Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hassenpflug ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hastfehr, svensk-tysk adlig ätt, som härstammade från
en westfalisk ätt, hvilken på 1100-talet inflyttade
till Danmark och (efter 1196) fick godset Köndes i
Wierland (Estland). En gren af ätten introducerades,
med Jak. Joh. H (se H. 1), 1675 i andra klassen
på svenska riddarhuset, erhöll 1678 friherrlig och
1687 greflig värdighet samt utdog på svärdssidan
1695. En annan gren af slägten, hvars samband med
den förra ej är kändt, naturaliserades 1731, med
bröderna Johan (öfverste 1754–60 för Jämtlands och
1760–62 för Björneborgs regemente, d. 1769) och Gustaf
Berndt H. (d. 1759), samt erhöll s. å. friherrlig
värdighet. Ätten är i Sverige utdöd, men fortlefver
i Preussen.
1. Hastfehr, Jakob Johan, grefve, fältmarskalk,
född i Reval 1647, ingick 1666 i krigstjenst såsom
musketerare vid ett af garnisonsregementena
i Riga och avancerade så snabbt, att han 1677
var öfverste vid lifgardet till häst och fot.
1686 (1683?) utnämndes han till generallöjtnant
och guvernör i Riga. 1687 till kungligt råd och
generalguvernör i Livland samt 1690 till
fältmarskalk. Sistnämnda år utsågs han
till kansler för universitetet i Dorpat. Död i
Riga 1695. 1678 erhöll H. friherrlig
och 1687 greflig värdighet. – Under det
danska kriget (1675–79) utmärkte H. sig genom
sin tapperhet i slagen vid Halmstad, Lund
och Landskrona. Såsom generalguvernör i Livland
lade han i dagen mycken duglighet, men äfven brist på
lugn och hofsamhet. Sedan han i början förgäfves
sökt genom tillmötesgående vinna den motspänstiga
livländska adeln, genomdref han reduktionsverket
i Livland med den yttersta hårdhet. Han var en af
enväldets trognaste anhängare och synes hafva stärkt
Karl XI i den tanken att man endast genom stränghet
kunde åstadkomma det livländska ridderskapets
"devotion".
2. Hastfehr, Berndt Johan, friherre, krigare,
landsförrädare, son af den ofvannämnde Johan H.,
född d. 3 Maj 1737, blef 1753 fänrik och 1763
major vid Jämtlands regemente, men förflyttades
sedan till Finland och blef major vid
Björneborgs regemente samt derefter öfverstelöjtnant
vid Åbo läns regemente. Genom slöseri och
obetänksamma affärsförbindelser kom H. på ekonomiskt
obestånd och nödgades 1775 af fruktan för bysättning
fly ur riket, men räddades från cession af Gustaf III,
hvilken äfven förskaffade honom ökade inkomster
genom att befordra honom till öfverste för Åbo läns
regemente (1776) och chef för Savolaksbrigaden
(1781). H. visade sin tacksamhet vid 1786
års riksdag, der han var en af ledarna för den
rojalistiska minoriteten på riddarhuset. Han var
den förste, som 1788 erhöll befallning att
gå öfver ryska gränsen. (De s. k. "föregifna
ordres af Gustaf III till baron H. att på karelska
gränsen börja kriget med förklädda trupper"
äro antagligen uppdiktade.) I början af Juli s. å.
besatte H. staden Nyslott och började belägra
fästningen derstädes. Under belägringens fortgång
sökte Anjalamännen förmå honom och hans officerare att
med brigaden draga sig tillbaka inom svenskt område,
och de lyckades
äfven framkalla allmän modlöshet inom
officerskåren. H. sjelf, som ej hade i sina händer
någon befallning från konungen att rycka in på
ryskt område, darrade för den förestående riksdagens
räfst och vände sig (d. 18 Aug.) till Gustaf III med
begäran om "antedaterade ordres". Konungen uppsatte
genast en instruktion, daterad Haga d. 23 Maj 1788,
i hvilken H. i händelse af krig befalldes att anfalla
Nyslott, samt en, d. 21 Aug. dagtecknad, befallning
att fortsätta blokaden. Men innan dessa papper
framkommo till H., hade denne upphäft belägringen
af Nyslott (d. 21 Aug.). Han visste med sig,
att han derigenom ådragit sig konungens onåd. på
samma gång som oppositionsmännen ("patrioterna")
hyste misstro till honom, och beslöt öfvergifva sin
konung samt blifva en "fosterlandsvän i Sprengtportens
anda". Vid Käuhkasalmi i Ruokolaks socken hade han
d. 20 Sept. ett möte med den i rysk tjenst varande
G. M. Sprengtporten, af hvilken han erhöll löfte om
en summa penningar (hans affärer voro fortfarande
i dåligt skick) samt om anställning i rysk tjenst,
hvaremot han sjelf förband sig att med sina trupper
understödja planen att skilja Finland från Sverige. Då
penningeförsändelsen dröjde och H:s anbud att träda i
rysk tjenst tills vidare afböjdes, började han tänka
på att för andra gången blifva rojalist, hvarför
han bad Sprengtporten upphöra med brefvexlingen
(d. 18 Nov.). För Gustaf III uppgaf han, att han
af nit för konungen och för att erhålla kännedom
om Sprengtportens planer trädt i förbindelse med
denne. H. dömdes för förräderi 1790 till döden,
men erhöll af konungen befrielse från straff och
tillåtelse att vistas inom Sverige. Snart lemnade
han emellertid fäderneslandet och begaf sig först
till England, derefter till Hamburg och slutligen
till Ryssland, der han blef brigadgeneral. Död
i Hvita Ryssland 1809.
V. K-r.
Hastighet, mek., det vägstycke en i rörelse stadd
kropp genomlöper på tidsenheten, lineär hastighet,
eller den vinkel, som under samma tid öfverfares af
radius vector till en partikel, roterande omkring en
axel, vinkel- l. rotationshastighet. Hastigheten är
efter rörelsens beskaffenhet antingen likformig eller
olikformig. I förra fallet är den på hvarje tidsenhet
tillryggalagda vägen eller öfverfarna vinkeln lika,
i senare fallet olika. Den olikformiga hastigheten är
accelererad eller retarderad, och härvid urskiljas
likformig eller olikformig acceleration (se d. o.).
L. A. F.
Hastighetsmätare kallas hvarje apparat, som mäter en i
rörelse befintlig kropps hastighet. – För bestämmande
af en ur ett eldvapen skjuten projektils hastighet
har en mängd instrument konstruerats. De kunna delas
i två slag: sådana, vid hvilka projektilens hastighet
i anslagsögonblicket bestämmes genom öfverflyttning
af dess rörelsemängd på en betydligt större massa
än projektilens; och sådana, hvilka mäta den tid
projektilen behöfver för att tillryggalägga ett visst
vägstycke. De senare äro lättare att handtera samt
mera användbara, då projektilbanan är starkare krökt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
