Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hassenpflug ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Haton [atång], Claude, kopparstickare, född fransman
och elev af Ch. Simonneau, inkallades af N. Tessin
för att gravera ritningarna till Stockholms nya
slott. Dessa blad af mycket stort format begynte
han utföra omkr. 1703, och omkr. 1712 voro de
fulländade. H. underhölls i Stockholm helt och
hållet på Tessins bekostnad, så länge detta arbete
varade. Under åren 1711–27 utförde H. dessutom en
och annan boktitel samt åtskilliga tämligen groft
graverade porträtt. Som konstnärlig gravör är han
af underordnad betydelse. Hans dödsår är okändt.
-rn.
Hatt (Isl. Höttr), hette ursprungligen en yngling
vid Rolf Krakes hof, hvilken de öfrige hirdmännen
alltid hade till spott och spe, ända till dess
Bödvar Bjarke tog vård om honom och lät honom
dricka blodet af ett rofdjur. H. vardt sedan en
tapper kämpe och fick namnet Hjalte den hugprude.
Th. W.
Hatt, hufvudbonad, som nyttjas af såväl män som
qvinnor. Hattar förfärdigas af flere vidt skilda
material, och hatt-tillverkningen omfattar många
olika industrigrenar. Inom den förnämsta af dem,
det egentligen s. k. hattmakeriet, tillverkas
hattar af filt och felb. Förfärdigandet af
fruntimmershattar af tyg (siden, sammet, m. m.), på en
stomme af karkas eller fiskben, utgör en framstående
gren af modesömnadsaffären. En tredje vigtig gren af
hattfabrikationen utgöres af halmhattstillverkningen,
hvilken särskildt i Toscana utbildats till en
betydande industri och der sysselsätter, endast
för flätningen af halmen, 80,000 arbeterskor. Med
halmhattarna beslägtade äro de s. k. panamahattarna,
hvilka indianerna i de inre Cordillererna
ursprungligen tillverkade af fibrerna af en palmlik
buske, som af infödingarna kallas bombonaxa. De äkta
panamahattarna skola blott hafva kommit från den
lilla staden Moyobamba i Peru. Jfr Drägt.
Hatt, bergsv. Se Drifning 3 c.
Hattala, Martin, österrikisk vetenskapsman,
f. 1821, utgaf såsom gymnasielärare i Pressburg
ett mycket betydelsefullt arbete: Zvukosloví
jazyka staro-i-novoceského a slovenského (1854;
Jämförande grammatik öfver gammal- och ny-tsjechiska
samt slovakiska språken), och blef s. å. docent i
slavisk lingvistik vid universitetet i Prag, der han
1861 utnämndes till professor. Han har författat flere
värdefulla afhandlingar af filologiskt och historiskt
innehåll, bl. a. om Igors drusjina och Libusjas dom.
Hattar och mössor, tvänne politiska partier, hvilka
i Sverige under frihetstiden kämpade om och skiftevis
innehade makten. Sedan det s. k. holsteinska partiet
(se d. o.), hvilket arbetade för Karl XII:s systerson
hertig Karl Fredriks af Holstein kandidatur till
svenska kronan och bekämpade den af Arvid Horn ledda
styrelsen, 1727 blifvit sprängdt, började redan
vid 1731 års riksdag en ny opposition framträda. I
spetsen för denna opposition stodo några medlemmar af
det forna holsteinska partiet, såsom grefvarna K. och
Fr. Gyllenborg, friherre D. N. von Höpken och grefve
H. von Fersen, hvilka till en tid beskyddades af den
af dem förut bekämpade konung
Fredrik I, enär de i motsats till Horn gynnade
konungens kärlekshandel med fröken Hedvig
Taube. Endast personlig ärelystnad torde i början
hafva varit oppositionens driffjäder, men inom
kort fick partiet en mera bestämd uppgift att kämpa
för. Frankrike sökte nämligen indraga Sverige i det
s. k. polska tronföljdskriget, hvilket utbröt 1733,
och för att befordra Frankrikes planer beslöt franska
sändebudet i Stockholm, Casteja, att bilda ett franskt
parti samt inledde för den skull underhandlingar
med K. Gyllenborg och D. N. v. Höpken. I Okt. 1734
förbundo sig desse att tillsammans med sina anhängare
vid den pågående riksdagen arbeta för en allians med
Frankrike. Sitt mål nådde dock ej detta "franska"
parti, ty Horn var det ännu för stark. Till den
följande riksdagen (1738) uppbjöd det alla sina
krafter för att vinna majoritet inom stånden,
och vid denna tid (omkr. 1738) började man äfven
använda partinamn. Fredrik I skall en gång vid
dåligt lynne hafva kallat Horn och hans anhängare för
nattmössor ett namn, som det "franska partiet" fann
vara passande för sina försigtige motståndare. De
fransksinnade sjelfva kallade sig deremot hattar,
emedan hatten af gammalt ansetts för frihetens och
ridderlighetens symbol. På 1738 års riksdag lyckades
hattarna, genom att sätta de krigiska lidelserna i
brand, rycka regeringstömmarna ur Horns och mössornas
händer. Från denna tid blefvo nya grundsatser gällande
i Sveriges styrelse. Medan Horn sökt qvarhålla maktens
tyngdpunkt hos rådet, "medlaren" mellan konung och
ständer, sökte hattarna på allt sätt utsträcka
ständernas befogenhet, och de lyckades efter hand
äfven göra riksdagen till den högsta förvaltande
och dömande myndigheten. Denna koncentrering af
regeringsmakten hos en af partianda beherskad
representation medförde naturligtvis maktmissbruk
och slöseri med statens medel. I stället för att
följa Horns exempel att genom klokhet och lugn häfda
Sveriges oberoende och sjelfständighet sökte hattarna
genom krig med Ryssland, i förbund med Frankrike och
Turkiet, så fort som möjligt återvinna de förlorade
Östersjölandskapen. En subsidietraktat afslöts med
Frankrike (d. 10 Nov. 1738), och underhandlingar
inleddes med Turkiet, som sedan 1735 låg i krig med
Ryssland. När Turkiet emellertid redan 1739 slöt
fred, syntes hattpartiets alla planer ramla; men
ett nytt tillfälle till krig yppade sig inom kort,
och d. 21 Juli 1741 beslöts anfallet på Ryssland. Det
lika lättsinnigt började, som illa förda kriget väckte
allmän förbittring, och hattpartiet skulle säkerligen
vid 1742–43 års riksdag förlorat sin makt, om det ej
förstått att afleda uppmärksamheten från sig genom
att kasta hela skulden på de olycklige generalerna
H. M. von Buddenbrock och Ch. E. Lewenhaupt, hvilka
afrättades (1743), samt genom att sysselsätta
sinnena med frågan om tronföljden efter den barnlöse
konung Fredrik. Genom att efter kejsarinnan Elisabets
önskan välja Adolf Fredrik af Holstein-Gottorp till
tronföljare lyckades partiet, ehuru med förlust af
land, erhålla fred med Ryssland i Åbo (1743). Genom
löftet om stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
