Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hasledsgalla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som helt och hållet okända, beslöt H. att blifva den,
som skulle sprida ljus öfver detta ämne. Hvarken
resans längd eller hans eget svaga bröst eller de
ekonomiska svårigheterna förmådde honom att afstå
från detta beslut. Med seg envishet förstod han att
undanrödja alla hinder, och i Augusti 1749 afreste han
med levantiska kompaniets skepp till Smyrna, sedan
han på våren s. å. aflagt medicine licentiatexamen
och disputerat för doktorsgraden (Theses medicae
inaugurales, praes. Rosén). Den 26 November 1749
ankom H. till Smyrna och öfvervintrade derstädes. I
Mars månad följande år begaf han sig inåt landet till
Magnesia, besåg berget Sipulus och for sedan tillbaka
till Smyrna. Derefter reste han genom Alexandria
och Rosette till Kairo samt dröjde der ett år, under
hvilken tid han underrättade sig om Egyptens klimat,
besåg pyramiderna, studerade noggrannare än någon före
honom Nilens ebb och flod samt gjorde rika skördar af
naturalster. Sedan till resans fortsättande penningar
insamlats i Sverige, begaf han sig i Mars 1751 till
Jaffa och det heliga landet samt återvände genom
Tyrus, Sidon, Cypern, Rhodus och Chio i Augusti
till Smyrna med rika samlingar af naturalier af
alla slag. Derifrån ärnade han besöka Libanon; men
hans gamla bröstlidande utbröt nu med våldsam kraft;
inga försökta botemedel hjelpte, och d. 9 Febr. 1752
dog han i byn Bodga utanför Smyrna. Efter hans död
lade hans kreditorer beslag på alla hans samlingar
och manuskript; på förslag af Linné och arkiatern
Bäck inköptes de kort derefter af drottning Lovisa
Ulrika för 14,000 daler k:mt och införlifvades med
naturaliesamlingarna på Drottningholm. Vid åsynen af
så många oerhörda saker på en gång hisnade Linné,
såsom han sjelf säger. H. hade under sin resa
till Vetenskapsakademien i Stockholm äfvensom till
Vetenskapssocieteten i Upsala och "Lärda tidningar"
sändt en mängd resebref, iakttagelser o. s. v. De
förvärfvade honom kallelse till ledamot af bägge
dessa lärda samfund (1750,1751), och till adjunkt
i medicinska fakulteten i Upsala utnämndes han
1751. Linné utgaf 1757 hans Iter palaestinum
eller Resa till Heliga landet 1749–1752.
R. T-dt.
1. Hasselrot, Mattias, prest, född i Lidköping
d. 29 Jan. 1769, blef 1791 student i Lund
och 1793 filos. doktor samt förordnades 1797
till vice rektor vid Lidköpings skola, men
måste inom kort fly ur riket, emedan han till
svenskan öfversatt den franska frihetssången
"La marseillaise". Efter någon tids vistelse i
Greifswald återkom han till Sverige och utnämndes
till rektor vid Lidköpings skola (1800). Sedan han
i Upsala aflagt teologie kandidatexamen (1806) och
i Göteborg blifvit prestvigd (1809), befordrades han
efter hvart annat till konsistorie-notarie i Skara
(1810). lektor i matematik vid gymnasium derstädes
(1811) och kyrkoherde i Ving (1812), hvarifrån han
1818 erhöll transport till Särestad. 1824 fick han
professors titel och blef 1830 teol. doktor. Död d. 28
Okt. 1839. Vid riksdagarna 1815, 1818, 1823, 1828 och
1834 var han ledamot af presteståndet. H. öfversatte
Campes "Theophron, eller den erfarne
rådgifvaren för den oförfarna ungdomen" (1794; 3:dje
uppl. 1851) och v. Asps "Resa i Levanten år 1796"
(1805).
2. Hasselrot, Karl, jurist, riksdagsman, den
föregåendes son, född i Skara d. 6 Jan. 1812,
blef student i Upsala 1831 och aflade 1833
hofrättsexamen. Efter att hafva tjenstgjort i
justitie-revisions-expeditionen blef han 1849
borgmästare i Alingsås och utnämndes 1858 till
häradshöfding i Ås och Gäsene härad af Elfsborgs
län samt förflyttades 1872 till Vestra Värends
domsaga i Kronobergs län. H., som vid 1840 års
riksdag var notarie i lagutskottet och sekreterare
i sammansatta banko- och lagutskottet samt 1844
sekreterare i sammansatta lag- och ekonomiutskottet,
var under riksdagarna 1853–54 och 1856–58 ledamot af
borgareståndet samt under de nio första riksdagarna
efter representationsförändringen riksdagsman i Första
kammaren för Elfsborgs län. Vid dessa nio riksdagar
liksom vid riksdagen 1856–58 var han ledamot af
lagutskottet, och han har under hela sin offentliga
bana varit en ifrig förkämpe för större humanitet
inom lagstiftningen. Spöstraffets och allmänna
kyrkopliktens afskaffande skedde på hans initiativ,
likasom äfven husagans utstrykande ur lagen. Hans
motion om dödsstraffets afskaffande antogs 1868
af Andra kammaren, men föll i Första kammaren på
en enda röst. H. har utgifvit: Minnesblad (1875;
tryckt som manuskript), utgörande en bild af hans
offentliga verksamhet, samt Om frihetsstraffen och
deras verkställighet (1876).
Hasselrörs tingslag är en del af Vadsbo härad i
Skaraborgs län och bildar jämte Hofva tingslag Norra
Vadsbo domsaga.
Hasselt, hufvudstad i belgiska prov. Limburg,
vid Demer. 11,361 innev. (1876). Tillverkning
af linnevaror, spetsar, tobak och bränvin. Den 6
Aug. 1831 vunno holländarna under prinsen af Oranien
en seger vid H. öfver belgerna, anförda af general
Daine.
Hasselö, en liten ö i Guldborgsund (Danmark) mellan
Låland och Falster, hvilken genom uppdämning gjorts
landfast med sistnämnda ö. Innevånarna härstamma från
holländska kolonister på Amager, hvilka i slutet
af 16:de årh. bosatte sig på H., samt äro ännu i
klädedrägt och seder betydligt olika Falsterborna. De
sysselsätta sig mycket med odling af köksväxter.
E. Ebg.
Hasselört. Se Asarum.
Hassenfratz [assenfrats], Jean Henri, fransk kemist,
f. 1755, började sin bana såsom timmerman i Paris,
men kastade sig sedan på studiet af matematik och
geografi samt blef 1780 ingénieur-géographe. 1783
studerade han, på uppdrag af regeringen, i Steyermark
och andra delar af österrikiska monarkien jern-
och stålfabrikationen samt fick efter hemkomsten
anställning hos Lavoisier. Sedan revolutionen
utbrutit (1789), slöt han sig med hänförelse till
republikanerna och inträdde i jakobinklubben, men
försökte efter förmåga mildra skräckväldets (1793–94)
fasor. Så t. ex. genomdref han, att den till natten
d. 30 Maj 1793 beslutna häktningen af girondisterna
uppsköts till följande morgon och räddade sålunda
mångas lif och frihet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
