- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
677-678

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handelskris, polit. ekon., en plötslig förlamning af affärs- och näringslifvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på de varor, hvilka af andra orsaker stigit
i pris. Men snart nog utsträckas de äfven
till andra varor. Det utbildar sig lätt den
föreställningen att äfven andra varors pris skola
komma att stiga; detta leder till spekulationsköp af
dessa varor, den deraf framkallade prisstegringen
föranleder ytterligare spekulationer o. s. v.
Särdeles vilda och ödesdigra måste dylika
spekulationer blifva, då de, såsom under 1870-talets
kriser, ganska allmänt utbreda sig äfven bland andra
klasser än köpmännen. Omsider måste dock en
tidpunkt inträda, då man blir varse, att man i
produktion och spekulation gått längre än hvad
konjunkturerna verkligen berättigade till och de
ekonomiska förhållandena i öfrigt tillläto. Det
disponibla kapitalet visar sig otillräckligt att
fullborda och drifva alla de fabriker, bruk etc.,
som blifvit anlagda. Derjämte inträder prisfall å
de produkter, som varit föremål for öfverproduktion
och öfverdrifven spekulation. Dels verkar den
ökade produktionen eller importen tryckande på prisen,
dels tvingas så småningom den ene spekulanten
efter den andre att sälja för att få medel att
fullgöra sina åtagna förbindelser. Visserligen
söka nu, då prisen visa tendens att falla, just
de, som blott spekulerat på prisstegring, undgå
att behöfva sälja; men de måste slutligen följa med
strömmen. Och när en gång början gjorts med
att sälja, så skyndar sig hvar och en att sälja
så fort som möjligt, ty ju längre man dröjer, dess
lägre pris erhåller man. De ifrågavarande varornas
pris sjunka enormt. Dessa omständigheter göra
det omöjligt för en stor mängd näringsidkare att
fullgöra sina förbindelser, och öfriga symtom,
som utmärka en kris, visa sig. Omständigheter af
denna art hafva bidragit till att framkalla de allra
flesta kriser, åtminstone de större. Man har
också, i det hela taget med rätta, såsom ett
för det moderna näringslifvet egendomligt drag
framhållit, att detsamma företer en vexling mellan
tider med ytterligt uppdrifven affärslust och
affärsverksamhet å ena sidan och stagnation
å den andra. – En med denna första grupp nära
beslägtad klass af krisorsaker äro vigtigare
produktionsförbättringar. De producenter, som
först begagna sig af dylika, göra vanligen stora
extra vinster, hvilket lockar andra producenter
att följa exemplet. Sträfvan att skörda så
stor vinst som möjligt drifver till stegring af
produktionen. Det gäller likväl härvid att vara
bland de första, som använda förbättringen; ty sedan
flertalet producenter tillgodogjort sig densamma,
försvinner genom konkurrensen dem emellan den
extra vinsten. På detta sätt framkallas ofta
en öfverproduktion i den näringsgren, i hvilken
förbättringen införts, i det att konsumtionen
af och efterfrågan efter dess produkter ej kunna ökas
i samma grad som produktionen. Tvärtom kan det ofta
hända, att konsumtionen till en början åtminstone
minskas, nämligen i de fall då förbättringen gör
produkterna varaktigare. Till på detta sätt
framkallade kriser hör t. ex. den under 1870-talet
utbrutna krisen i jern- och stålproduktion, hvilken
ännu (1882) icke är fullständigt öfvervunnen, och
som delvis framkallades genom det allmänna

införandet af Bessemers uppfinning. På samma sätt verkar
ofta upptäckten af nya, rika naturliga källor för
produktionen. – En tredje grupp af omständigheter,
som föranleda kriser, utgöres af sådana tilldragelser,
hvilka, såsom epidemier, modeförändringar, uppror,
större krigs utbrott och afslutande (med afseende
å vissa varor; se ofvan) o. s. v., föranleda
stark förminskning af konsumtionen och derigenom
af afsättningen af ett större eller mindre antal
produkter. Dessas pris sjunker; och om detta sker i
betydligare grad, kan en kris framkallas.

Det har länge varit föremål för tvist hvilken del
penninge- och kreditväsendet har i handelskrisers
uppkomst och förlopp. Under det några i
företeelser på detta område sett den egentliga
yttersta orsaken till handelskriser, hafva andra
åter förnekat, att de äro af något egentligt
inflytande i detta afseende. Såsom ofta påpekats,
visar dock erfarenheten, att ingendera af dessa
åsigter träffar det rätta. Om också förhållanden
i penninge- och kreditväsendet icke kunna ensamma
för sig framkalla handelskriser, är dock det sätt,
hvarpå detta utvecklar sig, af största inflytande på
krisens hela förlopp, dess styrka och följder. Såsom
ofvan anmärktes, föregås de flesta kriser af en
spekulationsperiod med stegrade pris på flere eller
färre varor, betydlig förökning af produktionen
eller importen af dessa varor och derigenom
förökning af den varumassa, som skall omsättas,
höga arbetslöner o. s. v. Dessa prisstegringar
och ökade omsättningar äro möjliga endast under
den förutsättning att tillgången på penningar
eller i deras ställe användbara betalningsmedel
ökats. Derjämte föranleda de förr eller senare
stegrade betalningar till utlandet. Prisstegringen
i hemlandet är nämligen egnad att öka importen
eller minska exporten eller åstadkomma bådadera och
sålunda försämra landets handelsbalans. Huru långt
nu prisstegringen skall kunna fortgå, utbreda sig och
fortvara samt i hvilken grad ökade massor af produkter
kunna vinna omsättning beror alltså i väsentlig
grad af penninge- och kreditförhållandena. Dessa
behof af ökade omsättningsmedel fyllas i vissa fall
hufvudsakligen genom förökning af den cirkulerande
penningmassan (så skedde på 1850-talet till följd
af den enormt stegrade guldproduktionen, och så
sker ofta i land med oinlösliga papperspenningar,
genom rundlig emission af dylika), men dylika fall
äro antingen abnorma eller undantagsfall. Under
vanliga och normala förhållanden är det endast genom
utsträckt bruk af krediten i dess olika former:
bokkredit, vexlar, anvisningar, banksedlar etc.,
som dessa behof kunna tillfredsställas. Derigenom
får kreditförhållandenas beskaffenhet väsentligt
inflytande på den utsträckning och intensitet,
som affärsverksamheten och spekulationen kunna ernå
under tiden närmast före krisen, och medelbart på
krisen sjelf, ty dennas styrka är nära beroende af
spekulationsperiodens karakter. I all synnerhet kunna
de sedelutgifvande bankernas åtgöranden vara ödesdigra
i detta afseende. Att deremot god tillgång på
penningar och kredit ej är tillräcklig för att



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:23:27 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaf/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free