Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helgenäs ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jordiska anhöriga, Maria och Josef, i stilla
förtrolig samvaro, sysselsatta med något husligt
arbete, betraktande barnets lek, vakande öfver dess
slummer o. s. v., således ej inbegripna i någon
betydelsefullare handling, utan visande bilden af ett
lugnt, idealt familjelif i allmänhet. Såsom biperson
förekommer ofta den lille Johannes döparen, men äfven
hans moder, Elisabeth, samt jungfru Marias moder, den
heliga Anna, stundom hela hennes slägt: fadern Joakim,
halfsystrarna Maria Salome och Maria Kleofas med
deras män, Zebedeus och Alfeus, samt barn, stundom
äfven andra heliga, såsom den heliga Katarina,
hvars mystiska trolofning med Jesusbarnet ofta är
framställd. Ämnena till dessa bilder äro hemtade ur
legender och apokryfiska skrifter, såsom Jacobus’
protevangelium och "Historien om Jesu barndom". Den
konstnärliga behandlingen tillhör företrädesvis
renaissancen och derpå följande perioder, då det
rent menskliga draget i de heliga historierna
träder i förgrunden i motsats till medeltidens
mystiska och symboliska uppfattning. Som den
främste mästaren i återgifvandet af dessa ämnen
torde Rafael få anses. Många både italienska och
nordiska konstnärer hafva dock med stor framgång
behandlat samma motiv. Under den egentliga medeltiden
förekommer den heliga familjen i här angifven mening
knappast såsom föremål för konstnärlig framställning,
men väl såsom vittne till eller deltagare i någon
särskild biblisk tilldragelse, såsom Jesu födelse,
herdarnas tillbedjan, konungarnas tillbedjan, flykten
till Egypten o. s. v. Från framställningarna af den
heliga familjen plägar man skilja Madonna- eller
Mariabilderna, hvilka stundom genom tillfogande
af flere bipersoner kunna blifva ganska figurrika
(jfr Heligt samtal). Upk.
Heliga grafven. Se Jerusalem.
Heliga jungfrun kallas af katolikerna Jesu moder,
Maria. I den mån som kyrkans lära om Kristi person
utbildade sig och antog bestämda drag, tillerkände
man äfven hans moder en undantagsställning och
erkände henne såsom helig. Då föreställningen om
det ogifta lefnadssättet såsom vilkor för en högre
sedlig fullkomlighet alltmer vann insteg bland de
kristne, började man anse, att denna heliga qvinna
var jungfru icke endast då, när hon till följd af en
underbar aflelse – såsom tvänne evangelier berätta
– födde Frälsaren, utan äfven sedermera förblef
det. I senare hälften af 4:de årh. bekämpade derför
kyrkofadern Epiphanius såsom ett kätteri de af honom
s. k. antidikomarianiternas (se d. o.) åsigt att
Maria efter Jesu födelse födt barn med Josef. Ännu
mera upphöjdes Jesu moder, sedan kyrkan i 5:te
årh. fördömt Nestorius’ lära. Enligt denna kunde
Maria kallas endast Kristusföderska, men kyrkan
erkände henne deremot såsom Gudaföderska. Från
5:te årh. kan man egentligen räkna uppkomsten af en
Mariakult inom kyrkan. Sedermera stegrades denna
kult allt mera. Maria ställdes i spetsen för hela
helgonskaran. Böner riktades till henne både vid den
offentliga gudstjensten och den enskilda andakten.
Kyrkofester inrättades till hennes ära (utom Marie
bebådelse och besökelse firade man äfven hennes
himmelsfärd). Hos den stora massan blef hon föremål
för en nästan gudomlig dyrkan. Otaliga underverk
tillskrefvos henne. I de sydeuropeiska landen synas
qvarlefvor af de olympiska gudinnornas dyrkan hafva
från den grekisk-romerska hedendomen bibehållit
sig och sammansmält med Mariakulten, liksom i de
nordiska landen – der under medeltiden den heliga
jungfruns dyrkan var mycket allmän – minnen från de
forna åsynjornas (åsalärans gudinnors) kult. Jfr
Aflelse 2.
Heliga krig kallas i Greklands historia de krig,
hvilka tid efter annan företogos till afvärjande
och bestraffande af verkliga eller föregifna
förgripelser mot det såsom gemensam nationalhelgedom
betraktade och under det amfiktyoniska förbundets
(se Amfiktyoner) skydd stående templet i Delfi. Man
urskiljer hufvudsakligen tre sådana krig. Det första
af dessa (600–590 eller 596–586 f. Kr.) fördes af
tyrannen Kleisthenes i Sikyon i förbund med Athen mot
städerna Krisa och Kirrha i Fokis, hvilka utkräfde
skatt af de till Delfi anländande pilgrimerna och till
straff derför efter hårdnackadt motstånd ödelades. Det
andra heliga kriget (448 f. Kr.) företogs af Sparta
mot fokierna, hvilka hade underlagt sig staden
Delfi och understöddes af athenarna. Det tredje
heliga kriget (357–346 f. Kr.) var en fejd mellan
tebaner, lokrer, tessaler m. fl. å ena sidan och
å den andra återigen fokierna, hvilka denna gång
anklagades för att hafva tillegnat sig och uppodlat
ett åt den delfiske guden helgadt område. Detta
krig, hvilket fördes med den största förbittring
och slutade ned fullständig sköfling af de flesta
fokiska städer, blef ödesdigert för hela Grekland,
emedan de förbundne, ur stånd att på egen hand
kufva fokiernas motstånd, inkallade konung Filip
II af Macedonien såsom utförare af amfiktyonernas
beslut och sålunda gåfvo honom ett efterlängtadt
tillfälle till inblandning i Greklands angelägenheter.
A. M. A.
Heliga landet. Se Palestina.
Heliga ligan (Ital. Liga santa), namn på åtskilliga
förbund under 1500- och 1600-talet. De förnämsta
voro den mot Frankrike riktade heliga ligan 1511
mellan påfven Julius II, Ferdinand den katolske
af Spanien, republiken Venezia och (efter en tid)
Henrik VIII af England; heliga ligan i Nürnberg 1538,
bildad af tyske konungen Ferdinand, hertigarna Georg
af Sachsen. Henrik af Braunschweig m. fl. katolske
furstar till motvigt mot schmalkaldiska förbundet;
heliga ligan i Cognac 1526, som ingicks mellan Frans
I af Frankrike, påfven Klemens VII, republiken Venezia
m. fl. emot kejsar Karl V. Jfr Liga.
Heliga romerska riket af den tyska nationen
(T. Heiliges römisches reich deutscher nation), tyska
rikets officiella namn åren 962–1806. Genom Karl den
stores kröning till kejsare, 800, återupplifvades
det af germanerna 476 störtade vestromerska riket;
och då Tyskland efter det karolingiska rikets delning (midten af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
