Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handelsbalans, polit. ekon., uti inskränkt bemärkelse en tablå öfver förhållandet mellan ett lands förfallna kredit och debet på grund af dess utländska handel - Handelsbalken, jur., den af balkarna i Sveriges rikes lag, som innefattar lagstiftningen rörande handeln - Handelsbok, bok, hvari köpman gör anteckning om sådant, som angår hans rörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hamnar; ty deras vinst på fraktning af import är upptagen
i varuimportens värde (de importerade varorna upptagas
nämligen till det värde de hafva uti importhamnen),
och deras vinst af export kommer ej i fråga,
emedan exportens upptagna värde är dess värde i
utskeppningshamnen. I fall kreditsidans totalsumma
öfverstiger debetsidans, kallas handelsbalansen
gynsam, i motsatt fall ogynsain. Af det anförda
följer, att man ej får, såsom ofta sker, bedöma
ett lands handelsbalans genom att med hvarandra
jämföra exportens och importens värden; ett land kan
nämligen hafva gynsam handelsbalans, fastän importen
öfverstiger exporten. – I vidsträcktare bemärkelse
är handelsbalans en tablå öfver ett lands förfallna
kredit och debet med utlandet, af hvilka orsaker dessa
än må hafva uppkommit. För att beteckna denna balans
använder man dock ofta (och såsom äfven här i det
följande skall ske) termen betalningsbalans. I denna
balans ingå, jämte de poster, som handelsbalansen
upptager, följande. På kreditsidan: 7) de vinster,
som i landet bosatta personer göra såsom delegare i
företag i utlandet, de kapitalöfverflyttningar från
utlandet, som deraf uppkomma, och de kapital, som af
utländingar öfverflyttas för att i landet anläggas;
8) räntor och amorteringar på lån, som landet eller
i landet bosatta enskilda gifvit åt utlandet eller
der bosatta enskilda; 9) köpeskillingen för till
utlandet försålda värdepapper; 10) lån, som upptagas
i och indragas från utlandet, vare sig af staten
eller enskilda; 11) penningesändningar från utlandet
till personer, som uppehålla sig i landet, samt de
penningesummor, som från utlandet kommande resande och
invandrare medföra; 12) arf, testamenten o. d. från
utlandet. På debetsidan upptagas motsvarande poster,
genom hvilka utlandet eller i utlandet bosatta
enskilda erhålla förfallna fordringar på inlandet
eller i inlandet bosatta personer. Äfven med afseende
å denna betalningsbalans skiljer man mellan gynsam
och ogynsam sådan, alltefter som kreditsidans eller
debetsidans slutsumma är störst. – Är ett lands
betalningsbalans ogynsam, har det ett skuldsaldo till
utlandet att utjämna. Denna utjämning kan ske på flere
olika sätt, såsom genom 1) export af ädel metall; 2)
ökad varuexport; 3) minskad varuimport; 4) upptagande
af lån i utlandet eller diskontoförhöjningar,
som förmå utländingar att placera sina kapital i
landet; 5) försäljning af värdepapper till utlandet
m. m. Under olika förhållanden är än det ena, än det
andra af dessa sätt det fördelaktigaste. Om landet
t. ex. har öfverflöd på ädel metall, kan det första
sättet vara fördelaktigt; under motsatt förutsättning
åter skadligt, då ett annat bör väljas. Är ett
lands betalningsbalans gynsam, har det ett saldo att
fordra af utlandet, och detta kan utjämnas på lika
många motsvarande sätt som skuldsaldot. Om dessa
sätt gäller mutatis mutandis hvad nyss anmärkts
om sätten för skuldsaldots utjämning. – Oriktigt
är att bedöma ett lands ekonomiska ställning endast
efter dess handels- eller betalningsbalans. Uppenbart
felaktigt är det förra, ty såsom af det ofvan
anförda framgår, kan landet samtidigt hafva ogynsam
handelsbalans och gynsam betalningsbalans eller
tvärtom. Att åter bedöma ett lands ekonomiska
ställning endast efter dess betalningsbalans vore
lika orimligt som att bedöma en enskild persons
affärsställning blott efter hans förfallna skulder och
fordringar. Ty betalningsbalansen upptager hvarken
landets icke förfallna skulder och fordringar eller
dess öfriga tillgångar. Ej häller får man af en
förändring af betalningsbalansen i viss riktning
sluta till en förändring af landets ekonomi i samma
riktning. Så leder en stegring af varuimporten
under för öfrigt oförändrade förhållanden till
en försämring af betalningsbalansen. Men denna
varuimportens stegring kan mycket väl leda till
förbättring af landets ställning, t. ex. om
den består af produktionsmedel, som komme att
betydligt höja landets produktion. Under andra
förutsättningar åter, t. ex. om importen blott består
af tämligen öfverflödiga lyxartiklar, kan denna
försämring af betalningsbalansen vara ett symtom
af försämring af landets ekonomi. – Att utröna
huruvida ett lands handels- l. betalningsbalans
är gynsam eller ogynsam är en särdeles vansklig
uppgift. Ty den ekonomiska statistiken är hvarken
tillräckligt fullständig eller tillförlitlig. Det
hjelpmedel man, hvad betalningsbalansen beträffar,
har i noteringarna af utländska vexlar är dels
mycket svårt att handhafva (ty hvarje dags
vexelkurs angifver blott betalningsbalansens
ställning noteringsdagen, under det att det
vanligen är af intresse att känna ställningen
under en längre tid), dels får man derigenom
ej reda på orsakerna till balansens ställning.
D. D.
Handelsbalken, jur., den af balkarna i Sveriges
rikes lag, som innefattar lagstiftningen rörande
handeln. Den innehåller 18 kapitel, af hvilka
dock genom yngre författningar – k. förordn.
ang. utvidgad näringsfrihet d. 18 Juni 1864 m. fl. –
några blifvit upphäfda, andra ändrade. Motsvarande
balk benämnes i en del landskapslagar samt
i lands- och stadslagarna köpmåla balk.
E. S.
Handelsbok, bok, hvari köpman gör anteckning
om sådant, som angår hans rörelse. Emedan en
sådan bokföring är af betydelse icke blott lör
köpmannen sjelf, utan ock för dem, som inlåta sig i
affärer med honom, har lagstiftaren dels stadgat,
att vissa personer skola föra handelsbok, dels
närmare bestämt huru den skall föras (k. förordn.
d. 4 Maj 1855). Underkastade skyldigheten att föra
handelsbok äro icke blott köpmän, utan ock fabriks-
och yrkesidkare, dock icke de, som idka jord- och
bergsbruk eller handtverk i mindre skala. De särskilda
böcker, som skola föras, äro tre: dagbok, som upptager
allt, som i rörelsen förekommit, brefbok, hvilken
innehåller alla bref, som angående handelsärenden
afgått eller ankommit, samt inventariibok, som skall
utvisa huru tillgångar och skulder ställa sig gent
mot hvarandra för hvarje år. Underlåter köpman att på
föreskrifvet sätt föra dessa handelsböcker, drabbas
han af ansvar, om han försättes i konkurs. Särskild
betydelse har handelsboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
