Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harcourt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från sin ministerpost, emedan Napoleon, som ansåg
honom för upphofsmannen till Potsdamfördraget,
i den officiella tidningen "Moniteur" förklarat
honom vara en menedare och förrädare. Detta
förorsakade en fullständig omkastning i H:s
politiska åskådningssätt. I hemlighet deltog han i de
förbundsunderhandlingar mellan Preussen och Ryssland,
som föregingo det fjerde koalitionskriget (1806),
och när han d. 10 April 1807 å nyo blef Preussens
ledande minister, uppbjöd han hela sin förmåga
för att sammanhålla det bristande förbundet. Men
snart (1807) måste han begifva sig till Ryssland,
emedan Napoleon gjorde hans aflägsnande till vilkor
för inledandet af fredsunderhandlingar. Redan
året derefter, 1808, återvände H. till Preussen,
och 1810 utnämndes han, med Napoleons samtycke,
till statskansler. Han fortsatte de af Stein
började reformerna, upphäfde alla skattefriheter
och skråtvång, införde näringsfrihet, förskaffade
bönderna dispositionsrätt öfver sin jord m. m. 1811
ansåg han tiden vara inne att bryta med Napoleon och
sluta förbund med Ryssland. Konung Fredrik Vilhelm
förband sig emellertid d. 24 Febr. 1812 att med sin
armé understödja Napoleon under det förestående ryska
fälttåget. Då den franska härens undergång i Ryssland
i Dec. s. å. blef bekant, samt då general York d. 30
Dec. på eget bevåg skilde de preussiska trupperna
från de franska och afslöt ett neutralitetsfördrag med
ryske generalen Wittgenstein, lyckades H. förmå sin
konung att afsluta en defensivallians med Ryssland
(d. 28 Febr. 1813). H. använde nu alla sina krafter
på organiserandet af det stora anfallsförbundet
mot Napoleon, men försummade dervid att aftvinga
de allierade stormakterna en förbindelse angående
ordnandet af Preussens gränser. Å Preussens vägnar
undertecknade han fredsfördraget i Paris (d. 30 Maj
1814), hvarefter han upphöjdes i furstligt stånd. Ännu
i åtta år stod han i spetsen för den preussiska
ministèren. Men ålderdomssvaghet, döfhet och lättja
samverkade till att förminska hans inflytande på
ärendenas gång. Hans personliga andel i det stora
arbetet på den preussiska monarkiens reorganisation
var ringa, och han gjorde icke en gång sina liberala
åsigter med tillräcklig kraft gällande gent emot den
inträdande reaktionen. På återresan från kongressen i
Verona afled han d. 26 Nov. 1822. H:s memoarer öfver
tiden från 1801 till freden i Tilsit äro utgifna
af L. von Ranke, under titeln "Denkwürdigkeiten
des staatskanzlers fürsten von Hardenberg"
(1876–77). "Mémoires d’un homme d’état" (1828),
som tillskrifvas H., äro ej författade af honom,
utan sannolikt af A. de Beauchamp. – 2. Friedrich
von H., den förres slägting, tysk skald, mera bekant
under psevdonymen Novalis, föddes d. 2 Maj 1772
på familjegodset Wiederstedt i Sachsen. Han erhöll
en omsorgsfull uppfostran i hemmet, intogs 1789
på gymnasiet i Eisleben, blef 1790 student i Jena,
hvarest han lärde känna Fichte och Schlegel, samt
studerade sedermera juridik i Leipzig och Wittenberg
För att utbildas till praktisk jurist begaf han sig
1793 till Arnstadt,
hvarest han förlofvade sig med Sophie von Kuhn. 1795
blef han auskultant vid saltverken Weissenfels,
1797–99 studerade han bergsvetenskap i Freiburg,
hvarest han efter sin fästmös död förlofvade sig för
andra gången, och derefter utnämndes han till assessor
vid saltverken i Weisenfels, hvarest han dog d. 25
Mars 1801, efter att 1800 hafva blifvit utnämnd till
amtshauptman i Thüringen. Under de bägge sista
åren af sitt lif stod H. i liflig förbindelse med
Tieck, bröderna Schlegel och de öfrige romantiske
skalderna, hvilka då hade sitt stamhåll i Jena,
och under samma tid skref han de flesta bland sina
dikter. Det förnämsta bland hans arbeten är romanen
Heinrich von Ofterdingen, som var ämnad att blifva
en poesiens apoteos, men aldrig fulländades. Renast
uttalar sig dock skaldens väsende i hans Geistliche
lieder. Hans Sämmtlihce schriften utgåfvos 1802
(5:te uppl. 1838) af L. Tieck och Fr. Schlegel,
hans Gedichte utkommo särskildt 1857 och 1869. H.,
som blifvit kallad "den romantiska skolans profet",
var en af de renaste representanterna för det bästa
i den tyska romantiken, och mer än någon annan af
romantikerna arbetade han på att till ett sammansmälta
lif och poesi, vetenskap och religion. Ett mystiskt
känslolif, som tog i sin tjenst till och med hans
ovanligt skarpa förstånd, beherskade honom helt
och hållet, hvarför äfven hans uttalanden öfver
filosofiska, estetiska och fysiska ämnen stannade
vid hemlighetsfulla antydningar eller egendomliga
orakelspråk. Det kristliga mysteriet bildar nästan
öfverallt kärnan i hans dikter. H. deltog aldrig i
sina vänners literära strider. Jfr "Friedrich von
Hardenberg, genannt Novalis. Ein nachlass aus den
quellen des familienarchivs" (1873).
Hardenberg-Reventlov, danskt grefskap i östra
delen af Låland, upprättades 1815 för Kristian
Henrik August Hardenberg, son af den preussiske
statsmannen furst Karl August Hardenberg och dotterson
af grefve Kristian Ditlev Reventlov. Det omfattar
sju hufvudgårdar, af hvilka H. (förut Krenkerup)
1400–1589 tillhörde slägten Gjöe och 1660–95 Jörgen
Skeel samt 1731 blef en del af stamhuset Reventlov,
hvilket 1851 upptogs i grefskapet H. Detta gick
1840 i arf till stiftarens dotter (d. 1867)
och derefter till den nuv. innehafvaren, grefve
Holck-Hardenberg-Reventlov. E. Ebg.
Hardenbergska striden. Se Hardenberg, A. R.
Harderwijk [-vejk], stad i nederländska
prov. Gelderland, vid Zuiderzee. Omkr. 6,000
innev. Staden drifver något handel och fiske,
men är nu vida obetydligare än under medeltiden,
då dess handelsförbindelser sträckte sig äfven till
Skandinavien.
Hardiesse [ardjäss], Fr. (af hardi, djerf),
djerfhet, dristighet.
Hardinge [harding], Henry, viscount, engelsk general
och statsman, f. 1785, inträdde redan 1798 såsom
fänrik i armén och gjorde sig inom kort bemärkt genom
sin tapperhet och sin militäriska förmåga. 1808 blef
han vice generalqvartermästare vid den nybildade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
