Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hazebrouck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
771,875 innev. (1872), hvaraf omkr. hälften hinduer. –
2. Hufvudstad i nämnda distrikt. 11,050 innev. (1872).
Hazebrouck [asbrouck], stad i franska depart. Nord,
vid den kanaliserade Bourre. Omkr. 6,500
innev. Tillverkning af linneväfnader och tråd m. m.
1. Hazelius, Johan August, militär, publicist,
riksdagsman, född i Stockholm d. 18 April 1797,
intogs 1810 vid krigsakademien på Karlberg
och konstituerades 1814 till kompaniofficer
derstädes. S. å. blef han underlöjtnant vid
d. v. fältmätningsbrigaden af ingeniörkåren,
hvarest han 1821 befordrades till löjtnant. 1823
erhöll han pris för ett till krigsvetenskapsakademien
inlemnadt svar på frågan Om lämpligaste sättet för
officerares bildande m. m. och kallades till akad:s
ledamot samt var hennes sekreterare 1843–68. 1829
befordrades han till kapten i kåren samt förordnades
att förestå föreläsningarna i taktik och strategi
vid ingeniörkårens läroverk. 1830 inrättades för
H. en lärareplats vid högre artilleriläroverket på
Marieberg i taktik, strategi och krigshistoria,
hvilken han innehade i 27 år. 1831 inrättade han
i Stockholm en läroanstalt för unga officerares
bildande, hvilken han förestod till 1856. Han
författade sjelf alla läroböcker för densamma. H. hade
stor andel i den för arméns bildning vigtiga
författningen 1835, enligt hvilken studentexamen
uppställdes såsom vilkor för antagande till officer
samt efter studentexamen en militärexamen inför en
examenskommission i militärdistrikten. 1836–56
var han medlem af denna kommission i 4:de
militärdistriktet. Under 1830-talet utvecklade H. vid
sidan af sin dubbla lärareverksamhet ett flitigt
militärt författareskap. Såsom förut omtalats,
utarbetade han läroböcker i krigskonstens särskilda
delar såväl för den högre undervisningen vid Marieberg
som för den allmänna officerskursen, hvarjämte han
1836 vann ett högsta pris i krigsvetenskapsakademien
för en skrift: Om stående härar ock folkbeväpning,
i hvilken han uppträdde mot den enligt hans åsigt
vådliga läran om möjligheten att ersätta yrkesarméer
med folkbeväpning, och s. å. blef H. utnämnd till
major i armén. Vid denna tid började äfven hans
politiska skriftställareverksamhet, hufvudsakligen
i tidningarna. – 1839–41 gjorde H., med understöd
af ståtsmedel, resor i nästan alla europeiska
land för att studera deras militärinrättningar,
särdeles krigsundervisningsanstalter och
topografiska arbeten. Efter återkomsten utgaf han
i krigsvetenskapsakademiens handlingar utförliga
underrättelser om resultaten af sin resa. 1843
blef H. öfverstelöjtnant i armén samt 1844 major i
topografiska kåren och adjutant hos konung Oskar I,
1848 öfverstelöjtnant i topografiska kåren och 1850
öfverste i armén. S. å. tog han afsked ur konungens
stab, emedan hans ställning såsom konungens adjutant
lade hinder i vägen för hans publicistiska verksamhet,
och började i Dec. 1851 utgifvandet under eget namn
af "Svenska tidningen", ett publicistiskt organ,
som, till sin hufvudriktning konservativt, dock
i flere afseenden hyllade liberala tendenser, och
hvars största
företräde bestod i en särdeles liflig och korrekt
stil. När H. 1856 utnämndes till chef för topografiska
kåren, upphörde han att vara tidningens synlige
utgifvare, men behöll dock ledningen af densamma till
1859, då den till följd af bristande uppmuntran måste
nedläggas. H. föreslog utgifvandet af topografiska
kårens förut af politisk skuggrädsla hemlighållna
kartverk samt utvidgade genom utverkande af större
anslag kårens verksamhet. 1861 förordnades han till
ledamot i landtförsvarskomitén och utnämndes 1862 till
generalmajor. – H. var jämväl lifligt intresserad
för en reform af elementarundervisningen i riktning
al de lefvande språkens tidiga begynnande i skolan,
de dödas framflyttning, ämnesläsning, fri flyttning
m. m. Sina åsigter på detta område förfäktade
han varmt i tvänne skrifter, Om studentexamen
och elementarläroverkens brister etc. (1843)
och Om läroverksfrågorna etc. (1846), af hvilka
den senare utgör ett genmäle på F. F. Carlsons
broschyr "Om svenska elementarläroverken och deras
förbättring" (1843). Till följd af sina pedagogiska
åsigter invaldes han 1846 i Nya elementarskolans
direktion (hvilken de med honom liktänkande Lefrén
och Hartmansdorff då tillhörde) samt blef 1862
ordförande i denna direktion, 1868 valdes han af
Vesterbottens läns landsting till riksdagsman i
första kammaren. Död i Stockholm d. 28 April 1871. –
Utom redan nämnda arbeten utgaf H. bl. a. Lärobok i
artilleriet etc. (1833; 4:de uppl. 1866), Lärobok i
befästningskonsten etc. (1836; 3:dje uppl. 1864),
Om en ministerstyrelses lämplighet för Sverige
(1836), Om ståndsval och allmänna val etc, (1844)
och Kriget emellan Tyskland och Frankrike (1870;
ny uppl. s. å.). H. var en synnerligen liflig natur,
varmt intresserad för en mängd frågor, rörande hvilka
han aldrig skydde att säga sitt ord. Med samma värme,
hvarmed han förfäktade sina egna idéer, uppträdde
han äfven till understöd för andras åsigter, då
de syntes honom goda och nyttiga. För den svenska
officersbildningen egde han en banbrytande betydelse
och utöfvade äfven såsom lärare och författare ett
stort inflytande på densamma. Som publicist intog han
ett aktadt rum och anses för en af skolreformernas
mest framstående målsmän.
2. Hazelius, Artur Immanuel, språkforskare, Nordiska
museets grundläggare, den föregåendes son, föddes
i Stockholm d. 30 Nov. 1833, blef student i Upsala
1854 och promoverades 1860 till filos. doktor,
efter att hafva försvarat af handlingen Inledning
till Hávamál (1860). S. å. utnämndes H. till
hufvudlärare i modersmålet vid Nya elementarskolan
i Stockholm och blef 1864 lektor i svenska språket
och literaturhistoria vid Seminarium för bildande
af lärarinnor derstädes. Han deltog i redaktionen af
den genom ecklesiastikdepartementets försorg utgifna
"Läsebok för folkskolan", och hans önskan att i ett
dylikt arbete hafva fullt fria händer förmådde honom
att utgifva Fosterländsk läsning för barn och ungdom
(1868; ny uppl. 1869). Samtidigt offentliggjorde han i
"Svensk literaturtidskrift" (1868)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
