Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hébert, Jacques-René - Hébert, Edmond - Hébert, Antoine Auguste Ernest - Hébertister. Se Hébert, Jacques René - Hebra, Ferdinand - Hebrandendron, bot., ett annat namn för en del af det till nat. fam. Guttiferæ hörande slägtet Garcinia L. - Hebréer l. Ebréer (af Hebr. eber, "från andra sidan", nämligen af Eufrat) kallades den från Abraham härstammande judiska nationen vanligtvis af utländska folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drottningen (Okt. 1793) uppträdde H. sjelf med
den skändliga anklagelsen att hon stått i ett
brottsligt förhållande till sin son. I förening med
Robespierre och hans män gjorde hebertisterna det
oerhördaste våld på den personliga säkerheten och
eganderätten samt genomdrefvo afskaffandet af den
kristna religionen och införandet af förnuftets
dyrkan (1793). Men efter någon tid uppstod
söndring mellan hebertisterna och Robespierre,
hvilken ogillade de förres ateism och tygellösa
förstörelselusta. Understödd af dantonisterna,
genomdref Robespierre d. 4 Dec. 1793 en lag, som
ställde kommunalrådet under välfärdsutskottets
uppsigt, samt fängslade revolutionshärens anförare,
hebertisten Ronsin. Hebertisternas fall syntes
vara inne, då Collot d’Herbois lyckades vinna
jakobinklubben och välfärdsutskottets majoritet
för det angripna partiets sak. Då emellertid
hebertisterna i Mars 1794 misslyckades i ett försök
att genom uppror rycka till sig makten, öfvergaf
Collot d’Herbois sina forna vänner, och dermed var
deras öde afgjordt. H. jämte flere af sina anhängare
fängslades, dömdes af revolutionstribunalet till
döden och afrättades d. 24 Mars 1794.
Hébert [ebär], Edmond, fransk geolog, f. 1812,
var 1838–57 anställd vid "École normale" i Paris
(sedan 1852 såsom "maitre de conférence")
och utnämndes 1857 till professor i geologi
vid Sorbonne i Paris. 1877 blef han medlem af
Franska institutet. H. är författare till en stor
mängd uppsatser af geologiskt och paleontologiskt
innehåll och har företagit vidsträckta resor. Han
besökte Danmark och Sverige 1865 och 1869 och har
meddelat några geologiska resultat af dessa resor
i Franska vetenskapsakademiens "Comptes rendus",
"Bulletin de la Société géologique de France" och
"Annales des sciences géologiques", hvilken senare
tidskrifts utgifvare han är. Särskildt har H:s
uppsats i denna tidskrift "Recherches sur l’âge des
grès à combustibles d’Helsingborg et d’Höganäs"
(1869) varit af stor vigt för bestämmandet
af åldern af Skånes kolförande bildningar.
B. L–n.
Hébert [ebär], Antoine Auguste Ernest, fransk
målare, född i Grenoble 1817, kom till Paris 1835
och studerade der juridik, under det han samtidigt
arbetade först hos David d’Angers, sedan hos Paul
Delaroche. År 1839 erhöll han romerska priset för
sin Faraos bägare funnen i Benjamins säck och reste
derefter till Rom, der han vistades i åtta år, och
hemsände derifrån flere betydande arbeten. Återkommen
till Paris, började han göra sig till godo sina
studier i en följd af bilder, genomträngda af en viss
melankolisk poesi, som verkade särdeles tilltalande. I
synnerhet är detta fallet i hans berömda bild La
malaria (1850, nu i Luxembourg), genom hvilken
hans namn med ens blef allmänt kändt. Den elegiskt
poetiska ton, som af naturen tillhörde hans lynne,
passade der förträffligt tillsammans med ämnet, och
deraf uppkom ett helt af oemotståndligt gripande
verkan, uttalad ej endast i det lidande uttrycket
hos figurerna, utan i hela den omgifvande naturen,
i luften och Tibernfloden, hvilket allt på
samma gång är med trogen naturiakttagelse
återgifvet. Detta melankoliska drag har sedan som ett
sjukligt tycke kommit igen i de flesta af H:s arbeten,
ehuru man ej kan förneka den ädla uppfattningen,
den korrekta teckningen och fina färgtonen i dem. Han
har hufvudsakligen målat romerska och neapolitanska
landtflickor i enkla situationer, ofta nog vid deras
vanliga samlingsplats, brunnen, såsom i Flickorna
från Alvito (1855), Qvinnorna från Cervara (1859;
i Luxembourg), Rosa Nera vid källan m. fl. Märkligt
är, att han framställt sina enstaka figurer i
kroppsstorlek, oaktadt den enkla situationen, under
det att sådana ämnen, i hvilka flere personer äro
framställda, vanligen äro utförda i mindre skala,
såsom "Malaria" och "Rosa Nera". Äfven på andra
områden har H. försökt sig, ehuru med mindre framgång
i religiösa bilder, t. ex. i Judaskyssen (1853,
i Luxembourg) och i Mater dolorosa. Deremot har han
vunnit stort bifall för sina porträtt, förnämligast
af qvinnor och barn ur de högre samhällsklasserna,
hvilka han förstår att gifva ett visst förnämt
och fint, halft sjukligt behag. H:s förmåga ligger
hufvudsakligen i kolorit och uttryck, under det han är
fattig i uppfinning och gruppering samt ur stånd att
skildra en verkligt manlig karakter likasom, ock ett
mera mångfaldigt utveckladt dramatiskt lif. – H. var
från 1866 till 1873 direktör för franska akademien
i Rom och valdes 1874 till medlem af L’institut
de France. – Hans bäste lärjunge är hans egen son,
George H., f. 1847, som också i sin konst går i sin
faders fotspår. C. R. N.
Hébertister. Se Hébert, Jacques René.
Hebra, Ferdinand, österrikisk läkare, f. 1816, blef
1841 medicine doktor i Wien och egnade sig derefter
åt hudsjukdomarnas studium samt kallades 1842 till
docent i detta ämne. Samtidigt anslogs åt honom en
särskild afdelning af allmänna sjukhuset i Wien, och
småningom strömmade från alla land lärjungar till
honom. Han blef 1849 e. o. professor och några år
senare ordinarie professor i hudsjukdomar. Kännedomen
om dessa, äfvensom om de syfilitiska sjukdomarna
och deras behandling, har genom honom gjort
mycket stora framsteg. Grundande sitt system på
den patologiska anatomien, omskapade han den före
honom tämligen orediga läran om hudens sjukdomar;
ledd af sin uppfattning af många af dessa såsom
rent lokala störingar förändrade han i väsentlig
grad deras behandling. Han nedlade resultaten af sin
mångåriga erfarenhet i en mängd tidskriftsartiklar
af högt värde samt i de stora verken Atlas der
hautkrankheiten (1856–76), Akute exantheme
und hautkrankheiten (jämte Kaposi, 1860–65;
2:dra uppl. 1872 ff.) och Allgemeine pathologie und
symptomatologie der hautkrankheiten (1860). Död 1880.
R. T-dt.
Hebradendron, bot., ett annat namn för en del af det
till nat. fam. Guttiferae hörande slägtet Garcinia L.
O. T. S.
Hebréer l. Ebréer (af Hebr. eber, "från andra
sidan", nämligen af Eufrat) kallades den från Abraham
härstammande judiska nationen vanligtvis af utländska
folk, såsom af egypterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
