Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haltomys ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hama, stad i Syrien, i en smal dal på ömse
sidor om Nahr-el-Ahsi (Orontes). Omkr. 45,000
innev. Staden är trångt och oregelbundet byggd på
bergssluttningarna, men har vackra och fruktbara
omgifningar, tack vare den rika bevattningen medelst
en mängd stora vattenuppfordringshjul, som omnämnas
redan af Abu-l-fida. H., som flerstädes nämnes
i Gamla testamentet under benämningen Hamath, var
ursprungligen en fenicisk koloni (1 Moseb. 10: 18) och
sedermera hufvudstad i ett litet sjelfständigt rike,
som af Jerobeam II eröfrades och förenades med Israels
rike (2 Kon. b. 14: 25–28). Efter den macedonska
eröfringen erhöll staden namnet Epiphania. Under
medeltiden blef den å nyo hufvudort i en liten
stat, bland hvars furstar märkes historieskrifvaren
Abu-l-fida.
Hamadan, stad i persiska prov. Irak Adjmi, vid norra
foten af Elvend, forntidens Orontes. Omkr. 50,000
innev. (enl. andra endast 15,000). Färgerier
och garfverier samt tillverkning af kopparkärl
och yllemattor. Stadens mest intressanta föremål
äro den arabiske filosofen Avicennas graf samt
Esters och Mordekais graf, till hvilken judar
vallfärda. H. antages vara forntidens Ekbatana
(se d. o.).
Hamadryaden, Kappbabianen l. Perukapan, Cynocephalus
hamadryas, zool., en till babianslägtet (Cynocephalus)
hörande ap-art, som förekommer tämligen allmänt på
Abessiniens och södra Nubiens kustberg, särskildt
på de ställen, der växtligheten är stark. Der lefver
han i stora flockar, hvilka ledas af några fullvuxna
hannar. Hamadryaden blir 75 cm. lång och har håret
på hufvudets sidor och kroppens främre del ända till
27 cm. långt. Pelsen liknar till fårgen nästan torrt
gräs och är ljusare, nästan askgrå, på hufvudets
sidor och på bakbenen; sätet är bjert rödt och
det nakna ansigtet smutsigt köttfårgadt. Honorna
hafva kortare hårbeklädnad och äro olivbruna till
färgen. Kappbabianen vandrar frampå förmiddagarna ut
för att söka sin föda, hvarefter flocken begifver
sig till någon upphöjd plats, der midten af dagen
tillbringas, af hannarna under hvila, af honorna med
att öfvervaka ungarnas lekar och upptåg. Sent på
eftermiddagen söka djuren upp vatten, äta derefter
ännu en gång och uppleta sedan en lämplig sofplats
i bergens hålor och skrefvor. Denna apa är mycket
modig och lär vid tillfällen af mycket stor fara gå
anfallsvis tillväga äfven mot menniskan. Kappbabianen
var känd af de gamle egypterna, hvilka kallade honom
"Anin" och hade helgat honom åt skrifkonstens gud,
hvarför djuret ofta finnes afbildadt på de egyptiska
fornminnena. Äfven i bibeln och hos äldre grekiska
och romerska författare finnes han nämnd. Numera
träffas han icke längre i Egypten, men i Abessinien,
der han kallas "Hebe", har hos infödingarna bruket
att bära håret kammadt och benadt alldeles på samma
sätt som hos Kappbabianen möjligen bibehållit
sig såsom ett minne af hans forna betydelse.
C. R. S.
Hamadryäder. Se Dryader.
Hamam (Hammam), Arab., varmt bad, offentligt bad;
sammansättningsled i namn på turkiska badorter,
t. ex. H.-Aida, i Mindre Asien,
H.-Meskutin. i Algeriet. – Hamamdsji-Basji,
uppsyningsmän öfver offentliga bad i Turkiet.
Haman (sannolikt ett persiskt namn) hette enligt
boken Ester (i Gamla testamentet) den persiske
konungen Ahasverus’ (sannolikt Xerxes I:s, 485–465
f. Kr.) förste minister l. vesir. Då juden Mordekai
vägrade att knäfalla för honom, fattade han mot denne
och hans folk ett oförsonligt hat och utverkade af
konungen en befallning om utrotandet af alla judar i
persiska riket. Genom drottningens, judinnan Esters,
mellankomst omintetgjordes denna plan, och judarne
fingo – då en återkallelse af en kunglig befallning
ej var möjlig – tillåtelse att försvara sig och
nedgöra sina fiender. Haman sjelf hängdes i den
galge, som han bestämt för Mordekai. Jfr Ester. –
En annan H. omtalas i den apokryfiska boken Tobias
(14: 10). Achiarus, Tobias’ brorson, som under
assyriske konungen Esarhaddon var förste minister
i Ninive, underhöll och hjelpte fram denne H., som
dock sedermera visade sig otacksam och sökte störta
sin välgörare, men dervid sjelf gick under.
Hamann, Johann Georg, tysk skriftställare, vanligen
kallad Nordens magus, föddes i Königsberg d. 27
Aug. 1730 och blef 1746 som student inskrifven vid
universitetet i sin födelsestad. Derefter tog han
anställning som lärare hos en familj i Riga, utbytte
inom kort denna tjenst emot en dylik i Mitau, men
fann sig icke på någondera stället vid arbetet, utan
bosatte sig 1755 hos en vän, en grosshandlare, för att
genom honom lära känna handelsväsendet. För sin väns
räkning företog han 1756 en affärsresa till London,
hvarest han till följd af dels sin oförmåga att
fullgöra det åtagna värfvet, dels sina utsväfningar
föll i den djupaste melankoli. Han började nu ifrigt
studera bibeln, och vid sin återkomst till Riga, 1758,
visade han en alltför stor trosifver, som stötte hans
omgifning. Redan 1759 begaf han sig till Königsberg,
der han en kort tid hade anställning som kopist i
krigs- och domänkamrarna (1763–64). Senare erhöll
han genom filosofen I. Kants bemedling plats som
"secrétaire-traducteur" vid accisverket (1767) och
packhusinspektor (1777). Död 1788. Hans skrifter,
hvilka alla polemisera mot materialism och fritänkeri,
beaktades föga af hans samtida, emedan han älskade
att förkläda sina ofta djupsinniga tankar. Cramer
offentliggjorde 1819 fragment ur H:s skrifter under
titeln "Sibyllinische blätter des Magus aus Norden";
Fr. Roth utgaf 1821–43 hans Sämmtliche schriften.
Hamar, en arabisk stam i egyptiska Sudan vid Hvita
Nilen. H. A.
Hamar, norsk stad, belägen i Hedemarkens amt
och Hamars stift, på östra stranden af sjön
Mjösen. Omkr. 2,500 innev. Säte för biskop och
stiftsamtman. Staden, som grundlades 1848, är genom
jernväg förbunden med Kristiania och Trondhjem. –
Icke långt från det nuvarande H. låg under medeltiden
biskopssätet af samma namn, som upprättades 1152 af
den påflige legaten Nikolaus Breakspear (sedermera
påfve under namnet Hadrian IV). Der funnos äfven en
katedralkyrka, tre andra kyrkor och några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
