Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helgenäs ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrkans förnämsta bekännelseskrift, det tridentinska
mötesbeslutet, godkänner anropandet af helgonen,
såsom menniskornas förespråkare hos Gud, men begränsar
strängt deras kult härtill och utesluter egentlig
dyrkan, som blott tillkommer Gud. De protestantiska
kyrkornas bekännelseskrifter gilla en vördnadsfull
hågkomst af de heliga, men förkastar obetingadt deras
dyrkande l. anropande.
Helgona, socken i Södermanlands län. Se Allhelgona.
Helgonabacken, höjd i Lunds landsförsamling, n. om
staden Lund. Den har sitt namn efter det fordom
der belägna Allhelgona kloster (Monasterium
omnium sanctorum) l. Helnekirkekloster, först
kalladt S. Salvators kloster, munkkloster af
benediktin-orden. Platsen, som tillhör den på
1680-talet till biskopsstolen anslagna Helgonagården
(först tillhörig klostret, men efter dettas reducering
anslagen till lön åt landtdomaren i Skåne), blef af
biskop Faxe (1811–54) anordnad till park och upplåten
till allmän promenadplats.
Helgondyrkan. Se Helgon.
Helgonskyld, kamer., gammal skatt i de s. k. danska
provinserna Skåne, Halland och Bleking, afsedd
för åtskilliga ändamål: till klockare för sångens
uppehållande vid gudstjensten, till skolmästare och
presterskap på landet för barnundervisning, till
"stadsskolor" o. s. v. Många försök hafva gjorts att
blifva qvitt denna skatt. 1737 skedde en "jämkning" i
Skåne, men den upphäfdes kort derefter, och höga böter
bestämdes för "allt försök till ändring". Man hade
nämligen funnit, att innehafvarna af helgonskyld genom
uttryckliga privilegier voro tillförsäkrade densamma
"till evärdliga tider". På Rikets ständers initiativ
egde emellertid sedermera delvis en reglering
rum. Detta skedde genom k. br. d. 17 Sept. 1856,
då staten åtog sig att genom årliga anslag betala
den helgonskyld, som "stadsskolorna" i de nämnda
provinserna egde uppbära från de inom 2 mil belägna
socknarna till lärares aflönande, byggnadshjelp
och understöd åt fattiga "djeknar". Socknarna fingo
sjelfva behålla den helgonskyld, som sålunda blef
af staten inlöst, under vilkor att sättet för dess
användande skulle underställas K. M:ts pröfning. Kbg.
Helgrind, Nord. mytol., porten till Hels
boning. Jfr. Hel och Fallanda forað.
Helgsmål l. helgsringning, den i flere orter af
Sverige ännu brukliga seden att kl. 6 på aftonen
före en helgedag eller söndag genom klockringning
tillkännagifva sabbatens ingång, hvilken judarna
och efter dem den äldre kristna församlingen ansågo
ega rum kl. 6 e. m. dagen före sjelfva helgdagen.
Helgum, socken i Vesternorrlands län, Södra
Ångermanlands öfre fögderi, Ramsele tingslag. Arealen
46,157 har. 2,136 innev. (1880). H. utgör ett
konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Hernösands stift,
Ångermanlands vestra kontrakt.
Helhem, Nord. mytol., en benämning på Hels rike,
hvilken likväl icke förekommer i eddorna.
Helhufvud. Se Broskfiskar.
Heliaderna, Hellos döttrar med Klymene. Se
Faëton.
Heliae. Se Eliesen.
Heliaia (Lat. hellaea) var den samfälda benämningen
för folkdomstolarna i Athen (se Heliaster). Så
kallades äfven den största (från början sannolikt
den enda) af de lokaler, der dessa domstolar höllo
sina sammanträden. A. M. A.
Heliakisk (af Grek. helios, sol) uppgång l. nedgång
i fråga om en stjerna betecknar att hon, befinnande
sig i solens närhet, börjar framträda ur solstrålarna
vid uppgången (blir morgonstjärna) eller försvinner
i dem vid nedgången (är aftonstjerna). I den gamla
astronomien spelade denna benämning en viss rol,
särskildt hos egypterna, hvilka af Sirius’ helia-iska
uppgång slöto till tiden, när Nilens öfversvämning
skulle begynna, liksom de äfven deraf bestämde
årets längd. E. J.
Heliand l. Hêljand (T. Heiland, frälsare),
fornsachsiskt poem fr. 9:de årh. e. Kr., skildrar
Jesu lefnad enligt de fyra evangelierna. Några
kritiker anse det för ett fragment af ett större
arbete, som behandlat Gamla och Nya testamentets
hela historiska material. H. skrefs af en
sachsisk författare (i Westfalen) på uppmaning
af kejsar Ludvig den fromme (d. 840) samt är af
stort språkvetenskapligt och literaturhistoriskt
intresse. Detta skaldestycke är nämligen nästan den
enda qvarlefvan af den gamla sachsiska munarten
och gifver en föreställning om den tidens tyska
folkpoesi. Dikten är icke en torr och saftlös
omskrifning af den bibliska berättelsen,
utan framställer sitt ämne i konkreta lefvande
drag. Förf. går härvid ofta till väga på ett mycket
naivt sätt, och hans skildringar af förhållandena
i Palestina på Kristi tid få stundom färg af hans
egen tids förhållanden och åskådningssätt. Men
detta berör blott den yttre formen och rubbar icke
framställningens objektivitet i det hela. Arbetet
utmärker sig genom varm känsla, behaglig
framställning, klart och kraftfullt språk samt ett
verkligt mästerskap i användningen af bokstafsrimmet
(alliterationen). H. finnes i tvänne till vår tid
bibehållna handskrifter, af hvilka den ena förvaras i
München, den andra i British museum. En god upplaga
af Heliand utgafs 1830–40 af Schmeller. Sedermera
hafva flere andra upplagor utkommit, bland hvilka
den af Sievers utgifna (1878) lemnar en paralleltext
af båda handskrifterna, äfvensom öfversättningar
till nutidens tyska (af Kannegiesser, Simrock
m. fl.). Om H:s källor hafva Windisch (1868), Grein
(1869) och Sievers (1875) utgifvit undersökningar.
Helianthemum Tourn., bot., ett slägte af små,
låga halfbuskar inom nat. fam. Cistineae DC,
kl. Polyandria L., som har blomfoder af 2 yttre
mindre och 3 inre större blad, fem fria kronblad,
stiftet (hos svenska arter) utdraget och märket helt
eller flikigt. Blommorna äro gula, bladen vanligen
motsatta, helbräddade. I Sverige finnas 3 arter, bland
hvilka H. vulgare Gärtn. förekommer i vissa trakter
tämligen allmänt å torra, soliga ängsbackar. Den
kallas solvända, emedan blommorna vända sig mot
solen. O. T. S.
Helianthus L., bot., ett slägte af storväxta
örter, hörande till nat. fam. Synanthereae Rich.,
kl. Syngenesia L. De strålblomstriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
