Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hanstein ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Torneå domsaga samt är i ecklesiastikt hänseende
annex till Nedertorneå församling (hvars kyrka äfven
af staden begagnas), Hernösands stift, Vesterbottens
fjerde kontrakt. Med Vester- och Norrbottens läns
öfriga städer är staden förenad till en valkrets för
val till riksdagens andra kammare. Genom k. br. 1827
bestämdes, att i H. by skulle anläggas en köping;
dess regleringsplan fastställdes af K. M:t d. 3
Sept. 1828. Genom k. kung. d. 10 Dec. 1842 erhöll
denna köping allmänna stapelstadsrättigheter,
hvarjämte upphäfdes stadgandet i k. kung. d. 20
Maj 1812 om anläggandet af en stapelstad (med
namnet Karl Johans stad) å Öystinkäntä utmark,
vid Bottniska viken, 10 km. v. om elfvens utlopp.
K. S.
Hapaxlegomenon, Gr., (blott) en gång sagdt; ord, som
förekommer på endast ett enda ställe i literaturen.
Haphtarer (Haftarer), "slutföreläsningar" (af
Hebr. phatar, af skeda) kallas de 54 afdelningar, i
hvilka profeterna (nebiim) i den hebreiska bibeln äro
indelade (i motsvarighet till de 54 parasjerna i de 5
Moseböckerna). De äro afsedda för bibelns föreläsande
i synagogorna, der en haphtar, likasom en parasj
läses hvarje sabbat. Antalet 54 är lämpadt efter det
judiska skottåret, som räknar 54 sabbater. Haphtarerna
hafva fått sitt namn deraf att de lästes sist och
församlingen derefter afskedades.
Haploodontoidae. Se Gnagare.
Hapsal l. Habsal, hufvudstad i kretsen Wiek. i
det ryska guvern. Estland, vid Östersjön. 2,887
innev. (1881). Hafs- och gyttjebad. Ruiner af ett
slott och en kyrka. Staden skall hafva grundlagts
1279, kom 1559 medelbart under Danmark, såsom hörande
till den danske hertig Magnus’ biskopsstift Ösel
och Wiek, samt eröfrades 1563 af svenskarna. Den
hörde sedan till M. G. de la Gardies grefskap
Arensburg. Genom freden i Nystad 1721 afträddes
H. till Ryssland.
Hapta-gud, Nord. mytol., gudarnas gud, kallas Oden,
såsom den högste verldsherskaren. Th. W.
Hár, Nord. mytol., ett af Odens namn, som
betyder den höge. Samma namn igenfinnes
i Hávamál, den Höges sång. I den mytiska
gudasagan Gylfaginning uppträder Oden såsom ett
slags treenighet under namnen Hár, Jafnhár,
Þriði, d. v. s. den höge, jemnhöga och tredje.
Th. W.
Haraforer. Se Alfurer.
Haraker, socken i Vestmanlands län,
Norrbo härad. Arealen 7,815 har. 1,591
innev. (1880). Konsistorielt pastorat af 2:dra kl.,
Vesterås stift, Fernebo kontrakt. Vid H:s kyrka
vann, d. 17 Apr. 1464, den fångne ärkebiskopen Jöns
Bengtsson Oxenstiernas parti, anfördt af biskop
Kättil Vase och Sten Gustafsson Sture, en seger öfver
konung Kristian.
Harakiri l. Harakiru (eg. Hara-vo-kiru), Japan,
"uppristad buk", den numera nästan försvunna japanska
seden att afgöra hederstvister medelst magens
uppristande. Den förolämpade uppskär magen för att
återställa sin kränkta ära, hvarefter den förolämpande
måste följa det gifna exemplet. En japanes af stånd
förer alltid med
sig den vid ett sådant tillfälle föreskrifna hvita
drägten och de hvita tältförhängena, med hvilka man
bekläder huset, der duellen eger rum.
Harald (Harold), engelska konungar:
1. H. I Harfot, Knut d. stores af
Danmark-England son med Alfiva, sattes af sin
fader till lydkonung i Skotland och korades efter hans
död (1035) först till konung öfver landet norr om
Themsen och 1037 jämväl öfver Wessex l. landet söder
om Themsen. H. landsförvisade sin styfmoder,
Emma, hvilken sträfvade efter att få sin son
med Knut d. store, Hardeknut, antagen till konung i
England och Danmark. H. dog i Oxford d. 10 Mars
1040, just som hans halfbroder Hardeknut var stadd
på ett tåg emot honom.
2. H. II Godwinsson, son af den mäktige jarlen
Godwin och den danske jarlen Ulfs syster Gytha,
föddes antagilgen omkr. 1022. Han erhöll redan
omkr. 1045 Öst-Angelen i jarldöme, deltog med
sin fader 1051 i ett uppror mot konung Edvard
Bekännaren, gick s. å. i landsflykt till Irland,
men återkom 1052, då hans parti fick öfverhand,
samt blef efter faderns död (s. å.) jarl i Wessex.
Han var derefter den mäktigaste mannen i landet
och i sjelfva verket Englands styresman, under det
att Edvard Bekännaren bar kronan endast till namnet.
Samma dag som Edvard dog, d. 5 Jan. 1066,
valdes H., efter den aflidnes önskan, till konung
och kröntes dagen derefter af ärkebiskopen i York.
Norske konungen Harald Hårdråde och Normandiets
hertig, Vilhelm (Eröfraren), öfverföllo honom inom
året med krig. H. slog den förre vid Stanfordbro
(Sept.), men stupade i strid mot den senare vid
Senlac, d. 14 Okt. 1066 (jfr England, sp.
540–41). Historien att H. flytt ur striden,
sedermera fört botgörarelif och dött i Chester
saknar all grund. H. ådagalade stor militärisk
duglighet och personligt mod. Det lugn, som rådde
inom England, medan han hade makten, vittnar godt om
hans regentförmåga.
Harald, danska konungar och prinsar:
1. H. Klak, konung i Jylland, lät 826 döpa
sig i Ingelheim, vid Mainz, för att vinna kejsar
Ludvig den frommes understöd mot sina medtäflare
om makten. Vid hemfärden tog han Ansgar
med sig till norden. Troligen dog H. som
höfding öfver den danska kolonien i Frisland.
Med hans dop börja många medeltidskrönikor,
både danska och svenska, nordens historia,
C. R.
2. H. Gormsson, l. H. Blåtand, regerade 940–986
l. 987 och nämner sig sjelf i runinskriften på den
större Jällingestenen som "den Harald, hvilken vann
allt Danmark och Norge samt lät döpa danskarna".
Enligt Snorre var H. den norske konungasonen
Harald Gråfälls fosterfader och bistod denne i
hans anfall på Håkan Adalstensfostre, hvilket slutade
med Harald Gråfälls seger. Då H. emellertid icke
fick den skatt, som han betingat sig af Norge, mottog
han som vän Harald Gråfälls från Norge flyktade
motståndare Håkon Ladejarl, och med svek blef såväl
Harald Gråfäll som H:s brorson Guldharald, hvilken
gjorde anspråk på en del af Danmarks rike, rödd
ur vägen. Håkon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
