Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handels- och näringsdiskonten, bankt., en mellan 1830 och 1872 bruklig benämning på en af Sveriges riksbanks fonder - Handels- och sjöfartsfonden, statsr., en särskild tillgång, som K. M:t eger att, oberoende af riksdagen, sjelfständigt disponera - Handels- och sjöfartsnämnd, Stockholms stads, består, enl. k. instr. d. 24 Sept. 1867, af 12 ledamöter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid 1830 års riksdag anvisades en fond af högst 3
mill. rdr b:co för att användas till handelns och den
större rörelsens främjande genom utlåning mot hypotek
uti enskildes löpande förskrifningar och accepterade
invisningar. Längre fram ökades denna fond, och det
bestämdes, att ur densamma äfven inrikes vexlar skulle
få diskonteras och kassakreditiv beviljas. Fonden
fördelades i vissa proportioner mellan de olika
lånekontoren. Genom 1858 års bankoreglemente
förenades med handels- och näringsdiskonten andra
utlåningsfonder, dess belopp fastställdes till
11,325,000 rdr rmt, och det bestämdes, att den skulle
användas utom till ofvan angifna ändamål äfven till
utlåning mot hypotek af aktier och publika papper
och af vågförda effekter. Derjämte bestämdes, att
de medel, som genom bankens upp- och afskrifnings-
samt depositionsrörelse blefvo tillgängliga,
skulle på samma sätt användas. I 1866 års och
senare reglementen var denna fond ej upptagen till
något bestämdt belopp. Från och med 1872 försvinner
slutligen benämningen handels- och näringsdiskonten
ur bankoreglementena. D. D.
Handels- och sjöfartsfonden, statsr., en särskild
tillgång, som K. M:t eger att, oberoende af
riksdagen, sjelfständigt disponera. Denna fond
afsåg ursprungligen bestridande af utomordentliga
utgifter till handelns och sjöfartens skydd genom
konvojer. Tillgångar hafva blifvit beredda genom
en särskild "tullförhöjning", som, efter franska
revolutionskrigens utbrott, ålades utgående och
inkommande varor genom k. kung. d. 2 Febr. 1797. Denna
författning supplerades och efterträddes af andra
författningar under åren 1798, 1799, 1800, 1802,
1803 och afsåg dels handelns skydd i allmänhet,
dels särskildt mot barbareskstaterna. Förvaltningen
af de inflytande medlen öfverläts åt det 1797
återupplifvade konvojkommissariatet. Den ofvannämnda
afgiften påbjöds efter öfverenskommelse med
handelssocieteterna och under förklaring att den
framdeles skulle upphöra. Detta skedde dock ej. Den
skildes 1799 från tulltaxan och benämndes sedermera
konvojafgift. Den 13 April 1825 utfärdades ny taxa på
konvojafgifter. Sedan Frankrike 1830 eröfrat Algeriet
och injagat fruktan hos sjöröfvarestaterna, erkändes
utgifterna för sjöfartens skydd vara mindre, till
följd hvaraf lindringar medgåfvos genom k. kung. d. 10
Sept. 1831 och d. 27 April 1833. I k. kung. d. 27
Febr. 1835 stadgades, att konvojafgift å utgående
varor skulle tills vidare upphöra, och i enlighet med
k. kung. d. 19 Juni s. å. sattes afgiften å inkommande
varor till 10 proc. af tullbeloppet, förändrades
namnet derå till handels- och sjöfartsafgift
och anslogs öfverskottet till svenska sjöfartens
befordrande. Vid 1856–58 årens riksdag beslöts, att
denna afgift såsom särskild beskattningstitel skulle
upphöra och innefattas i den tullsats, som i tulltaxan
bestämdes, hvaremot ersättning till fonden skulle
af tullmedlen gäldas till ett årligt belopp af minst
750,000 rdr rmt, samt att, då tullinkomsterna i brutto
öfverstege 15 millioner rdr rmt, fonden jämväl skulle
på öfverskjutande tullbeloppet alltid erhålla 5 proc.
Vid bestämmande af detta ersättningsbelopp afsågs
bl. a., att i bredd med handelns och sjöfartens
betydligare tillväxt man genom understöd ur fonden
borde sättas i tillfälle att vidtaga åtgärder
eller uppmuntra företag, som främjade handelns
och sjöfartens utveckling. Efter hemställan af
ständerna vid 1860 års riksdag förordnades genom
k. br. d. 15 Nov. 1867, att konvojkommissariatets
verksamhet såsom särskildt ämbetsverk skulle med
samma års stat upphöra, samt att handels- och
sjöfartsfondens kontanta medel skulle öfverlemnas
till statskontoret. Sedan K. M:t i proposition den
5 Jan. 1869 förklarat sig vilja afstå från det till
fonden ingående bidrag från tullmedlen mot det att
riksdagen öfvertoge de förpligtelser, för hvilka
utgifter voro på fonden anvisade till ett belopp af i
rundt tal 670,000 rdr rmt, och sedan riksdagen dertill
lemnat bifall, äro fondens tillgångar inskränkta
till fondens utlånta kapital samt de räntemedel, som
derför inflyta, äfvensom en särskild inkomst af Nya
Trollhätte kanalbolag till minst 15,000 kr. Fondens
kapitaltillgång uppgick 1879 till något öfver
2,400,000 kr. och dess årliga inkomst till 110,000
kr. Med denna fonds tillhjelp har regeringen satts
i tillfälle att på mångahanda sätt främja Sveriges
handel och kommunikationer. Telegrafinrättningen
har denna fond att tacka för sin tillkomst. Flere
enskilda jernvägar och kanalföretag hafva derifrån
erhållit understöd i form af lån eller anslag. De
anslag, som erfordrades för aflösning af Öresunds-
och Schelde-tullen voro på denna fond anvisade;
och utan de tillgångar denna fond beredt skulle
måhända sjöexpeditioner, sjökarteväsendet,
lifräddningsanstalter, handelsflottans
pensionsväsende, som nu äro öfverflyttade på
riksstaten, ej ännu varit hugnade med anslag till nu
bestämda belopp. H. L. R.
Handels- och sjöfartsnämnd, Stockholms stads,
består, enl. k. instr. d. 24 Sept. 1867, af
12 ledamöter, som stadsfullmäktige inom eller
utom sig för hvarje år utse. Nämnden eger antaga
stadsmäklare, skeppsklarerare och notarii publici,
vid tillsättande af dispaschör yttra sig om den
sökandes lämplighet, äfvensom vaka öfver gällande
författningars efterlefnad i afseende å nämnda
personers tjensteutöfning. Nämnden har äfven
att utlåta sig beträffande sökande till lediga
svenska och norska konsulsbefattningar samt att,
i frågor angående handel och sjöfart, afgifva
yttrande, der sådant infordras af K. M:t eller annan
offentlig myndighet, stadsfullmäktige eller deras
beredningsutskott. Dessutom öfvervakar nämnden
ordningens upprätthållande inom Stockholms börs,
i hvilket afseende den utser tre kommitterade, som,
i enlighet med af nämnden meddelade föreskrifter,
dervid utöfva den närmare tillsynen. – I enlighet
med hvad för Stockholm är stadgadt skall, jämlikt
mäklareordningen d. 25 Oktober 1872, handels- och
sjöfartsnämnd tillsättas äfven i öfriga städer, der
mäklare finnas. Ledamöterna i denna nämnd utses, till
ett antal af minst 7 och högst 12, af stadsfullmäktige
eller allmän rådstuga för viss tid, ej öfverstigande
två år. A. D. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
