- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
687-688

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handjar, krigsv., ett hos österländingar och sydslaver brukligt vapen med bred klinga och inåt böjd egg - Handkula, krigsv., ett sorts under 16:de årh. brukliga små fyrbollar, som kastades med händerna - Handled ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Handjar (Arab. chandjar). krigsv., ett hos
österländingar och sydslaver brukligt vapen med

illustration placeholder


bred klinga och inåt böjd egg (se fig.) Det begagnas
både som handvapen och som bajonett. Dess längd är
50–60 cm. H. W. W.

Handkula, krigsv., en sorts under 16:de årh. brukliga
små fyrbollar, som kastades med händerna. De bestodo
af en stomme af jern eller tunnband, öfverklädd
med beckad säckväf och trossar samt fylld med en
fyrverkerisats, hvilken vanligen var sammansatt
af lika stora delar krut och salpeter samt hälften
svafvel, alltsammans fuktadt med linolja. För att
hindra kulans slocknande innan satsen utbrunnit
försågs handkulan ofta med s. k. släger eller
mordslag, ett slags med krut och hagel fyllda
rör, hvilka litet emellan aflossades. Kulorna
voro stundom äfven försedda med krokar för att
kunna fastna vid föremål, i synnerhet segel.
H. W. W.

Handled. Se Hand.

Handlod, sjöv. Se Lod.

Handlof. Se Hand.

Handmagasin, krigsv., i en fästning förvaringsplatsen
för en kortare tids, vanligen en dags, förnödenheter.
H. W. W.

Handmörsare. Se Handgranatmörsare.

Handpenning, jur., det penningebelopp, som vid
ett aftals ingående af ena kontrahenten till
den andra öfverlemnas såsom förskott å utfäst
betalning, på det att båda genom öfverlemnandet
och mottagandet må anses hafva erkänt sig bundna
vid öfverenskommelsen. – Sådan handpenning
kan förekomma vid aftal om arbetes utförande
samt vid köp-, leverans- och legoaftal. Gäller
legoaftalet nyttjanderätt, kallas handpenningen
fästepenning, afser det tjenstehjons anställande,
nämnes den städjepenning eller städsel. Om
man undantager städseln, saknar handpenningen
numera all annan juridisk betydelse än såsom
ett medel att styrka aftalet. Jfr Arrha.
K. H. B.

Handpennor. Se Fjäder.

Handpåläggning är en gammal, hos många folk
öflig ceremoni, som betecknar en religiös
invigning. Grekerna tillsatte sina ämbetsmän,
romarna frigåfvo sina slafvar, hebréernas stamfäder
välsignade sina barn genom att lägga sina händer
på deras hufvud. Inom den senare judendomen (efter
babyloniska fångenskapen) invigdes folkets offentlige
lärare genom handpåläggning. Den betecknade, att den,
på hvilken händerna lades, invigdes åt Gud, blef hans
egendom. Derför lade äfven offerpresten – såväl hos
judarna som hos hedningarna – sin hand på offerdjurets
hufvud. Från judendomen öfvergick ceremonien till
kristendomen. Jesus lade sina händer på barnen och
välsignade dem. Apostlarna lade sina händer på de
sjuka, när de skulle bota dem. Med handpåläggning
invigde församlingslärarna i Antiochia Barnabas
och Paulus till deras kall såsom hednamissionärer
(Apostlag. 13: 1–3). Detta bibelställe står i strid
med föreställningen om en magisk

verkan af handpåläggningen. De, hvilka sålunda
invigdes, voro redan uppfyllda med den Helige
ande. Bibelställen, der den Helige ande säges hafva
meddelats genom handpåläggningen (t. ex. Ap. gern. 8:
15 o. f.; 19: 6), anses af nyare bibelforskare
tillhöra en senare tid. Inom den katolska kyrkan
bibehöll sig allt framgent handpåläggningen vid
biskopars och presters invigning till ämbetet äfvensom
vid konfirmationens sakrament. Från katolicismen har
ceremonien öfvergått till protestantismen såsom formen
för invigning till kyrkliga ämbeten.

Handräckning. 1. Jur., i vidsträckt mening, det
biträde, som kan hos offentlig myndighet begäras
för utfående af en rätt eller till skydd mot
en rättskränkning. Så benämnas särskildt vissa
åtgärder, som öfverexekutor eger anordna till
förmån för den, som icke är berättigad påkalla
omedelbar verkställighetsåtgärd. Sålunda besluter
öfverexekutor qvarstad, skingringsförbud och
reseförbud mot gäldenär, oaktadt borgenärens fordran
icke är utmätningsgild; han eger vräka besittare
af annans fastighet, ehuru denne icke är dömd att
afflytta, han eger återställa besittning, som blifvit
egenmäktigt rubbad. För alla dessa åtgärder äro
dock särskilda vilkor stadgade, hvilka alla afse att
bereda trygghet för att handräckning icke lemnas i
andra fall än der dess behörighet och behöflighet
ligga för öppen dag. Jfr Qvarstad, Reseförbud,
Sjelftägt, Skingringsförbud, Vräkning. – 2. Krigsv.,
hvarje kommendering af trupp till förrättande af
släp-arbeten. Ordet nyttjas äfven för att beteckna den
kommendering af väpnad trupp, som på rekvisition
af landshöfding, domstol eller polismyndighet
lemnas till ordningens upprätthållande.
1. I. Afz. 2. C. O. N.

Handräckningspersedlar, förv., kallas den
utrustning, bestående af 1 par strumpor och 1 par
skor, som roten skall bestå sin båtsman, då
denne kommenderas till kortare tjenstgöring, s.
k. handräckning.
Kbg.

Handsax kallades fordom en eneggad huggare, af en
dolks eller större knifs storlek. En idrott, som
kallades handsaxaleken, bestod deri att man lekte med
tre handsaxar så, att ständigt en af dem var i luften,
och att, i det man kastade dem upp efter hvarandra,
man alltid grep den nedfallande saxen i mellankaflen
(handtaget). Konung Olof Tryggvesson var så skicklig
i handsaxaleken, att han kunde utföra denna idrott
medan han gick på årorna utombords, under det hans
män rodde på Ormen långe; och han gick på detta sätt
rundt omkring det stora fartyget utan att tappa
en sax eller att väta sina fötter. En heden man,
vid namn Endride ilbred, som framgångsrikt täflat
med Olof i många idrotter och äfven i handsaxaleken,
uppmanades att göra efter Olofs storbragd, men Endride
afböjde detta, utropande: "Icke bära guds änglar mig i
luften som eder", samt lät döpa sig af beundran för
den gudens makt, som skyddat Olof. – I den mytiska
skriften Gylfaginning omtalas en man, som var så
skicklig jonglör, att han hade sju handsaxar på en
gång uppe i luften. Th. W.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:25:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaf/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free