Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hansen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1880). H. skref äfven text till illustrationsverken
Gallerie deutscher tondichter (1873) och Gallerie
französischer und italienischer tondichter (1874).
A. L.
Hans Madsen, dansk prest, skall hafva väsentligen
bidragit till Johan Ranzaus seger på Öxnebjerg
(1535) öfver lybeckarna under grefve Johan af Hoija
och ärkebiskop Gustaf Trolle. Af en händelse
lärer han nämligen hafva hört de fientlige
härförarnas rådplägning samt med stor fara och
stora ansträngningar bragt underrättelse derom till
konungens krigshöfding. C. R.
Hans Marqvardsson, l. Johannes Marquardi,
biskop, sändes såsom dekan i Skara till Rom att
bevaka stiftets bästa och valdes under vistelsen
derstädes till biskop i Skara 1461. Vid hemkomsten
återfordrade han till domkyrkan de gods, som under
företrädarna beröfvats henne. Under de politiska
striderna i landet slöt han sig först till danskarna,
men öfvergick snart till svenskarna samt användes
af dessa såsom ombud vid flere underhandlingar,
såsom 1466 i Jönköping, 1468 i Halmstad och 1476 i
Kalmar. H. nedlade sitt ämbete 1477 och dog 1480.
B. S.
Hans Mikkelsen, borgare och borgmästare i Malmö,
Kristian II:s anhängare och under en tid slottsherre
på Köpenhamns slott, följde Kristian II till utlandet
1523 och tjenade honom troget på mångahanda sätt, till
dess konungen (1531) drog till Norge. H. dog 1532 i
Harderwijk i Geldern. I nordens reformationshistoria
har han en särskild betydelse såsom den förste
öfversättaren af Nya testamentet till nordiskt
tungomål (i förening dock med Henrik Smith,
Kristian Vinter o. a.). Öfversättningen trycktes
i Leipzig 1524 och skickades till Danmark tillika
med ett sändebref till det danska folket, hvilket
bref föranledde en af Povel Helgesens (Eliesens)
första stridsskrifter. Öfversättningen var icke
god; men den väckte en sådan läslust, att en ny
och bättre (Kr. Pedersens) snart kunde utgifvas.
C. R.
Hanssen, Georg, tysk nationalekonom, f. 1809,
blef 1837 professor i Kiel, 1842 i Leipzig,
1848 i Göttingen, 1860 i Berlin (der han tillika
blef medlem af statistiska byrån) och 1868 åter
i Göttingen. Utgående från den förutsättningen
att nationalekonomien hufvudsakligen är en
empirisk vetenskap, har H. icke framställt
något nationalekonomiskt system, utan blott
utarbetat statistiska monografier öfver enskilda
nationalekonomiska eller finansiella frågor. Bland
hans arbeten märkas: Historisch-statistische
darstellung der insel Fehmarn (1832), Statistische
forschungen über das herzogthum Schleswig
(1832–33), Die aufhebung der leibeigenschaft und
die umgestaltuing der gutsherrlich-bäuerlichen
verhältnisse in Schleswig-Holstein (1861), Zur
geschichte norddeutscher gutswirtschaf seit ende
des 16 jahrhunderts (1875).
Hansson, Holger, målare, vanligen kallad Holgert
målare, är en af de få inhemska konstnärerna från
Sveriges senare renaissance. Han nämnes första
gången 1586 som anställd vid Stockholms slott och
synes fortfarande haft sin hufvudsakliga verksamhet
der. För Karl IX
utförde han 1606–07, utom hufvudbanér,
"häroldkjortlar" och "kröningspelare", konterfej af
konungen och hans barn. Året derefter anordnade han,
jämte en Hinrich Wilhelm, "det larfveri (maskerad),
som gjordes till den Mecklenburgiske hertigens
bröllopp". Redan 1603 omtalas, att han fick
betalning för "contrafacter" (porträtt), hvaraf
ses, att han varit en verklig konstnär, ej blott
dekorationsmålare. Man skulle dock sväfva i okunnighet
om arten af hans konstnärskap, om ej ett minnesmärke
bevarats af detsamma i det graverade porträtt af
Gustaf II Adolf, som tillhör kyrkobibeln af 1618, och
hvilket utfördes efter teckning af H. Det är fint,
men hårdt tecknadt, att döma af gravyren. Sannolikt
har han ock gifvit ritningen till det porträtt af
konungen, som i kopparstick åtföljer lagupplagan af
1617. 1615 fick han af konungen uppdrag att afrita
Augdovs belägring, hvilka teckningar skulle brukas
som mönster för tapeter. Det sista år man känner
för H:s verksamhet är 1618, då han ingaf räkning på
arbete, bland annat till Gustaf Adolfs kröning. Ännu
1642 skattade "Holger målares enka krögerska" till
Stockholms stad. -rn.
Hansson, Anders Johan, målare, född i Skåne 1770,
blef elev vid målareakademien och uppträdde redan i
slutet af 1790-talet med historiska kompositioner
vid hennes utställningar. Efter att ett par gånger
hafva vunnit belöningsmedaljer för dylika arbeten och
utfört en eller annan altartafla åt landsortskyrkor
egnade H. sig hufvudsakligen åt porträttkonsten
och erhöll 1805 ritmästarebefattningen i Lund, der
han dock ej stannade längre än tre år. 1809 var han
åter bosatt i hufvudstaden. Han hade under tiden
blifvit agré af konstakademien och kallades 1814
till hennes ledamot. H. målade vid denna tid äfven
miniatyrporträtt, men sysselsatte sig för öfrigt mest
med kopiering och restaurationer. Redan Boye säger,
att "man har ganska få af hans originaltaflor". H:s
receptionsstycke i akademien, Hilleströms porträtt,
är rätt behagligt, fast utan egentligt djup, vare
sig i färg eller i uppfattning. Det är det enda af
hans arbeten, som finnes i offentlig ego. H. afled,
tämligen förgäten, i Stockholm 1833. -rn.
Hansteen [-sten], Christopher, norsk
astronom och fysiker, föddes i Kristiania d. 26
Sept. 1784. H. studerade vid Köpenhamns universitet
först juridik, men egnade sig snart åt matematiken,
blef 1806 lärare i detta ämne vid gymnasiet
i Frederiksborg, började 1807 sina undersökningar
öfver jordmagnetismen och blef på grund af ett arbete
öfver densamma 1814 lektor och 1816 professor vid
universitetet i Kristiania. Senare blef H. derjämte
lärare vid militärskolan derstädes. Genom
sina forskningar öfver jordmagnetismen vann
H. verldsrykte. Redan hans första större verk i detta
ämne, Untersuchungen über den magnetismus der erde
(1819) jämte bihanget Beobachtungen der abweichung
und neigung der magnetnadel, väckte stort uppseende
och föranledde, att under nästan alla sedan dess
företagna upptäcktsresor magnetiska iakttagelser
anstälts efter hans metod. Sjelf studerade
H. jordmagnetismen på olika orter (London, Paris,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
