Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppdrifver ett dammoln, så tätt, att endast midt på
dagen några strålar af den rödfärgade solen kunna
tränga igenom. En karakteristisk egenskap hos denna
vind är dess ytterliga torrhet, hvaraf både växter,
djur och menniskor lida. De senare besväras af
torrhet i halsen, huden fjällar sig och andedrägten
försvåras. För att skydda sig pläga negrerna smörja
sin kropp med fett eller talg, hvilket gifvit upphof
till vindens namn (af aberrahman, blåsa, och tan,
fett, talg).
Harmenopulos, Konstantinos, berömd grekisk lärd,
f. omkr. 1320; d. omkr. 1380 i Konstantinopel, var
rådsherre hos kejsarna Johan Kantakuzenos och Johan
Palaeologus samt derefter domare i Tessalonika. Han
författade bl. a. Promptuarium juris (senaste
uppl. 1872), hvilket delvis ligger till grund för
den i Grekland nu gällande civillagen.
Harmens, Gustaf, läkare, född i Stockholm d. 4
Nov. 1699, egnade sig först åt medicinska studier,
derefter åt juridiken och inskrefs i kansliet samt
blef 1721 kanslist i sundhetskommissionen. Då
vaknade åter hos honom den gamla hågen för
läkarevetenskapen. Han lemnade 1722 sin tjenst
och studerade medicin i Holland, Frankrike,
England, Tyskland och Italien under åren 1722–26
och 1727–31. Efter att hafva blifvit medicine
doktor i Harderwijk utnämndes han 1732 till
e. o. professor i Lund och blef derstädes 1735
ordinarie medicine professor. 1771 tog han afsked
och dog i Lund d. 18 Nov. 1774. H. utöfvade en
ganska betydande författareverksamhet. De
flesta alstren af sin lärda flit nedlade han
i 42 akademiska disputationer, hvilka behandla
såväl rent medicinska som fysikaliska, kemiska
och naturalhistoriska frågor. Dessutom utgaf han
några parentationstal samt Föreläsningar om jordens
fruktbarhet och grunden till åkerbruket (1758).
R. T-dt.
Harmensen l. Harmsen. Se Arminius, J.
Harmodios och Aristogeiton (Lat. Harmodius
och Aristogiton), Grek. hist., två athenare,
hvilka genom att mörda envåldsherskaren
Hipparchos (514 f. Kr.) blefvo ansedda såsom
fäderneslandets befriare, ehuru mordet i sjelfva
verket var framkalladt af enskild hämd. Efter
döden dyrkades de såsom heroer, och ärestoder af
koppar restes åt dem nära uppgången till borgen.
A. M. A.
Harmoni (Fr. harmonie, Grek. harmonia af harmozein,
sammanpassa), öfverensstämmelse, samstämmighet.–
1. Filos., den enhet, som råder inom ett helt, hvars
moment stå i full samstämmighet med hvarandra. Denna
fulla samstämmighet innebär, att momenten, långt ifrån
att hämma eller inskränka hvarandra, tvärtom äro för
hvarandra nödvändiga, hvilket å sin sida hänvisar på
ett ursprungligt inre sammanhang dem emellan. Inom
ett fullständigt harmoniskt helt kan ingen del saknas
eller ens tänkas annorlunda än den är, utan att
harmonien rubbas. – Någon grad af harmoni måste finnas
inom hvarje organiskt helt. Men af en fullt harmonisk
form är det sinliga ej mäktigt. Endast den osinliga
verkligheten kan ega en sådan (se Reel enhet).
– 2. Musikt., a) hos de gamle grekerna, tonskala,
ordnad tonföljd; b) i nyare musiken, ackord
(se d. o.); c) i inskränktare mening, konsonant
ackord, treklang. – 3. Teol. Se Evangelieharmoni.
1. L. H. Å. 2. A. L.
Harmonia, Grekisk hjeltes., en dotter af Ares
och Afrodite (enligt en annan saga af Zevs
och Elektra), var förmäld med Kadmos, Thebes
mytiske grundläggare, hvilken såsom brudgåfva
förärade henne ett af Hefaistos förfärdigadt,
olycksbringande halsband. Långt efter Harmonias död
(eller förvandling till en orm) skänktes halsbandet af
Polyneikes till Erifyle, mot vilkor att hon skulle
öfvertala sin gemål, Amfiaraos, till deltagande i
"de sju furstarnas" härfärd mot Thebe. Under detta
tåg fann Amfiaraos sin död, och med anledning deraf
mördades Erifyle af sin egen son Alkmaion. Halsbandet
öfvergick sedan till Alfesiboia (eller Arsinoë)
och till Kallirrhoë, Alkmaions gemåler, alltjämt
orsakande olyckor, split och mord, till dess det
slutligen af Alkmaions söner deponerades bland
tempelskatterna i Delfi. Men dess olycksbringande art
röjde sig å nyo, då under det s. k. "tredje heliga
kriget" (357–346 f. Kr.) fokierna slogo under sig det
delfiska templets skatter och dermed beredde sin egen
undergång. A. M. A.
Harmonia praestabilita. Se Leibniz.
Harmoniera (Fr. harmonier), stämma öfverens, passa
tillsammans.
Harmonik. Se Harmonilära.
Harmonika (se Harmoni), musikt., gemensamt namn på
flere slags musikaliska instrument, dock vanligast
identiskt med glasharmonika, såsom benämning på
ett, antagligen af irländaren Puckeridge uppfunnet
instrument, hvars toner alstrades genom fingrarnas
gnidning mot olika stämda glasklockor. Större
utbredning vann detta instrument genom B. Franklin
(1763), hvilken fäste samtliga glasklockorna vid en
gemensam axel, som genom en trampinrättning sattes i
rotation, hvarvid klockornas kanter vidrördes med
fuktade fingrar. Virtuoser på glasharmonika voro
Marianne Davis, Marianne Kirchgässner, Dussik
m. fl. Mozart, Naumann, Beethoven komponerade
stycken för glasharmonika. Emedan gnidningen
mot fingrarna i hög grad angriper den spelandes
nerver, var man tidigt betänkt på att frambringa
tonen dels genom stråke (Mazzuchi), dels – i den
s. k. klavérharmonikan – genom tangenter (Frick,
Hessel, Röllig, Dendon, Klein), hvilka försök dock
ej vunno varaktig tillämpning. Afarter af harmonikan
är Chladnis eufon, Rieffelsens melodikon o. s. v. –
Glasharmonika kallas äfven ett barninstrument,
bestående af en rad öfver två band fästa glasstafvar,
hvilka anslås med korkhammare. – Munharmonika är en
barnleksak, som utgöres af en rad små tungpipor,
hvilka blåsas med munnen. – Dragharmonika. Se
Accordion. – Halm- (Trä-) harmonika. Se d. o.
A. L.
Harmonikord, musikt., ett af Kaufmann i Dresden
omkr. 1810 uppfunnet tangentinstrument, hvars strängar
bragtes att ljuda genom gnidning af en med läder
öfverdragen cylinder. Weber komponerade för detta
instrument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
