Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heliga sakramentets kongregation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kikaren ser den i ena spegeln reflekterade solbilden,
så kommer den andra spegeln att återkasta strålarna
i förlängningen af kikarens axel, således till den
punkt, mot hvilken han är inriktad. Till följd af
solljusets stora intensitet kan en sådan signal vid
klar luft iakttagas på flere mils afstånd. Heliotropen
konstruerades ursprungligen för användning vid
geodetiska mätningar, men har i senare tider börjat
användas för krigsbruk. (Under engelsmännens fälttåg
i Afganistan och Zululandet 1879 kunde till följd af
luftens klarhet depescher, afsända med heliotrop,
afläsas på inemot 200 km. afstånd.) Om man framför
den reflekterade strålen sätter en lätt rörlig
skärm, hvarmed ljusstrålen kan hastigt afbrytas och
återställas, så är det möjligt att genom omvexlande
långa och korta ljusblinkar, motsvarande streck och
punkter i det telegrafiska Morse-alfabetet, sända
fullt begripliga depescher af hvad innehåll som
hälst. Instrumentet brukar äfven kallas heliograf. –
2. Miner., en af inmängd klorit mörkgrön, med röda
jaspisgnistor uppblandad kalcedonvarietet, som
kommer från Egypten. Central-Asien och Indien samt
användes till juvelerarearbeten. Orsaken till namnet
är den att, enligt Plinius’ berättelse, heliotropen
under vatten utsatt för solljus återkastar rödt ljus.
1. L. A. F. 2. P. T. C.
Heliotropium Tourn., bot., ett örtslägte inom
nat. fam. Boragineae Adans., kl. Pentandria L. Till
följd af blommornas egendomliga mandelartade,
behagliga lukt odlas flere arter i våra trädgårdar
och boningsrum. H. europaeum L., var af de gamle
grekerna använd såsom medel mot ormbett, likaså den
i södra Europa och norra Afrika växande H. supinum
L. Mest välluktande är H. peruvianum L., hvilken
art allmännast odlas. Den begagnas i parfymberedning.
O. T. S.
Helix, zool., ett synnerligen artrikt slägte
inom fam. Helicidae af kl. Gastropoda. Skalet
är spiralformigt, med eller utan nafvel, och kan
helt och hållet upptaga djuret. Mynningen är sned,
icke utskuren, med tillbakaböjd, vanligen tandlös
kant. Bland de många i Sverige förekommande arterna är
H. Pomatia L., vinbergssnäckan, den största. Denna
är införd till Sverige, sannolikt af munkarna,
och finnes nu i flere trakter ganska ymnigt, i
synnerhet i Stockholms omgifningar. Snäckan blir
nära 5 cm. i genomskärning och har gråaktigt skal,
som drager något åt rödaktigt, med tämligen otydliga
tvärband. Vinbergssnäckan är ätlig, men fortäres
antagligen aldrig i Sverige. H. hortensis L.,
trädgårdssnäckan, är gulaktig, med bruna tvärband och
hvit munsöm. H. nemoralis L., lundsnäckan, liknar den
föregående, men har brun munsöm. Bägge arterna
förekomma ofta i trädgårdar och ängar. Åtskilliga
arter äro mycket små, såsom H. pygmaea.
O. T. S.
Hêljand. Se Heliand.
Hel kadens. Se Kadens.
Helkologi (af grek. helkos, sår, och logos, lära),
med., läran om sår.
Hell, Theodor, psevdonym för den tyske författaren
K. G. Th. Winkler.
Hellada l. Alamani (de gamles Spercheios), ström
i Grekland (Ftiotis), upprinner på Veluchiberget,
genomflyter i östlig riktning en bred och fruktbar dal
samt utmynnar n. om Thermopyle-passet i Zituniviken. I
forntiden låg dess mynning längre in åt land. S. A. L.
Helland, Amund Theodor, norsk geolog, född
i Bergen d. 11 Okt. 1846, blef student 1864,
aflade 1868 mineralogisk ämbetsexamen och blef 1874
universitetsstipendiat i geologi. H:s studier omfatta
dels Norges grufvor, dels istidens formationer i
norra Europa. Genom vidsträckta resor och noggranna
undersökningar, hvilkas resultat han framlagt för
allmänheten i en följd af vetenskapliga och populära
skrifter, intager han en mycket hög rang bland sitt
lands vetenskapsmän på detta område. Bland hans
populära skrifter märkes i synnerhet Om jordklodens
bygning (1876). O. A. Ö.
Hellant, Anders, astronom, född i Torneå 1717,
blef extra kanslist i Vesterbotten 1735, deltog
1736–37 under Maupertuis i gradmätningen i Lappland
och blef 1737 auskultant i Kommersekollegium. Under
A. Celsius’ presidium utgaf han 1738 i Upsala en
afhandling på latin och svenska rörande Et nyt
sätt at fiska i the norländska elfwer, men afbröt
sedermera sina akademiska studier. H. blef 1741
vice häradshöfding och bosatte sig i Torneå, der
han egnade sig åt praktisk verksamhet. Han deltog
emellertid 1748–49 såsom astronomisk observatör i
den svenska gränskommissionen, blef 1750 ledamot
af Vetenskapsakademien, 1756 ekonomie-direktör i
Lappmarken och sysselsatte sig på lediga stunder
fortfarande med astronomiska observationer. Död
1789. – H. var en af de förste, som observerade
den svenska vallens höjning. Såsom astronom utförde
han bl. a. åtskilliga longitudbestämningar. Bland
hans skrifter må nämnas 18 uppsatser i Vet. akad:s
handl. samt almanacker till Torneå horisont för åren
1744 och 1748, i hvilka bl. a. finnes införd äfven
en beskrifning öfver staden Torneå. G. E.
Hellaryd, socken i Blekinge län, Bräkne härad. Arealen
7,833 har. 3,102 innev. (1880). H. bildar med Åryd
ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Lunds stift,
Listers och Bräkne kontrakt.
Hellas (Grek. Hellas) kallas hos Homeros en
stad med dess område i det tessaliska landskapet
Ftiotis. Ett ännu äldre H. har man trott sig kunna
spåra i Epeiros vid Dodona. Namnet H. utsträcktes
sedermera till hela Grekland (se d. o.).
A. M. A.
Hellberg, Johan Karl, publicist, ämbetsman, född
i Göteborg d. 16 Nov. 1815, blef student i Upsala
1835 och inskrefs 1839 efter aflagda ämbetsexamina
såsom e. o. kanslist i ecklesiastikexpeditionen,
generaltullstyrelsen m. fl. verk, men egnade sig
hufvudsakligen åt publiciteten, först i tidningen
"Svenska Biet", sedan i halfveckotidningen "Morgonen"
(ett oppositionsblad mot konung Oskar I) samt från
slutet af 1845 i ’’Post- och inrikes tidningar",
för hvilka han var hufvudredaktör 1847–56. Sistnämnda
år blef han postkommissarie och 1857 postdirektör i
Hamburg, hvilken befattning han innehade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
