- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
703-704

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hanna ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det vigtiga Capuas, affall från Rom. Ihärdigt
fullföljde H. sin plan att söndra bundsförvandterna
från Rom och lät icke af framgången förmå sig att
försöka ett fruktlöst anfall på staden sjelf. Romarna
åter uppbjödo alla sina krafter att möta faran; alla
voro fast beslutna att kämpa till det yttersta. Också
började lyckan vända sig. H. fick ej de väntade
förstärkningarna. Han ingick förbund med Macedonien,
men det gagnade honom föga; vigtigare var biståndet
från Syracusae, men å andra sidan utvecklade romarna
en förvånande kraft. De hade antagligen 200,000 man
under vapen. Dugliga fältherrar, såsom Marcellus,
hämmade H:s rörelser. Snart eröfrade romarna Syracusae
och senare Capua. Nu var Rom öfverlägset. H. hoppades
på förstärkning från Spanien. Den kom ändtligen genom
hans broder Hasdrubal, men denne blef öfverrumplad
och slagen vid Metaurus, i Umbrien, 207.

Under tiden hade kriget i Spanien tagit en för
Karthago ofördelaktig vändning, i det att den
romerske befälhafvaren derstädes, den unge Publius
Cornelius Scipio, intagit större delen af Karthagos
besittningar. Då han 204 öfvergått till Afrika
och hotade Karthago, hemkallades H. från Italien,
der han hållit sig qvar i Bruttiernas land, och
förlorade 202 slaget vid Zama. Sedan fanns ingen
annan utväg än att söka fred, och denna beviljades
på hårda vilkor, 201. Derefter började för H. en ny
tid. Stor i freden som i kriget, egnade han sig åt de
inre förhållandena, införde en demokratisk styrelse,
ordnade finanserna och sökte genom kloka mått och
steg upphjelpa staten från det betryck, i hvilket den
kommit. Karthago började redan hemta sig, då H., af
politiska motståndare i Rom anklagad för stämplingar,
måste för att ej blifva utlemnad till romarna,
rädda sig med flykten. Han begaf sig till konung
Antiochos i Syrien och bistod honom med sina råd, då
denne inlät sig i strid med Rom. Antiochos begagnade
sig dock ej tillräckligt af H:s erfarna biträde, och
snart blef han slagen, 190. H. flydde då till Kreta
och derifrån till konung Prusias i Bithynien, men
då ett romerskt sändebud förmådde Prusias att lemna
honom i romarnas händer, tog han, beredd på faran,
gift och fann så döden, antagligen 183 f. Kr. R. Tdh.

Hannibal, Ehrenreich, medaljör, föddes i Stockholm
1678. Fadern, Martinus H., var konterfejare
derstädes och lefde ännu 1704. H. blef elev af Arvid
Karlsteen och biträdde honom i hans arbeten, men
utförde inga sjelfständiga sådana under sin vistelse
i fäderneslandet. Han lemnade detta för alltid 1704
och gick följande året i hertigens af Braunschweig
tjenst. För dennes räkning utförde han en mängd vackra
arbeten, liksom han arbetade äfven för konung Fredrik
I af Preussen, kurfursten af Köln, landtgrefven af
Hessen-Darmstadt, staden Hamburg m. fl., emedan
han ansågs som en af sin tids bättre medaljörer. Han
afled som myntmästare i Klausthal 1741. – H:s son
Martin Konrad H. vistades tre år i Sverige som
lärjunge af Hedlinger, återvände 1737 och var 1741–
58 stämpelskärare i Klausthal. -rn.

Hannibalsfejden l. Balsefejden kallades kriget mellan
Sverige och Danmark 1644–45 i gränslandskapen mot
Norge. Namnet togs af danske befälhafvaren Sehesteds
dopnamn Hannibal. Hannibalsfejden sammandrogs i
allmogens mun till Balsefejden.

Hannikainen, Petter, finsk skriftställare, född i
Sääminge socken i Finland d. 24 Aug. 1813, blef
student 1833, egnade sig från 1835 åt landtmäteriet
och nämndes 1857 till kommissionslandtmätare i
Viborgs län, hvarifrån han 1866 transporterades
till enahanda befattning i Nylands län. H. har
förvärfvat sig ett namn inom finska literaturen
såsom både tidningsman och vitter författare. Hans
tidning Kanava (Kanalen), som utkom i Viborg 1845–47,
var det första äfven för den bildade allmänheten
afsedda samt politiska och sociala frågor behandlande
blad, som utkommit på finska. Sedermera redigerade
H. landtbrukstidningen "Lukemisia maamiehille"
(Läsning för landtmän; 1849–50) samt flere andra
periodiska skrifter, af hvilka dock ingen lefde någon
längre tid. I dessa har han offentliggjort de flesta
af sina vittra skrifter, bland hvilka må nämnas
Silmänkääntäjä (Taskspelaren; 1847), ett af de
tidigaste alstren af den finska dramatiken. För finska
teatern har han skrifvit ett par originalpjeser och
dessutom till finskan öfversatt några dramatiska
arbeten samt Rambauds "Histoire de Russie".
R. T-dt.

Hanno. 1. H., med tillnamnet sjöfararen, gjorde,
möjligen 510 f. Kr., en upptäcktsresa till sjös
längs Afrikas vestra kust för att utvidga Karthagos
handelsförbindelser och grundlägga kolonier. Hans
resebeskrifniag öfversattes tidigt på grekiska;
denna öfversättning finnes ännu i behåll. – 2. H.,
med tillnamnet den store, ståthållare i Libyen
omkring 240 f. Kr., synes genom hårdhet hafva
föranledt libyernas affall i legosoldaternas
krig. Han var befälhafvare mot de upproriske,
men måste snart dela befälet med Hamilkar Barkas,
som sedan ensam förde detsamma. H. blef från
den stunden en hätsk fiende till Hamilkar och
hans ätt samt tillhörde fredspartiet i Karthago.
R. Tdh.

Hanno den helige. Se Anno.

Hannover [-åfer]. 1. Provins i nordvestra delen
af konungariket Preussen, vid Nordsjön, mellan
Elbe i ö. och Nederländerna i v. På södra sidan,
mellan prov. Westfalen och Sachsen, är gränslinien
mycket oregelbunden och området, förnämligast
genom inskjutande flikar af Braunschweig, styckadt
i flere smärre delar. Å andra sidan innesluter H.,
utom Bremen och några smärre distrikt, tillhörande
Braunschweig och Hamburg, storhertigdömet Oldenburg,
som från Nordsjökusten sänker sig nästan tvärs
igenom provinsen och klyfver densamma i tvänne
delar, hvilka sammanhänga genom en endast 6 km. bred
landremsa. Till H. höra ytterligare Jadeområdet
på oldenburgska kusten samt några af de frisiska
öarna. Till sin storlek, 38,424,8 qvkm., är H. den
tredje i ordningen af rikets provinser. – H. är
öfvervägande lågland. Berglandet, som omfattar icke
fullt 1/5 af arealen, är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:23 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaf/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free