Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som eger realitet i sig sjelf. Detta så bestämda
väsende får, i enlighet med det allmänna språkbruket,
namn af lif, och dess i sig sjelf sin grund egande
yttring benämnes ande. Såsom en akt är nu andens
eller rättare hvarje andes väsende i sig slutet och
således ett och odelbart; men emedan dess reala vara
är handling, icke en abstrakt hvilande enhet, kunna
deri, i enlighet med dess egendomliga art, trenne
olika yttringar eller "urförmögenheter" särskiljas,
nämligen: "medvetenhet", "sjelfverksamhet"
och "känslighet". Flere eller andra verkliga
förmögenheter gifvas icke, och ur dessa tre andens
elementarkrafter söker H. deducera och förklara hela
den rika mångfalden af dess fenomenella lif. – Jfr
skildringen af H:s lefnad och filosofi i K. Sederholms
"Studien I" (1830) och Z. J. Cleves "Program vid
K. G. Th. Reins tillträde till professorsämbetet"
(Helsingfors 1869). M. G. S.
1. Hartman, Karl Johan, botanist och läkare,
föddes i Gefle d. 14 April 1790 och blef student
i Upsala 1811. 1813 företog han, med understöd af
Vet.-akad., en naturalhistorisk resa till Jämtland
och närgränsande delar af Norge samt beskref sina
iakttagelser derunder i Vet.-akad:s handl. (1814,
1818). H. blef med. kand. 1820, licentiat 1821,
kirurgie magister 1822 och med. doktor s. å. 1822–26
var han läkare vid invalidinrättningen å Ulriksdal,
1826–28 praktiserande läkare i Sigtuna samt blef
1828 provincialläkare i Eskilstuna och 1833 i
Gefle. Död i Stockholm d. 28 Aug. 1849. 1838 blef
H. medlem af Vet.-akademien. Stort namn vann H. inom
fäderneslandet genom sina botaniska arbeten, främst
genom sin ypperliga Handbok i Skandinaviens flora,
innefattande Sveriges och Norges växter till och
med mossorna; med inledning, afhandlande grunderna
för botanikens studium. (1820; 11:te uppl. 1879. De
6 senaste uppl. utgåfvos af H:s son Karl H.). De
bägge första upplagorna af detta arbete möttes med
skarpa kritiker, hvilka på den tredje (1838) utöfvade
en fördelaktig inverkan. Inledningen utgafs 1843
särskildt, under titeln Utkast till botanologien,
eller vextläran i allmänhet. Dessutom utgaf H. en
Svensk och norsk excursionsflora (1846; 4:de
uppl. 1866) och Utkast till populär naturkunnighet
(1836) samt offentliggjorde i "Botaniska notiser"
flere smärre afhandlingar af botaniskt innehåll. Äfven
såsom medicinsk författare var H. verksam. Utom
meddelanden i Sv. läkaresällskapets handlingar och
årsberättelser utarbetade han den bekanta boken
Husläkaren, eller allmänna och enskilda föreskrifter
i sundhetsläran, samt sjukdomslära, eller kort
anvisning att känna och rigtigt behandla de flesta i
Sverige förekommande inre oeh yttre sjukdomar (1828;
6:te uppl., omarbetad af O. F. Hallin, 1872). – De
rika samlingar, som legat till grund för H:s stora
"Flora", och vid hvilkas sammanbringande äfven H:s
ofvannämnde son varit verksam, inköptes 1882 af
grosshandl. O. Dickson i Göteborg och skänktes till
Upsala universitets botaniska museum.
2. Hartman, Karl, botanist, den föregåendes son,
föddes på Ulriksdal d. 5 Juni 1824 och
blef student i Upsala 1842 samt filos. doktor
1848. 1852 utnämndes han till lärare i naturvetenskap
vid högre elementarläroverket i Gefle och fick
1859 transport såsom lektor i naturvetenskap till
högre läroverket i Örebro. Allt ifrån sina yngre år
företog H. botaniska resor i olika delar af Sverige
och Norge, vistades 1849–50 i London för att genomgå
Linnés herbarium och gjorde 1867 med statsunderstöd
en naturvetenskaplig resa i Österrike och södra
Tyskland. H. har författat en mängd afhandlingar,
bland hvilka märkas Flora gevaliensis (1847–48,
utg. af H. i förening med hans broder Robert H., som
1863 utgaf en ny uppl. under titeln Gefletraktens
växter), Anteckningar vid de skandinaviska växterna
i Linnés herbarium (Vet.-akad:s handl., 1849–50) och
Nerikes mollusker (1864). Dessutom har H. utgifvit nya
tillökade upplagor af faderns botaniska handböcker
samt Skandinaviens förnämsta ätliga och giftiga
svampar (1874).
3. Hartman, Robert Vilhelm, botanist, den föregåendes
broder, född i Häggeby socken, Upsala län, d. 4
Mars 1827, blef student i Upsala 1847 och filos.
doktor 1854 samt utnämndes 1860 till adjunkt vid
högre elementarläroverket i Gefle. Dels i sällskap
med sin broder, dels ensam har H. gjort vidsträckta
botaniska resor i nästan hela Sverige och flere
delar af Norge. Utom smärre afhandlingar (de flesta
införda i "Botaniska notiser") har han utgifvit ett
mycket berömdt exsiccatverk, Bryaceae Scandinaviae
(hvaraf 1857–74 femton fasciklar utkommo).
Hartman, Viktor Laurentius, skådespelare, född
i Stockholm d. 30 Dec. 1839, blef 1852 elev vid
k. teatern och antogs 1861 till skådespelare vid
samma teater, till hvars mest använde konstnärer
han hörer. Sin största styrka ådagalägger
han i framställningen af glada, friska, litet
lättsinniga ungdomar med hjertat på rätta stället,
såsom Henri i "De onyttiga", samt titelrolerna i
"Don Cesar de Bazano" och "Volontären". Bland hans
öfriga roler märkas: Carlo van der Nooth i "Allt för
fosterlandet", Gerald i "Rolands dotter", titelrolerna
i "Ferréol" och "Ambrosius" samt Madinier i "Fruarna
Montambrèche".
Hartmann, Jakob von, friherre, bajersk general,
f. 1795, tjenstgjorde åren 1811–15 vid franska
infanteriet, men trädde 1816 såsom löjtnant i bajersk
tjenst, der han 1849 utnämndes till generalmajor
och brigadchef. Under en resa i Frankrike, 1854,
gjorde han öfver Paris’ befästningar och franska
östgränsen noggranna iakttagelser hvilka han
(1860) offentliggjorde i ett arbete, hvaruti
han påpekade sydfronten af Paris’ befästningar
såsom de lämpligaste att angripa. Såsom chef
för fjerde infanteridivisionen deltog H. i 1866
års krig, utnämndes 1869 till general och anförde
andra bajerska armékåren i kriget 1870–71. Hans
förnämsta bedrift under detta krig var intagandet
af platån vid Chatillon (d. 19 Nov. 1870), som
beherskade Paris’ sydfront. 1871 erhöll H. ärftlig
friherrevärdighet. Död 1873.
Hartmann. 1. Johan Peter Emilius H., dansk tonsättare,
föddes d. 14 Maj 1805 i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
