Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hale ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtnjöto lindring med en sjettedel. Denna lindring
i tull benämndes halffrihet l. omunderad
skeppsfrihet. Den tull, som erlades för varor, införda
med främmande fartyg, kallades ofri tull och utgjorde
hälften mer än den helfria och femtedelen mer än den
halffria. I tulltaxorna intill 1771 voro de helfria,
halffria och ofria tullbeloppen särskildt upptagna med
den proportion dem emellan, som här ofvan omnämndes;
men i 1771 års taxa upptogs blott den helfria tullen,
och i anmärkningarna till taxan föreskrefs, att till
denna i taxan utsatta helfria tull skulle läggas
en fjerdedel, då halffri tull borde betalas, och
hälften, då ofri tull borde erläggas. I afseende åter
på rättigheten att åtnjuta helfrihet vidtogos vid
olika tider åtskilliga förändringar. Så blefvo 1681
alla svenska, på klink byggda fartyg förklarade ofria
och 1693 munderade svenska kravelskepp, äfven af furu,
lika med dem af ek, helfria. 1722 blefvo alla svenska
på kravel inrikes byggda skepp, större eller mindre,
benådade med hela friheten vid utgåendet för alla i
Sverige fallande metaller samt andra stapelvaror och
vid inkommandet för allt gods, som hemtades på andra
sidan Kanalen, äfvensom för vissa uppräknade varor,
hemtade från åtskilliga land vid eller hitom Kanalen;
men för alla andra varor, hemtade ur andra eller
tredje hand i Öster- eller Nordsjön, uti eller hitom
Kanalen, åtnjöts helfrihet, endast såframt fartyget
var öfver 50 läster, samt halffrihet, då det understeg
detta lästetal.
Genom 1782 års tulltaxor, en för inkommande och
en för utgående varor, förklarades alla svenska
kravelfartyg för helfria både i afseende på införsel
och utförsel, utan hänsyn till lästetalet, samt alla
svenska klinkfartyg äfvensom främmande fartyg för
ofria. I dessa taxor upptogos icke häller helfria,
halffria och ofria tullbeloppen hvar för sig, utan
blott den helfria tullen samt i några enstaka fall
äfven den ofria, hvilken eljest, enligt ett generelt
stadgande i anmärkningarna till taxan, bestämdes
till 40 proc. för inkommande och 50 proc. för
utgående varor och således i hvad angick införseln
nedsattes med 10 proc. Halffriheten upphörde då,
ehuru en modifierad frihet fortfarande fanns till
följd af stadgandet att för wismarska och pommerska
fartyg, hvilka åtnjöto helfrihet för allt hvad af
dessa provinsers egna produkter med dem hitfördes,
den helfria tullen skulle för alla varor, som
de hitbragte ifrån främmande orter, ökas med 15
proc. för inkommande och med 20 proc. för utgående
varor. Särskildt var ock ett undantag gjordt från
helfrihetsrätten för eljest helfria fartyg genom
stadgandet att en del artiklar, bl. a. apelsiner,
citroner, franskt bränvin, vid införsel från annan
ort än produktionsorten skulle anses såsom införda
med främmande fartyg.
Skilnaden i tullbeskattning å varor, införda med
svenska kravelfartyg, och å varor, införda med
svenska klinkfartyg, upphörde först 1830, då åt
alla svenska fartyg förunnades helfrihet och då den
stadgade förhöjningen af 40 proc. för inkommande och
50 proc. för utgående
varor endast tillämpades vid skeppning med främmande
fartyg, så framt man icke i särskilda afhandlingar
med främmande makter öfverenskommit om undantag
i detta fall. Sådana öfverenskommelser afslötos
dock tid efter annan med de flesta europeiska
nationer, så att bland de nationers fartyg, som
idkade sjöfart på Sverige, endast franska fartyg icke
åtnjöto helfrihet, då genom tulltaxan d. 18 Dec. 1857
skilnaden mellan helfrihet och ofrihet i tullhänseende
upphörde. 1857 års tulltaxa stadgade, att varor, som
med främmande fartyg in- eller utfördes, icke voro
i Sverige underkastade andra eller högre afgifter,
än om de in- eller utfördes med svenska fartyg.
R. E. E-m.
Halfgetslägtet, Hemitragus, zool., ett till idislarna
(Ruminantia) hörande slägte, som har från sidorna
sammantryckta, framtill kantiga horn (hvilka hos
hannen äro tre- eller fyrsidiga och betäckta med
ringformiga tvärvalkar, men hos honan mera rundade
och rynkiga), naken nosspets och fyra spenar. Dit
hör halfgeten
l. tahiren, H. jemlahicus, hvilken blir 1,8 m. lång
och 87 cm. hög öfver bogarna. Hornen äro belägna
tämligen högt öfver ögonen och beröra hvarandra
nästan vid roten, sträcka sig derefter bakåt i
sned riktning och nästan tryckta intill hufvudskålen,
afvika från hvarandra utåt och böja sig i sin sista
tredjedel åter inåt och nedåt, men med spetsen
ännu en gång utåt. Halsen, frambenens öfre del och
kroppssidorna bakåt äro betäckta med ungefär 30
cm. långt hår, hvilket dock är blott antydt hos
honan. Färgen är mörkbrun, hos gamla bockar ljusare;
ett bredt, svart streck sträcker sig öfver ansigtet
och utefter hela ryggen till svansspetsen. – Halfgeten
förekommer i hjordar på ojämna och gräsbevuxna
ställen i Himalaja, särskildt der träd saknas.
Unga exemplar låta lätt tämja sig, fortplanta sig
i fångenskapen och para sig äfven med tama getter,
hvarigenom fruktsamma bastarder lära uppkomma.
C. R. S.
Halfgräs. Se Cyperaceae.
Halfhalt utgör vid ridning ett samlande af hästen
genom inverkan af sits, skänklar och hand, med
afsigt att antingen genast åter framsläppa honom
i samma takt, göra en vändning eller öfvergå till
långsammare takt. H. W. W.
Halfhästen. Se Dsjiggetai.
Halfkadens. Se Kadens.
Halfklot, l. hemisfer,
hälften af ett klot. Å himlahvalfvet och å jordklotet
åtskiljas norra och södra hemisferen af eqvatorn,
och å det senare östra och vestra halfklotet ("gamla
och nya verlden") af den genom Ferro gående första
meridianen. Jfr Halfsfer. E. J.
Halfknop, en knut af närstående
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
