Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hanna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken 1705 med sitt land förenade de lüneburgska
landen och 1715 af Danmark köpte de af detta land
från Sverige eröfrade hertigdömena Bremen och Verden,
hvilka områden Sverige i freden i Stockholm 1719 mot
ersättning af 1 mill. rdr formligen afträdde. 1714
besteg han Englands tron, hvarigenom hans stamland
för mer än 100 år förenades i personalunion med det
mäktiga öriket. H: s intressen vanvårdades ingalunda
af de engelske konungarna Georg I (1714–27), Georg II
(1727–60), Georg III (1760–1820), Georg IV (1820–30)
och Vilhelm IV (1830–37). Väl led landet betydligt
under sjuåriga kriget (1756–63), men det fick sedan
under en långvarig fred bota sina refvor och befann
sig i ett blomstrande tillstånd, då revolutionskrigen
afbröto den fredliga utvecklingen. 1801–02 hölls
H. besatt af preussarna, 1803 inryckte i landet en
fransk armékår, under general Mortier, och d. 5 Juli
s. å. måste den hannoveranske generalen Wallmoden
ingå på en konvention, hvarigenom hannoveranska
armén upplöstes, och H. förband sig att underhålla
en fransk armé. Genom fördraget i Schönbrunn (1805)
bortbytte Napoleon H. till Preussen, men knappt
hade traktaten kommit till utförande, förr än kriget
mellan Preussen och Frankrike utbröt, och Napoleon
återtog H. 1807 delades landet mellan Frankrike
och det nyupprättade konungariket Westfalen, med
hvilket äfven den franska delen af H. förenades
1810. Redan s. å. införlifvade Napoleon norra
delen af H. med Frankrike. På kongressen i Wien
(1814–15) återställdes H. såsom en i personalunion med
England förenad, sjelfständig stat och upphöjdes till
konungarike. Dess område utvidgades med Ostfriesland,
Hildesheim, Arenberg-Meppen m. m., hvaremot det afstod
Lauenburg till Preussen. I patentet d. 7 Dec. 1819
framställde prinsenregenten i H., hertigen af
Cambridge, grunddragen till en efter engelskt mönster
uppgjord författning, hvilken dock först 1822 trädde
i verkställighet. Till följd af Juli-revolutionens
(1830) inflytelser nödgades regeringen i H. 1833
proklamera en ny "Landesgrundgesetz", genom hvilken
ministeransvarighet infördes samt representationens
båda kamrar blefvo hvarandra likställda och erhöllo
ökad makt. När Vilhelm IV:s broder Ernst August
(1837–51), i enlighet med 1836 års arfföljdsordning,
1837 besteg H:s tron, upphörde personalunionen
med England. Han var en afsvuren fiende till alla
liberala åsigter, upphäfde 1833 års författning
och påbjöd 1840 en ny konstitution, hvilken gjorde
representationens inflytande till det minsta
möjliga. 1848 blef han dock tvungen att gifva efter
för folkviljan, utnämna en frisinnad minister och
antaga en mera liberal författning. Ernst August
efterträddes af sin blinde son, Georg V (1851–66),
hvilkens första regeringsår upptogos af strider med
representationen angående författningens ändrande. På
tyska förbundsförsamlingens tillstyrkan förklarade
slutligen konungen egenmäktigt författningen upphäfd
(1855) och oktrojerade 1840 års konstitution. Genom
påtryckning vid valen lyckades
regeringen 1857 vinna majoritet i andra kammaren;
men redan 1858 skedde ett omslag, och oppositionen
inom representationen växte sedan alltjämt. 1862
tvangs den reaktionäre ministern v. Borries
att afgå, och en liberalare ministèr kom till
styret, men 1865 återtog konungen sin reaktionära
politik. 1866 slöt sig Georg till Österrike och gaf
ett afvisande svar på Preussens fordran (d. 15
Juni s. å.), att han skulle afväpna och samtycka
till en reform af förbundsförfattningen. Detta
svar framkallade Preussens krigsförklaring, d. 16
Juni. Preussiska trupper inryckte i H., och Georg
tvangs, trots hannoveranernas seger vid Langensalza
(d. 27 Juni) att kapitulera (d. 29 Juni). Den 20
Sept. s. å. tog konungen af Preussen H. i besittning,
och d. 1 Okt. infördes den preussiska författningen
derstädes. H. blef en preussisk provins, men fick
behålla sina gamla administrativa och judiciella
inrättningar. Inom den tyska riksdagen och preussiska
landtdagen hafva de hannoverska ombuden alltid intagit
en mot Preussen afvog ställning, och det torde dröja
länge, innan H:s innevånare vant sig vid frölusten
af sitt lands politiska sjelfständighet.
Hannover, Adolf, dansk anatom, f. i Köpenhamn d. 24
Nov. 1814, blef 1832 student och
1839 medicine licentiat. 1841–48 var han anställd
som läkare vid Frederiks hospital och blef 1850
visitator vid samma hospital samt erhöll 1856
professors titel. Vid sidan af sin medicinska
praktik har H. utöfvat en betydande verksamhet
såsom anatom. Redan 1837 vann han universitetets
guldmedalj för en afhandling De structura gangliorum
systematis nervosi.
1840 prisbelönades han af Videnskabernes selskab
för svar på frågan Hvilke resultater tör physiologien
opstille af de senere mikroskopiske undersögelser
af nervesystemet? 1856 tillerkändes honom af
Franska institutet Montyonska priset för hans
undersökningar om ögat (Bidrag til öiets anatomie,
physiologie og pathologie, 1850). Förutom dessa
böra bland H:s många arbeten nämnas Mikroskopiske
undersögelser af nervesystemet (1843); Hvad är cancer
(s. å.); De qvantitate relativa et absoluta acidi
carbonici ab homine sano et aegroto exhalati
(1845); Om mikroskopets bygning og dets brug (1847);
Om menstruationens betydning (1851); Om epitelioma
(1852); Ueber die entwickelung und den bau des
säugethierzahns (1857); Öjets nethinde (1876, för
hvilket han 1878 för andra gången erhöll Montyonska
priset). Derjämte har han offentliggjort en mängd
förnämligast i Müllers Archiv och "Ugeskrift for
läger" intagna smärre afhandlingar. Bland dem må här
endast framhållas den, i hvilken han meddelade sina
resultat om kromsyrans användning vid mikroskopiska
undersökningar och derigenom åt den mikroskopiska
anatomien skänkte ett det utmärktaste hjelpmedel.
R. T-dt.
Hannoveranska hästen är numera till väsentlig del
en blandning mellan engelskt fullblod af ridhästslag
och äldre hannoveransk landtras. Under den långa tid,
som Hannover och England lydde under samma regenter,
fördes ett stort antal hästar af förstnämnda ras från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
