- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
753-754

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haren ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och omfattar 54 mtl inom Upland och
Gestrikland. Areal 22,212 har. Taxeringsvärde
1,287,170 kr. (1880). H:s bruk har 2
hammarsmedjor (2 smält-, 2 räckhärdar och 2
hamrar) med en årlig tillverkning af omkr. 500,000
kg. vallonjern. Stället, som ligger helt nära
Harboviken af Ålands haf, nämnes i tillgängliga
handlingar första gången 1534. Regeringen bortbytte
1638 Norr-Harg till landshöfdingen H. Kyle. Dennes
arfvingar sålde 1664 H. till riksamiralen grefve
G. O. Stenbock, som 1668 fick privilegier att der
anlägga hamrar och masugn. Anläggningen verkställdes
samma år af arrendatorn I. Mackey. Genom köp
öfvergick H. 1706–07 till K. Broman (sedermera
lagman), under hvilkens tid bruket 1719 brändes af
ryssarna. Bromans arfvingar sålde 1730 H. till
landshöfdingen frih. E. Oxenstierna. Denne
stiftade af H. med underlydande ett fideikommiss,
som fortgick i Oxenstiernska slägten till 1873,
då det vid hofmarskalken frih. K. G. Oxenstiernas
död öfvergick till hans dotter Ebba, gift
med hofmarskalken frih. J. Beck-Friis, hvilken
f. n. (1882) är fideikommissets innehafvare. Vid
bruket ligger Hargs jernvägsstation å
Dannemora-Hargs jernväg. Från stationen leder
en bibana af 4 km. längd till Hargs lastplats.
B. S.

Hargraves [-grävs], Edmund Hammond, de australiska
guldfältens upptäckare, f. 1815 i England, bosatte
sig 1833 såsom fåruppfödare (squatter) i Australien,
men begaf sig 1849 till San Francisco för att gräfva
guld. Till följd af likheten mellan de geologiska
förhållandena i Kalifornien och i Australien anställde
H. sedermera omfattande undersökningar i sistnämnda
land, hvilka hade till resultat upptäckten af de rika
australiska guldfälten i kolonien New South-Wales,
som gaf honom 10,000 p. st. i belöning. 1854 återvände
H. till England, der han utgaf Australia and its
goldfields
(1855).

Haribert. Se Charibert.

Har-indianer, en till atapaskernas folk hörande
indiansk stam, bosatt mellan Mackenziefloden
och Stora Björnsjön i Britiska Nord-Amerika.
H. A.

Hariri ("sidenhandlaren"), Abu Mohammed Kasim
Ibn Ali el, en af Arabiens ryktbaraste författare,
f. 1054, d. 1122, författade en samling af 50
"makarner" eller noveller, hvilka anses såsom
mästerstycken af arabisk konstpoesi. Hjelten i
dessa noveller, den äfventyrsälskande Abu Sejd
från Serug, uppträder under de mest olikartade
förklädningar och hänrycker läsaren genom sitt
spirituella och konstrika föredrag. Samlingen är i
original utgifven af de Sacy ("Les séances de Hariri",
1822) och i tysk öfversättning af Fr. Rückert ("Die
verwandlungen des Abu Seid von Serug", 1826; 5:te
uppl. 1875). H. uppträdde äfven såsom grammatisk
författare. I Molhad-el-irab behandlade han den
arabiska syntaxen i vers och i Dúrrat-el-ghawwas
de arabiska idiotismerna. Utdrag ur dessa båda
afhandlingar äro meddelade i de Sacy’s "Anthologie
grammaticale arabe" (1831).

Harjager. 1. Härad i Malmöhus län, utgör en del af
Rönnebergs, Onsjö och Harjagers

domsaga, fögderi och tingslag. Areal 21,149 har. 15,459
innev. (1880). H. omfattar socknarna Remmarlöf,
Örtofta, Lilla och Stora Harrie, Virke, Hög,
Keflinge, Vestra Karleby, Söderhvidinge, Dagstorp,
Barsebäck, Hofterup och Lyddeköpinge, större
delarna af Vestra Sallerup (med hela Eslöfs köping)
och Saxtorp samt mindre delarna af Stehag, Borrlunda
och Norrhvidinge. – 2. Kontrakt i Lunds stift. 16,360
innev. (1880). Kontraktet omfattar pastoraten Vestra
Karleby med Saxtorp, Vestra Sallerup med Remmarlöf,
Barsebäck med Hofterup, Hög med Keflinge, Örtofta med
Lilla Harrie, Stora Harrie med Virke, Norrhvidinge
med Dagstorp och Söderhvidinge med Annelöf.

Harkart, Friedrich Wilhelm, tysk industriidkare och
riksdagsman, f. 1793, var en af de förste i Tyskland,
som förstod att rätt uppskatta ångmaskinens betydelse,
och som arbetade för byggandet af jernvägar och
ångfartyg. Han har äfven inlagt stor förtjenst om
associationsväsendets utveckling och genom spridandet
af folkskrifter sökt höja jordbruket. 1848 invaldes
H. i den preussiska nationalförsamlingen och var
1848–72 medlem af preussiska landtdagen och tyska
riksdagen, der han spelade en ganska betydande
politisk rol såsom bl. a. jämte Bockum-Dolffs
(se d. o.) stiftare af den s. k. "venstra centern"
(1861). H. har författat Bürger- und bauernbrief
(1851), Zweiter bürger- und bauernbrief (1852) och
Wahlkatechismus pro 1852 für das deutsche volk,
hvilka flygskrifter väckte mycket uppseende.

Harkrank, Tipula, zool., ett slägte bland tvåvingarna
(Diptera). Hufvudet är litet, med cylindrisk,
utdragen snabel. Antennerna äro trådlika, 13-ledade,
kranshåriga; kroppen är långsträckt, med långa
vingar och ben, föga hårig, gråaktig eller smutsgul,
sällan svart samt ofta försedd med teckningar
på vingarna. I Skandinavien finnas omkr. 70
arter, bland hvilka flere äro mycket allmänna.
O. T. S.

Harlania. Se Arthrophycus.

Harlekin (Ital. arlechino), komisk mask i det
italienska lustspelet, commedia dell’ arte, härstammar
enligt några från de romerska atellanerna, enligt
andra från medeltidens karnevalsspel. Hans drägt
består af trekantiga, brokiga lappar, hvilken sluter
tätt intill kroppen, grå filthatt, färgade skor,
svart mask och ett slags klufvet träsvärd. Före
1560 var han, hvad han senare åter blifvit, en
begaf vad, men oförskämd och grofkornig tjufpojke,
men efter midten af 1500-talet förändrades hans
karakter, och han uppträdde då såsom en enfaldig
och utsvulten betjent, som af sin egennytta drifves
till bedrägeri. Den italienske H. talar alltid den
bergamaskiska dialekten och leder under åtskilliga
masker, ehuru ständigt i samma drägt, intrigen i
stycket. Hans älskarinna är Colombina. Liksom de
öfriga rolerna i comedia dell’ arte var H:s rol
icke utförd, utan helt och hållet öfverlemnad åt
skådespelarens qvickhet och uppfinningsförmåga. Men
som H. var hufvudpersonen i stycket, fordrades af
honom en vida större improvisationsförmåga än af de
öfriga uppträdande. Emellertid förenades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:23:27 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaf/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free