum hufvudsakligen
med hänsyn till den olika beskaffenheten och
nationaliteten hos de fartyg, med hvilka varors ut-
eller införsel verkställdes, men äfven i vissa
fall med afseende å den ort, hvarifrån införsel
af en vara egde rum. Redan i äldre tider var olika
tull stadgad för svenska och för främmande köpmän,
alltså med hänsyn till importörens person. Sedermera
bestämdes olika tullbelopp för gods i svenska skepp
för svensk räkning, för gods i främmande skepp för
svensk räkning, för gods i svenska skepp för främmande
räkning och för gods i främmande skepp för främmande
räkning. Men med afseende derå att, såsom det hette,
"mycket flärd och understucket väsend" förorsakats
af åtskilnaden i tullen emellan de svenskes och
de främmandes varor, blef, genom tullordn. d. 8
Dec. 1645, denna åtskilnad i tull till följd af
varuegarnas nationalitet upphäfd och skulle ankomma
allenast på skeppen. I detta hänseende gjordes
skilnad dels emellan svenska och främmande fartyg,
dels emellan svenska fartyg, som kunde föra en viss
bestyckning, och sådana, som hade ingen bestyckning
eller en mindre sådan än den föreskrifna. Sålunda
stadgades redan 1617, att en tredjedels lindring i
tullen skulle tillgodonjutas, då till varornas ut-
eller införsel nyttjades svenska, med styckeportar
försedda skepp, så stora, goda och värnbara, att
de kunde föra åtminstone 3 par göttingar. Denna
tull-lindring, hvilken 1645 inskränktes till sådana
svenska, af ek byggda skepp, som kunde föra 14
stycken, blef 1661 ytterligare inskränkt, så att
den egde rum endast för de ekfartyg, som voro byggda
minst till 24 stycken och af en rätt bestick 110 fot i
längden, 25 i bredden och 6 under öfverloppet. Dessa
skepp, som kallades "munderade", skulle tillgodonjuta
en tredjedels lindring i tullen för de varor de
förde. Denna lindring i tullen benämndes helfrihet
l. munderad skeppsfrihet. Öfriga svenska skepp,
hvilka voro försedda med mindre eller inga stycken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
